The Stockholm Prize in Criminology har sedan 2006 delats ut till framstående forskare inom kriminologi. Varje år utses en, två eller tre pristagare som gett betydande bidrag till en evidensbaserad kriminologi, brottsförebyggande strategier, åtgärder för stöd till brottsoffer och den globala kampen mot maktmissbruk och korruption inom rättsväsendet.
Vilka slutsatser har dessa forskare och praktiskt verksamma kommit till vad gäller effekten av fängelsestraffet och andra rättsliga ingripanden på brottsligheten?
Förslaget om ett internationellt pris i kriminologi fördes först fram som förslag om ett nytt nobelpris. Sedan Nobelkommittén sagt nej, ändrades förslaget till ett pris som skulle bära Stockholm namn. Genom att knyta priset till Sverige som tillsammans med de andra nordiska länderna benämnts Scandinavian exceptionalism p.g.a. låga fängelsetal och relativt anständiga fängelser kopplades utmärkelsen till ett land med en liberal och upplyst kriminalpolitik.
Priset, som stöds av Sveriges Regering, delas varje år ut i Stockholm stadshus, vanligen med Drottningen som prisutdelare. Ett symposium anordnat av Brottsförebyggande rådet har kopplats till priset, där pristagarnas forskningsområde får en särskilt framträdande plats. Symposiet inleds med att Sveriges justitieminister sitter i en panel med pristagarna.
Priset har getts för insatser på en mängd olika kriminologiska och kriminalpolitiska områden. Av särskilt intresse för Sverige i dag bör vara vad forskarna säger om användningen av fängelse för att minska brottsligheten, när prognoserna pekar mot en flerfaldig ökning av antalet i fängelse. Vilka slutsatser kan dras från dem av de totalt 38 pristagarna som ägnat sig åt effekten av fängelse och närliggande områden?
En kort sammanställning av resultaten av forskningen följer här (år för priset inom parentes).
Friedrich Lösel (2006) har funnit positiva effekter av behandling av dömda.
Andra insatser än fler i fängelse har tydligt större effekter på brottsligheten
Daniel Nagin (2014) har haft svårt att hitta avskräckande effekter av dödsstraffet och funnit att andra insatser än fler i fängelse har tydligt större effekter på brottsligheten.
Joan Petersilia (2019) har belagt att insatser för den frigivne under riskperioden direkt efter fängelsevistelsen bidrar till minskad brottslighet.
Kontrollerad legalförskrivning av heroin till missbrukare har minskat både dödligheten och brottsligheten
Ruth Dreifuss (2019) har visat att kontrollerad legalförskrivning av heroin till missbrukare har minskat både dödligheten och brottsligheten.
Peggy Giordano (2022) har visat hur kognitiv behandling minskat återfall i brott.
Francis Cullen (2022) framhåller beteendeterapi som en metod för minskat återfall.
Gerry LaFree (2024) har i sin forskning visat betydelsen av tillit till rättsväsendet och att rättsliga institutioners legitimitet är viktig för det brottsförebyggande arbetet.
Korrekt och respektfull behandling från bl.a. polisen minskar benägenheten att begå brott
Tom Taylor (2024) har i sin forskning framhållit hur korrekt och respektfull behandling från bl.a. polisen minskar benägenheten att begå brott.
Belönats för sitt arbete mot brutala straff och för sitt arbete att minska antalet barn i fängelse
Francis Crook (2025) har belönats för sitt arbete mot brutala straff och för sitt arbete att minska antalet barn i fängelse.
Bryan Stevenson (2025) fick priset för sitt arbete mot brutala straff och mot livstids fängelse för unga.
Mark Lipsey (2026) har visat att rehabiliteringsprogram kan minska brottsligheten hos dömda lagöverträdare.
Forskarna och praktikerna har belönats för att de framhållit behandlingens betydelse, vikten av de rättsliga institutionernas legitimitet och fängelset begränsade eller direkt skadliga effekt. Ingen har fått pris för att ha kunnat påvisa allmänpreventiva eller inkapaciterande effekter av fängelse.
Hur har då detta tagits emot av olika svenska regeringar som alla bekänt sig till vikten av en faktabaserad kriminalpolitik?
Det har uppenbarligen inte haft någon effekt på regeringarna. Det blir t.o.m. lite absurt när justitieminister Gunnar Strömmer sitter i panel med en pristagare som vigt sitt liv åt att får ut barn ur fängelse när han föreslagit att straffmyndighetsåldern ska sänkas från 15 till 13 år.
Vad gäller möjligheten av behandling såväl i som efter fängelse försvåras detta tydligt genom överbeläggningen. Utrymmen som använts till behandling byggs om till celler. Dubbelbeläggningen bidrar till den kraftiga ökningen av hot och våld mellan intagna och mot personal. Resurserna går till fängelsesutbyggnad i stället för kvalificerad behandling.
När Ruth Dreifuss, tidigare schweizisk socialminister, fick priset vägrade justitieminister Morgan Johansson att infinna sig och skickade i stället en videohälsning till symposiet och önskade deltagarna lycka till med den evidensbaserade konferensen. Han hade tidigare berömt sig av att troligen ha skärpt straffen mer än någon annan justitieminister i Sverige. Vid prisceremonin ställde ingen representant för det officiella Sverige upp.
Stockholmspriset i kriminologi visar att det uttalade målet från regeringen om en evidensbaserad kriminalpolitik helt enkelt inte gäller.
Henrik Tham
Professor emeritus i kriminologi vid Stockholms universitet
Källa:
The Stockholm Prize in Criminology 2006–2025.
The Stockholm Prize in Criminology Foundation,
SthlmPrizeJubileumsskrift_webb_ENG_low_0602.pdf
Kommentarer är stängda.