Stockholm Prize in Crimininology 2025 har tilldelats en britt som arbetat för att få barn ur fängelserna och en nordamerikan som lyft fram de svartas överrepresentation i fängelserna och hur traditionen från slaveriet på detta sätt fortsätter. Socialantropologen Eva-Maria Hardtmann rapporterar från en livaktig fångrörelse i USA och kontrasterar situationen där mot den i Sverige. Det måste bli ett intressant möte mellan pristagarna och justitieminister Gunnar Strömmer när de möts i samband med prisets överlämnande i juni 2025.
I dagens politiska klimat, inte minst under Tidöavtalet, finns en bred politisk enighet kring att bygga fler fängelser, införa längre fängelsestraff och utfärda hårdare straff, också för barn och unga. Det råder en hegemoni också i det offentliga samtalet och det finns ingenting i Sverige som liknar ett öppet samtal om att reformera fängelsesystemet. Åsikten att avskaffa fängelser är i detta sammanhang helt otänkbar. Det kan säkert verka förvånande för många att aktivister i USA som driver frågan om att avskaffa fängelser har fått stort gehör bland allmänheten.
Det finns också en nära koppling mellan dessa aktivister och Stockholmspriset i kriminologi 2025.
Fängelsesystemet i USA är enligt aktivisterna en förlängning av slaveriet
Rörelsen för att avskaffa fängelser drivs av breda nätverk av aktivister, till stor del kvinnor, som själva suttit i fängelse. Många av de centrala kvinnorna i rörelsen frihetsberövades på 1960- och 1970-talet i samband politiska aktiviteter för svartas rättigheter och blev frigivna efter lång tid. Tillsammans med yngre frigivna kvinnor och män, reformarbetare, socialarbetare, psykologer, välkända forskare, konstnärer, musiker och många andra är de organiserade i lokala, regionala och nationella nätverk. Deras budskap om hur fängelsesystemet är en förlängning av slaveriet har slagit an en sträng hos den breda allmänheten. Det radikala budskapet om att avskaffa fängelser är en signal och uppmaning från aktivisterna att skifta fokus från den enskilda individen till strukturell rasism och samhällets ojämlika diskriminerande strukturer.
Bryan Stevenson från USA som tilldelas Stockholmspriset i kriminologi 2025, tillsammans med Frances Crook från Storbritannien, har fått stor betydelse för aktivisterna inom prison abolition-rörelsen i USA. Organisationen Equal Justice Initiative (EJI) som Stevenson grundade 1989 står bakom The Legacy Museum: From Enslavement to Mass Incarceration som öppnade 2018 i Montgomery, Alabama. Museet är nära förbundet med The National Memorial for Peace and Justice som öppnade samtidigt och är en nationell minnesplats för de som föll offer för lynchning, från slutet av 1800-talet till mitten av 1900-talet. På ett mycket konkret och systematiskt sätt har EJI tagit fasta på aktivisternas budskap och tydliggjort relationen mellan fängelsesystemet och rasismen i USA och satt dagens massfängslande i den historiska kontexten av slaveriet.
Ett år efter öppnandet deltog jag i en konferens på ett hotell i Montgomery med 700 deltagare från 200 organisationer inom ett nationellt nätverk för kvinnor, som arbetar för att avskaffa fängelser. Frigivna kvinnor med familjer, vänner och sympatisörer träffades för att delta i ett stort antal paneler, samtala, lyssna på tal, poesi och musik från huvudscenen. Museet och Minnesplatsen var enligt organisatörerna anledningen till att valet föll på just Montgomery. Det fanns också enligt organisatörerna en explicit tanke med att deltagarnas egna individuella erfarenheter skulle sättas i sammanhanget av massfängslande och även i ett bredare historiskt sammanhang av strukturell rasism och slaveri. Konferensen pågick i tre dagar och det stod klart att Museet och Minnesplatsen på ett sätt var en materialisering av de idéer, tankar och även de teoretiska ramverk som utvecklats under en längre tid av aktivister, forskare och aktivist-forskare inom prison abolition-rörelsen i USA, såsom t.ex. Angela Y. Davis, Ruth Wilson Gilmore och Mariama Kabe.
Museet och Minnesparken tar besökarna på en tidsresa från tiden för slaveriet, till medborgarrättsrörelsen och bussbojkotten i Montgomery, till en nutid med strukturell rasism, polisvåld och ett rasistiskt präglat fängelsesystem. Slaveriet illustreras genom personliga livsberättelse och historien sträcker sig fram till vår samtid. I ett av museets rum kan du stiga in i ett modernt besöksrum på ett fängelse. När du lyfter telefonluren möter du en fängslad person på andra sidan glasfönstret och får lyssna på en kort livsberättelse på tre minuter. Museet använder sig av ny teknik och i det här fallet ger det ett hyperrealistiskt intryck av mötet med en annan människa som mycket komprimerat berättar för dig om sitt liv. Du har då just lämnat rummen där du mött människor ur historien och det du nu hör är en livsberättelse i en kontext av slaveri, massfängslande och samtida strukturell rasism.
Kravet på att avskaffa fängelser är bland aktivisterna en uppmaning till samhällsförändring. Det är samtidigt en gemensam vision om ett annat och bättre USA
Den nya tekniken bidrog till att ge ett mycket starkt intryck, inte minst för de som själva hade liknande erfarenheter. Deltagarna på konferensen tillbringade timmar i mindre grupper på Museet och i Minnesparken och många återkom en andra gång för att gå igenom det hela på nytt. Dessa besök blev en upplevelse som präglade konferensen, inte bara under paneler och workshops utan även i samtal över luncher och under middagar på kvällarna. Museet speglar ett förtryck men visar också på ett historiskt motstånd och protester. Kravet på att avskaffa fängelser är bland aktivisterna en uppmaning till samhällsförändring. Det är samtidigt en gemensam vision om ett annat och bättre USA. När Bryan Stevenson och Frances Crook nu i höstas intervjuades i svensk media, i samband med att Stockholmspriset i kriminologi tillkännagavs, öppnades tillfälligt en liten tunn springa i det svenska hegemoniska landskapet när pristagarna fick ge röst åt det hopp och de visioner som aktivisterna uttrycker.
Den som är intresserad kan läsa mer om Montgomery-konferensen i Hardtmann, Eva-Maria. 2023. “Turning danger upside down: The prison abolition movement in the US”. kritisk etnografi: Swedish Journal of Anthropology, Vol. 6, No 2.
Eva-Maria Hardtmann
Docent i socialantropologi vid Stockholms universitet
Kommentarer är stängda.