Socialdemokraterna tänker rösta för att straffbarhetsåldern tillfälligt sänks till 14 år vid vissa allvarliga brott. Partiet hänvisar till sitt kongressbeslut och den statliga utredningen. Verkligheten har ändrats sedan kongressbeslutet och Socialdemokraterna måste förklara varför det är rätt att trots omfattande kritik dra in 14-åringar i ett straffsystem byggt för vuxna.
Utredningen är ett exempel på hur statliga utredningar inte bör bedrivas. Den styrdes mot 14 års straffbarhetsålder men sju av nio experter motsatte sig en sänkning.
En fungerande demokrati kräver en opposition som granskar regeringen och erbjuder väljarna ett verkligt alternativ när rättsstaten undermineras.
Tidöregeringens kriminalpolitik har präglats av en strävan mot ryska fångtal, en utveckling som Socialdemokraterna bidrog till att inleda, en tondöv hantering av överbeläggningen i fängelserna och en förskjutning av straffrätten allt längre ned i åldrarna. Sverigedemokraterna har dirigerat utvecklingen. Nu väljer Socialdemokraterna att i denna avgörande fråga lägga sig nära samma linje, utan att presentera en bättre lösning.
Vad ska då den väljare rösta på som vill se en kriminalpolitik byggd på kunskap, sociala insatser och respekt för barns grundläggande rättigheter och värnande om de mest utsatta?
När det största oppositionspartiet ansluter sig till regeringens repressiva problembeskrivning försvinner ett demokratiskt alternativ. Tidöpolitikens paradigmskifte normaliseras och Sverigedemokraternas ideologiska grundtanke befästs: hårdare straff och tidigare kriminalisering som svar på ett samhällsproblem.
Socialdemokraterna måste förklara hur en sänkt straffbarhetsålder ska minska brottsligheten. Varför skulle kriminella nätverk sluta rekrytera barn för att 14-åringar kan dömas? Vad hindrar dem från att fortsätta hota barn till brott och göra dem till både förövare och brottsoffer?
Partiet måste också svara på vad som händer med högstadiebarn som sätts i häkte, döms och placeras med andra kriminellt belastade ungdomar. Hur påverkas skolgång, psykisk hälsa, familjeband och möjligheten att lämna kriminaliteten? Att tro att fängelse är den miljö som särskilt väl främjar barns skolgång och socialisering är en absurditet.
Politiker får naturligtvis anse att en moralisk markering krävs eller att straffsystemets trovärdighet hotas om inte ännu yngre sätts i fängelse och att det väger tyngre än risken för ökad brottslighet och livslånga skador på barnen. Men då ska det sägas öppet. Socialdemokraterna bör inte gömma detta värderingsval bakom ett kongressbeslut eller påstå att ett starkt samhälle kräva dessa offer.
Reformen beskrivs som tillfällig. Men när barn används i en kriminalpolitisk försöksverksamhet måste mål och faktorer för hur experimentet ska upphöra fastställas innan det startas.
Vad betecknar en framgång? Färre allvarliga brott? Färre återfall? Färre barn som rekryteras av gängen? Vad ska krävas för att försöket avbryts?
Utan förutbestämda kriterier kan varje resultat användas för att försvara lagen. Om få barn döms sägs den ha avskräckt. Om många döms sägs den ha varit nödvändig. Om brottsligheten som den gjorde i Danmark ökar kan förespråkarna kräva än hårdare åtgärder – Ett moment 22?
Utgångspunkten ska vara att Sverige återgår till 15 år när försöksperioden löper ut
Socialdemokraterna måste för att säga Ja kräva mätbara mål, oberoende granskning och klara upphöranderegler. Utgångspunkten ska vara att Sverige återgår till 15 år när försöksperioden löper ut 2031. Bevisbördan för ett bevarande ska ligga på den som vill fortsätta experimentet.
Men en större fråga kvarstår: Vill Socialdemokraterna vara en verklig demokratisk opposition – eller bara ta över makten och administrera det paradigmskifte som Sverigedemokraterna har drivit fram?
Vi är många som fortfarande hoppas på en opposition som vågar ompröva sig!
Frans Schlyter
Redaktör på oberoende Tidskrift för Kriminalvård
Pelle Granström
F.d. anstaltschef och f.d. ledamot i Europarådets Anti-tortyrkommitté.
Läsvärt:
Fler argument för att rösta nej.
Sverige ska inte sänka straffbarhetsåldern till 14 år. Inte för att barns brott är mindre allvarliga. Utan för att barns brott är så allvarliga att vi måste våga göra det som faktiskt kan fungera. Statens Institutionsstyrelse behöver lagregler som ger stöd till en bättre brottsförebyggande verksamhet och Kriminalvårdens fängelser måste avfolkas så att återfallsförebyggande verksamhet kan återupptas i full skala.
14-åringar ska hållas borta från vuxen fängelselogik.
15-17-åringar borde också hållas borta från att behandlas som vuxna.
Portugal har 16 år som straffbarhetsålder.
När vuxenvärlden har misslyckats ska inte misslyckandet skrivas in i brottsbalken som ett nytt ansvar för 14-åringar.
Det är inte för sent att tänka om.
Kommentarer är stängda.