Det finns i viss mån en obehaglig likhet mellan dagens snabba och – sägs det – alltmer okontrollerbara utveckling av AI, artificiell intelligens, och den snabba utrullningen av vårt nya offensiva straffsystem.
”Vi kan inte längre luta oss mot tron att vi alltid kommer att vara de mest rationella aktörerna i rummet. … Och kan vi undkomma konsekvenserna av våra val?”
Det är några av de existentiella frågorna som Nette Wermeld Enström ställer i en artikel i Kulturmagasinet Opulens (14/1 2026) om osäkerheten kring artificiell intelligens och mänsklighetens framtid. Användningen av det lovande nya verktyget är nu i full gång i former som vi får allt svårare att överblicka och framförallt kontrollera. Den lite skrämmande insikten att vi har tappat kontrollen är redan uppe på bordet, vilket gör framtiden än mer oroväckande.
Om de resultat och konsekvenser som vårt radikalt genomgripande nya straffsystem kan leda till vet vi dessvärre också för lite.
På vilket sätt kommer det att vara möjligt för samhället att ta tillbaka och integrera sina medborgare på ett konstruktivt och humant sätt.
Det är uppenbart att dess ingenjörer har lanserat projektet med en i viss mån bejublad och efterfrågad handfasthet i uppstarten. Det återstår nu att kraftigt expandera antalet anstaltsplatser i Sverige och utomlands och till sjöss. Men flera av de större frågorna kring genomförandet återstår obesvarade. På vilket sätt kommer det att vara möjligt för samhället att ta tillbaka och integrera sina medborgare på ett konstruktivt och humant sätt. Vi har f.n. ingen egentlig kännedom om de ogynnsamma effekter som kommande frihetsberövanden har med hänsyn till extrem strafflängd, påverkan av dubbelbeläggning och ev. utlandsplacering, demonisering genom rättsprocessen och lång inkapacitering av den intagne oavsett ålder. Dessutom möter frigivningen ett opinionsmässigt accelererat motstånd i ett samhälle som på många sätt främjat och ställt sig bakom straffsystemets nya oprövade perspektiv.
Det anmärkningsvärda är att straffsystemets beställare och ingenjörer visat sig inte kunna besvara dessa frågor som är av avgörande betydelse. Det handlar om att systemets helhet är okänd och oprövad men ändå lanserad som Lösningen.
Och däri ligger den uppenbara likheten med omständigheterna vid lanseringen av AI-projektet. Dessvärre är detta ingen tröst i ett samhälle som inte ställer de verkligt kritiskt viktiga frågorna om vägval och konsekvenser för sitt nya straffsystem
Karl-Henrik Ström
F.d. anstaltschef i Gävle
Kommentarer är stängda.