Amina Azar - en deltagare i Stockholm Symposium of Criminologi

Amina Azhar är född och uppvuxen i Helsingborg, men har bott i San Francisco Bay Area i över 30 år. Hon arbetar som utredare vid Federal Defenders, Eastern District of California, där hon representerar män och kvinnor i juridiska resningar efter att de dömts till döden i USA. För närvarande är Amina involverad i två fall där ett avrättningsdatum kan bli aktuellt inom en snar framtid.

Hon har skrivit följande viktiga artikel.

Dömd till döden utan att ha dödat: Theodore Washington

En varm junikväll 1987, följde Theodore Washington med sina äldre vänner Jimmy Mathers och Fred Robinson på en resa från Banning, Kalifornien till Yuma, Arizona för att begå ett rån. Det som började som en färd för att bli hög, avslutades i ett rättsfall som landade Washington på death row.

Trots att han var 27 år gammal betraktades Washington fortfarande som naiv och lättmanipulerad på grund av sina kognitiva begränsningar. Washington, som levde med drogmissbruk, ifrågasatte aldrig Mathers och Robinsons förklaring varför de behövde köra sex timmar för att råna några langare, utan han lockades bara av deras idé att få tag på mer droger.

Under brottet som begicks dödades Sterleen Hill och hennes make skadades svårt. Åklagaren medgav att Mathers troligen var den som sköt och att Robinson planerat brottet. Trots detta dömdes Washington, som varken sköt, planerade, eller förstod vad som skulle ske, till döden.

Mathers, den enda vita mannen, dömdes också till döden, men frikändes helt när Arizonas högsta domstol slog fast att bevisningen var otillräcklig. Robinson fick sitt straff omvandlat från dödsstraff till livstid. Endast Washington sitter kvar på death row i Arizona.

Theodore Washington är en av många i USA som dömts för mord enligt USA:s felony murder rule, trots att aldrig någonsin ha tagit ett liv. Och han är nu är en av omkring 2 000 människor som inväntar avrättning i USA. Efter nästan fyra decennier i fängelse är Washingtons juridiska möjligheter uttömda.

Felony murder-regeln innebär att en person kan dömas för mord även utan att ha orsakat dödsfallet eller haft någon avsikt att skada. Den rättsliga doktrinen skapades för att bestraffa farliga brott där död var förutsebart, men i dag används den på ett sätt som gör att även människor som inte skadat någon, inte velat skada, inte planerat brottet, och inte förstått dess konsekvenser kan dömas för mord, ibland till döden.

När samma regel kan resultera i allt från rehabilitering till avrättning måste man ifrågasätta straffets syfte och rättssystemets legitimitet

Det rättsliga landskapet i USA är splittrat. Felony murder regeln saknar ett federalt ramverk och bygger i stället på delstatliga lagar och domstolspraxis. Åklagare har stort utrymme att avgöra när den ska tillämpas, vilket skapar enorma skillnader mellan delstater. Och just detta, åklagarens bedömning och var i landet man befinner sig, kan avgöra om en person får en chans till rehabilitering eller dödsstraffet. När samma regel kan resultera i allt från rehabilitering till avrättning måste man ifrågasätta straffets syfte och rättssystemets legitimitet.

Dödsstraffet var i USA avsett för “de värsta av de värsta” men Washingtons juridiska fall visar hur både dödsstraffet och felony murder-regeln tillämpas på ett ojämlikt sätt och att vissa avrättas medan andra, med liknande eller större skuld, får en ny chans. Detta godtycke skadar inte bara de dömda. Det skadar själva idén om rättvisa. Samtidigt som dessa frågor blir alltmer akuta ökar antalet avrättningar, och det politiska trycket att påskynda avrättningar i USA. Mellan 2024 och 2025 ökade antalet avrättningar med 88 procent, från 24 till 47.

För Washington finns bara ett hopp kvar: att Arizonas guvernör beviljar honom nåd. Om det inte sker återstår för oss, hans juridiska team, att ställa en fråga som ingen borde behöva konfronteras med: Vilket sätt vill du att staten tar ditt liv på? En spruta med pentobarbital gift? Eller gasning med vätecyanid?

Det här är den brutala verkligheten: att Washington, en man som aldrig tagit någons liv, nu förväntas välja på vilket sätt staten ska ta hans liv. Och vi, som står vid hans sida, tvingas vägleda honom genom detta barbariska val.

Vill vi vara ett samhälle som tror på humanism och på människans förmåga att utvecklas och rehabiliteras?

Dödsstraffet och felony murder-regeln handlar i grunden om vilken sorts samhälle vi vill vara.
Vill vi vara ett samhälle som tror på humanism och på människans förmåga att utvecklas och rehabiliteras? Ett samhälle som klarar att se människan bakom det brott som begåtts? Bryan Stevenson uttryckte det väl: vi är alla mer än den värsta dagen i våra liv.

Alternativet är ett samhälle som fortsätter att ta liv långt efter att ett hot upphört. Washington har 38 års exemplariskt uppförande i fängelse och spenderar sina dagar med att måla akvarell tavlor och titta på de kolibrier som kommer på visit till lantanabusken utanför hans cell. Washington drömmer om sin frihet alltmedan klockan tickar mot avrättning.