The war on drugs har inte gett det resultat som förväntades. Flera länder i världen läger nu om sin narkotikapolitik och försöker reglera användningen av narkotika på sätt som mer effektivt håller nere kostnaderna både för bruket och för kontrollen av bruket. Ett projekt har undersökt hur förändringarna i omvärlden har påverkat narkotikapolitiken i de nordiska länderna.
Kriminologiprofessorn Henrik Tham skriver här om den narkotikapolitiska utvecklingen i Norden.
Kriget mot narkotikan i världen har inte varit särskilt framgångsrikt. Ett antal länder har dragit slutsatsen av detta och sökt andra sätt att reglera narkotikan för att minska kostnaderna av såväl narkotikakonsumtion som kontrollen av narkotika. Inte heller i Sverige och de övriga nordiska länderna har narkotikapolitiken fallit väl ut trots stora kontrollinsatser, och kraven ökar att politiken måste ses över även i våra länder.
Mot denna bakgrund tillsatte Nordiska Samarbetsrådet för Kriminologi en arbetsgrupp för att undersöka den narkotikapolitiska utvecklingen i Norden. Har de nordiska länderna börjat lägga om sin politik i en mindre straffande riktning och om inte, varför? Arbetsgruppen, bestående av 14 forskare från de fem nordiska länderna, har nu publicerat resultatet av sitt arbete, Retreat or Entrenchment. Nordic drug policy at a crossroads, fritt tillgänglig på nätet.
Narkotikapolitiken kommer att avgöras av marknadshänsyn på samma sätt som skett med alkoholen.
Boken består av fem länderöversikter med uppgifter om utvecklingen av ett antal narkotikapolitiska indikatorer som narkotikakonsumtion, straffrättsliga reaktioner och narkotikarelaterad dödlighet. Kapitlen tar förstås också upp olika tecken som tyder på reträtt eller fortsatt förskansning.
Fem bidrag tar upp särskilda frågor: Inställningen till unga rekreationsbrukare i Danmark; den finska narkotikapolitiken som gått stick i stäv med strävandena att liberalisera kriminalpolitiken; en analys från Norge om risken att en minskning av den straffrättsliga kontrollen bara ersätts av en minst lika kontrollerande politik berättigad som behandling; svårigheten att inom svensk narkomanvård nå någon som helst konsensus mellan behandlare och olika patientkategorier trots att alla åberopar vetenskap; och slutligen en prognos om att narkotikapolitiken kommer att avgöras av marknadshänsyn på samma sätt som skett med alkoholen.
Danmark: Den unga rekreationsbrukaren får däremot finna sig i en straffrättslig sanktion
I Danmark, som traditionellt haft den relativt sett mest liberala narkotikapolitiken i Norden, har på 2000-talet en tydlig skärpning skett i synen på rekreationsbrukarna. Inom ramen för en nyliberal diskurs ses den välanpassade brukaren, till skillnad från den marginaliserade missbrukaren, som någon som faktiskt kan välja att använda narkotika eller inte. Narkotikaanvändning formuleras som ett moraliskt problem från att tidigare setts som ett socialt problem. Den danska utvecklingen löper därmed efter två spår. Den marginaliserade, äldre missbrukaren får den hjälp som kan förväntas i en välfärdsstat. Den unga rekreationsbrukaren får däremot finna sig i en straffrättslig sanktion och antalet straff för narkotikabrott har följaktligen ökat.
Generaldirektören för de Institutet för hälsa och välfärd har deklarerat att institutets hållning är avkriminalisering av eget bruk
Finland har fört en strikt linje med förbud mot konsumtion av narkotika. Till skillnad från i Sverige har dock urin- och blodprov inte använts för att fastställa brott. Inställningen till cannabis har påtagligt liberaliserats under senare tid. Närmare hälften i befolkningen vill avkriminalisera bruk av narkotika och en fjärdedel vill tillåta odling av cannabisplantor för eget bruk. Krav på liberalisering drivs särskilt av unga som också ser straff för eget bruk som ett brott mot mänskliga rättigheter. Generaldirektören för de Institutet för hälsa och välfärd har deklarerat att institutets hållning är avkriminalisering av eget bruk. Avkriminalisering stöds också av några medlemmar av regeringen även om statsministern och en majoritet motsätter sig detta.
Den isländska alkoholpolitiken var starkt influerad av teorin om mindre starka drycker som inkörsport till brännvin och superi. Öl blev tillåtet först 1989. Även vad gäller narkotika har landet fört en tydlig förbudslinje som också haft starkt stöd i befolkningen. Samtidigt har flera skadereducerande åtgärder satts in som sprutbyte, injiceringsrum och substitutionsprogram. Förslag har också under senaste år även i alltinget förts fram om avkriminalisering av bruk om än utan att vinna gehör.
Mot bakgrund av kraftigt stigande narkotikarelaterade dödsfall har dock Norge svängt
Den norska narkotikapolitiken är den som mest liknat den svenska. Norge är också det land i Norden som tillsammans med Sverige haft nolltolerans som politikens mål och som i stor skala utfört drogtester. Mot bakgrund av kraftigt stigande narkotikarelaterade dödsfall har dock Norge svängt. Den tidigare utrikesministern Torwald Stoltenberg, med en dotter som sedermera avled till följd av narkotikabruk, ledde en kommission som föreslog vård i stället för straff. I december 2019 kom en statlig utredning med långtgående förslag på en icke straffande politik. Det regerande högerpartiet la våren 2021 fram ett förslag för stortinget baserat på utredningen. Förslaget röstades dock ned sedan Arbetarpartiet efter en hård intern debatt röstat mot.
Sverige har också internationellt haft en hög svansföring och hävdat att landet fört en relativt framgångsrik politik, vilket kan göra att en reträtt skulle kännas än mer smärtsam
Sverige har den mest straffinriktade narkotikapolitiken i Norden. Det gäller straff för smuggling av narkotika och för mindre innehav av cannabis och också flest antal polisrapporterade narkotikabrott. En reträtt på narkotikapolitikens område för Sverige skulle innebära en längre väg att gå än för de andra nordiska länderna. Sverige har också internationellt haft en hög svansföring och hävdat att landet fört en relativt framgångsrik politik, vilket kan göra att en reträtt skulle kännas än mer smärtsam.
Regeringen har efter nära två år inte bestämt sig för någon utvärdering
Samtidigt sker tydliga förändringar också i Sverige. Krav på liberalisering diskuteras i dag i tidningar, TV (Se t.ex. Vetenskapens Värld 10 januari) och på sociala medier på ett helt annat sätt än för bara ett par år sedan. Folkhälsoinstitutet och Sveriges kommuner och landsting har fört fram att svensk narkotikapolitik måste utvärderas. Detta krav ställdes också våren 2020 av riksdagen. Regeringen har efter nära två år inte bestämt sig för någon utvärdering. Riksdagens krav på nolltolerans mot narkotikarelaterad död besvarades av regeringen i ANDTS-propositionen med att den bästa politiken här är att så få som möjligt prövar narkotika och ansåg därmed frågan utagerad. Riksdagen vägrade rösta för propositionen.
Frågan är då: Kommer Sverige att slå till reträtt och kommer narkotikapolitiken att bli ett ämne i valrörelsen? Regeringen står hittills fast och visar inga tecken på att vilja vika från barrikaderna. Regeringen kan även förväntas lägga proposition om skärpta straff för mindre allvarliga narkotikabrott, vilket föreslagits av en utredning efter tydliga direktiv från regeringen.
Hur ställer sig då oppositionen? Vänsterpartiet har sedan länge krävt avkriminalisering av själva bruket men inte av innehav för eget bruk. Ungdomsförbunden i tre av de borgerliga partierna, M, L och C, har krävt legalisering av cannabis. I TV:s Agenda om kriminalpolitiken i december fick partiernas företrädare frågan om en ev. straffskärpning borde gälla enbart säljarna eller även köparna. Frågan uppfattades uppenbarligen som besvärlig. Med en viss ökning av andelen i landet som använder cannabis riskerar väljare kanske att försvinna om man kräver mer straff. Kan politiska vinster göras genom att driva liberaliseringskrav mot regeringen som uppenbarligen inte märker varåt vinden blåser? Å andra sidan, förlorar man väljare på att riskera pekas ut som ett narkotikaliberalt parti?
I Tyskland har nu partierna kommit överens om att legalisera cannabis
Kanske passar alla partierna i valrörelsen då olika ställningstaganden framstår som för osäkra. Strategin just nu från flera av partierna tycks vara att kräva mer resurser till missbrukarvården. Sådana förslag ligger i linje med välfärdsstatens logik och medför inga konflikter. På sikt lär det dock inte gå att komma ifrån frågan om rekreationsbruk av cannabis och även andra droger. Med ett tilltagande bruk och med förändrade attityder trots ett halvsekel av en alltmer straffinriktad politik lär den svenska linjen bli svår att upprätthålla. Särskilt viktig blir då utvecklingen i omvärlden. I Tyskland har nu partierna kommit överens om att legalisera cannabis. Om också de nordiska grannländerna liberaliserar sin narkotikapolitik blir det ganska svårt för Sverige att ensamt hålla stånd i kriget mot narkotikan.
Hur kommer då reträtten att legitimeras?
Henrik Tham
Professor emeritus i kriminologi
Kommentarer är stängda.