Budgetpropositionen för 2025, utgiftsområde Rättsväsendet
Jag har skummat igenom regeringens tankar om Rättsväsendet och noterat med visst vemod att den nuvarande kriminalpolitiken inte fungerar.
Man konstaterar att regeringens kriminalpolitiskt inriktade verksamhet syftar till att öka tryggheten, upprätthålla allmän ordning och säkerhet, förebygga brott, utreda brott, se till att den som begått brott lagförs, verkställa påföljder och rättsliga anspråk och ge stöd till dem som drabbats av brott.
Det ligger i sakens natur att man anser att man har lyckats. Men man erkänner att oron över brottsligheten i samhället har ökat, att brottsligheten ökar (med 4,4%), i synnerhet vad gäller bedrägeribrott, att utsattheten för brott mot person ökat, att fler ungdomar uppger att de utsatts för brott, att dödligt våld ökar, att förtroendet för rättsväsendet minskar, att antal sprängningar under 2023 uppgick till den högst noterade nivån, att fler barn och unga involveras i och utnyttjas av kriminella nätverk, att det totala antalet lagföringsbeslut och antalet domar ökat.
Bland de som friges återfaller 41 procent enligt preliminär statistik från 2021
Det har skett en tydlig ökning av utdömda fängelseår och en fortsatt hög beläggning i Kriminalvårdens anstalter. Det gillar regeringen men bland de som friges återfaller 41 procent enligt preliminär statistik från 2021. Så tydligen hjälper inte den ökade repressionen till att minska brottsligheten.
Regeringen vill öka det brottsförebyggande arbetet genom behovsanpassat och praktiknära stöd till kommunerna, bl.a genom samordnare och brottsförebyggande råd.
Frågan är vad kommunerna kan göra genom samråd och råd. Det krävs en ny struktur för att brottsförebygga, inte minst vad gäller de som frigivits från anstalt. Den lokala polisnärvaron ska fortsätta att öka. Tyvärr syns inte det i vardagen. Jag har sett sammanlagt två poliser i Nynäshamn de senaste fem åren.
Regeringen uppger att de brottsutsattas upplevelser av kontakterna med rättsväsendet har försämrats. Det låter särskilt tråkigt när regeringen har uttalat att de sätter brottsoffren i centrum.
När det gäller de totala kostnaderna för rättsväsendet uppgick de till 70 miljarder kronor 2023. Kostnaderna för det brottsförebyggande arbetet ökade med 11, 6 procent. Kostnaderna för Kriminalvårdens verksamhet i anstalt och frivård ökade med 20, 5 procent. Talande siffror.
Regeringen bedömer som att de övergripande målen för kriminalpolitiken och rättsväsendet på många sätt har uppnåtts. Allmänheten håller inte med. Deras förtroende har som sagts minskat.
Utvidga möjligheterna att verkställa fängelsestraff med fotboja
De enda positiva uppgifter som jag kan utläsa är att man inte avser att gå vidare med att minska villkorlig frigivning, att man vill utöka möjligheterna att använda skyddstillsyn med fängelse, istället för ett längre fängelsestraff och att utvidga möjligheterna att verkställa fängelsestraff med elektronisk övervakning.
Det handlar om att inte dra alla brottslingar över en kam utan att särskilja de våldsbejakande, som måste låsas in , från de övriga kriminella som bäst återanpassas utanför fängelserna.
Det gäller att inse att fängelsevistelser skadar de som begått brott, något som fler brottsoffer får erfara när de intagna friges.
Efter fängelset krävs en ny struktur – en eftervårdsreform
Jag är som sagt särskilt orolig över de bristande samhällsstrukturerna när det gäller de som lämnat kriminalvården. Det behövs en ny struktur för inslussning i positiva grupper. En eftervårdsreform.
Thomas Ekbom
Chefredaktör för Tidskrift för Kriminalvård
Kommentarer är stängda.