– Utvecklingslinjer i den svenska linjen ställda mot utvecklingen i Europa

Den svenska straffrätten och därmed centrala delar av det svenska rättssystemet sägs stå inför ett paradigmskifte, initierat av den nytillträdda svenska regeringen och de facto biträtt helt eller delvis av oppositionspartierna.

Pelle Granström f.d. medlem i Europarådets antitortyrkommitté (CPT) och anstaltsdirektör skriver om utvecklingen nu med uppdaterade och tydliga diagram.

Det är ingen överdrift att påstå att Sverige – tillsammans med sina nordiska grannar – historiskt sett i långa stycken intagit en särställning i ett internationellt perspektiv vad beträffar hållningen i utformningen av kriminalvårdssystemen och fängelseförhållanden.

Efter den nyligen genomförda valdebatten och publiceringen av det så kallade Tidöavtalet kan man konstatera att Sverige kommer att behålla och rent av fördjupa sin särställning på detta område dock efter en diametral positionsförflyttning och dessutom på egen hand.

Debatten i anslutning till en allvarlig, växande och omfattande gängbrottslighet utgör motorn i det stundande paradigmskiftet och förefaller att utgöra en grund för en omorientering och ett ifrågasättande av vissa rättsprinciper och utformningen av det svenska systemet.

Vissa företeelser i det svenska kriminalvårdssystemet är speciella, t ex dimensioneringen av kriminalvårdens institutioner i storlekshänseende (små fängelser), tron på humanitet i verkställighetssystemet, narkotikapolitiska utgångspunkter, de straffrättsliga principerna för hanteringen av allvarligt psykiskt störda lagöverträdare, insikten om fängelsepåföljdens negativa konsekvenser (stadfäst i kriminalvårdslagstiftningen) och anslutning till den s k  fängelsepresumtionen, hantering av häktningsinstitutet, utmönstringen av avskiljning som disciplinär bestraffning under straffverkställigheten, för att nämna några exempel. Det ska sägas att ”avvikelserna”, sett i ett internationellt perspektiv, inte helt igenom är okontroversiella.
Hur och varför finns tämligen väl dokumenterat i olika sammanhang. 

Å den andra sidan har vissa andra företeelser i det svenska verkställighets- och kriminalvårdssystemet  – emellanåt felaktigt i debatten – kommit att betecknas som speciella och avvikande i ett internationellt jämförande perspektiv. Här dyker plötsligt frågan om ett ifrågasättande av villkorlig frigivning upp, särbehandlingen av unga lagöverträdare, fängelsepåföljdernas längd, straffmätningsprinciperna vid upprepad brottslighet. Att generaliserande beteckna det svenska systemet som extremt och avvikande i dessa avseenden är knappast korrekt. 

Jämförelser med Finland och Norge har närmast omsorgsfullt undvikits – vilka i sig skulle ha tagit udden av en sådan generell beskrivning av Sverige som en ytterlighet

I enskildheter har jämförelser gjorts företrädesvis med Danmark som därmed fått tjäna som rättesnöre i debatten och ansetts ge stöd för att en svensk särställning föreligger. Jämförelser med Finland och Norge har närmast omsorgsfullt undvikits – vilka i sig skulle ha tagit udden av en sådan generell beskrivning av Sverige som en ytterlighet.

Europarådssamarbetets roll i det kriminalpolitiska arbetet

Europas stater kan sägas hållas samman vad gäller rättsliga frågor genom Europarådets verksamhet inom ramen för Europakonventionen. Europarådet kan ses som en enande, pådrivande och normerande kraft, dels utifrån dess politiska församlings rekommendationer till medlemsländerna, dels med stöd av kontrollorgan som etablerats, t ex genom Europarådets antitortyrkommitté (CPT) och inte minst genom Europadomstolen (ECHR) som en viktig kraft. Därtill kan fogas Europarådets stödjande verksamhet för förändring och anpassning av de nya medlemsstaternas rätts- och kriminalvårdssystem  som utvecklades i och med murens fall 1989. Ett exempel utgörs av NordBalt-projektet som särskilt riktade sig till de tre Baltiska staterna och som stöddes av de nordiska länderna både finansiellt och genomförandemässigt.

Europeiska värderingar inom kriminalpolitiken

En utgångspunkt för en kriminalpolitisk analys kan utgöras utifrån de ställningstaganden som Europarådet gjort. Europarådets parlamentariska församlings (PACE) resolution av den 5 oktober 2017 om kriminalvårdssystem och fängelseförhållanden anger – här i urval och sammanfattning – bl. a. följande beträffande användningen av fängelsestraff och straffens primära syften:

• Överfulla fängelser är ett återkommande problem i unionen

• PACE anser att en ökning av fängelsekapaciteten inte är den enda lösningen på problemet med överbeläggning

• Det finns inget samband mellan stränga påföljder och minskad brottslighet. 

• Frihetsberövande före rättegång bör tillämpas endast som en sista utväg

• Fängsligt förvar, inklusive frihetsberövande före rättegång, bör användas endast i rättsligt motiverade fall, och alternativ till fängelsestraff – såsom husarrest eller andra åtgärder – bör vara att föredra när det gäller fångar som inte utgör ett allvarligt hot mot samhället

• PACE uppmuntrar medlemsstaterna att införa åtgärder för anpassning av straff, i synnerhet för de kortaste straffen, bland annat frigång, samhällstjänst samt ökad användning av husarrest och elektronisk fotboja

• PACE fördömer den politik för utplacering i fängelser som tillämpas av vissa medlemsstater, eftersom den utgör ytterligare en bestraffning som påverkar fångarnas familjer

• PACE anser att en reparativ och skyddande syn på de straffrättsliga systemen automatiskt leder till större respekt för den enskildes mänskliga värdighet, eftersom syftet är att skydda samhället och rehabilitera personen 

• Medlemsstaterna uppmuntras att prioritera politik och lagstiftning som fokuserar på reparativ och medlingsbaserad rättvisa med hjälp av sociala, ekonomiska och kulturella verktyg snarare än rent bestraffande åtgärder

Dessa teser – formulerade av parlamentariker från Europarådets medlemsländer – kan sammanfattningsvis anses hysa en begränsad tilltro till fängelsepåföljden som ett universalmedel för att bekämpa brottslighet. 

Den nordiska modellen

Generellt sett kan de nordiska länderna anses ansluta tämligen väl till grundtankarna i dokumentet, i likhet med länder som t ex Nederländerna, Tyskland m fl. Andra länder har bedrivit ett arbete att närma sina system till intensionerna i dokumentet – däribland de baltiska staterna och ett ytterligare antal av de förutvarande staterna som tillhörde det forna östblocket.

Det finns andra– mer enstaka – medlemsstater som fjärmat sig från tankarna i resolutionstexterna. Dit hör t ex Storbritannien /England-Wales/ – som dock numera i viss mån börjat omorientera sitt system på vissa punkter – inte minst efter den kritik som CPT redovisat i sina rapporter.

En europeisk modell

En sammanfattning av Europarådets uttalade rekommendationer beträffande kriminalvårdssystem och fängelseförhållanden kan fångas i följande punkter:

• Fängelse och fysiska andra frihetsberövanden bör inte självklart utgöra ett prioriterat/primärt påföljdsval
• Alternativ till fängelse bör sökas (husarrest, intensivövervakning/elektronisk fotboja/borgenssystem) i fall då det rör sig om brottslighet som inte utgör ett allvarligt hot mot samhället
• Överbeläggning av fängelser är ett överhängande problem bland medlemsstaterna  
• Rekommendationen anger reparativa ambitioner i den straffrättsliga lagstiftningen före renodlat bestraffande åtgärder
• Rekommendationen fastslår att det inte finns något samband mellan stränga påföljder och minskad brottslighet

Utvecklingslinjer de senaste 20 åren och tendenser inför framtiden

En beskrivning av utvecklingen i de nordiska länderna vad avser användningen av fängelse  ger bilden av en försiktigt sjunkande tendens åren 2000 t o m 2020 beskrivet genom antalet frihetsberövade per 100 000 innevånare – med tre undantag: Sverige, Island och Danmark. Övriga nordiska länder har minskande fängelsepopulationer. Det bör dock noteras att Island har det näst lägsta antalet frihetsberövade per 100 000 innevånare i Europa (44).

Diagram: Antal frihetsberövade per 100 000 invånare 2000, 2020, 2021

Diagram: Indexförändring antal frihetsberövade per 100 000 invånare 2000-2020 och 2000-2021 (År 2000 =100)

Tyskland, som i vissa avseenden har gemensamma förhållanden med Sverige (exempelvis hög grad av flyktingmottagande fram till 2015) uppvisar en minskande fängelsepopulation. 

I några geografisk näraliggande f d öst-stater kan en radikal minskning av andelen frihetsberövade ses under perioden, om än från en mycket hög nivå till en alltjämt jämförelsevis hög nivå. 

Diagram: Andel häktade av de frihetsberövade

Diagram: Beläggningsgrad

Diagram: Andel utländska medborgare bland frihetsberövade i fängelse

I den grupp länder som redovisas här hade Sverige och U.K. (England/Wales) beläggningsnivåer över 100% år 2020. För 2021 är Sverige det enda land i gruppen med beläggningsnivå över 100%. Sverige är för övrigt ett av 10 europeiska länder med en beläggningsnivå över 100%. 

U.K. har under 2021 kunnat notera en reducerad beläggning (96%) i förhållande till 2020. 

Under 2021 sjönk den genomsnittliga beläggningsnivån bland Europas länder från 90,2 % (2020) till 85,4%. 

Det kan noteras att begreppet överbeläggning i dessa sammanhang är ett relativt och tillika flexibelt begrepp; En stat som om inför dubbelbeläggning i sina slutna fängelser kan därigenom över en natt eliminera en tidigare rapporterad överbeläggningssituation. Staterna är suveräna att fastställa det nominella antalet fängelseplatser.

Svenska utvecklingslinjer

Det talas alltså nu om ett svenskt ”paradigmskifte” på kriminalpolitikens område. Ännu så länge har inte reformivrarna presenterat någon samlad och koncentrerad bild av exakt vari paradigmskiftet består och på vilka rättsfilosofiska grunder den vilar på. 

Reformtankar har framförts i mer enskilda sammanhang och givit uttryck för stöd av ”paradigmskiftet”. Som exempel kan tas författaren Lena Andersson som i SvD (30 juli 2022) entusiastiskt hälsar ett skifte i synen på kriminella välkommet. Hon ger referenser till sin artikel i form av Agatha Christies´ pusseldeckare och Dumas ”Greven av Monte Cristo” från 1845. Andersson konstaterar att ”Syftet med straffet är ju straffet – ett erkännande av den brist på jämvikt som brottet har orsakat, och ett försök att återställa den. Den som begår en förbrytelse häftar andligen i skuld.” Andersson ger därmed närmast bilden av att ”the sky is the limit” vad gäller straffutmätning.

”Vi kommer inte att sluta tänja gränserna för då tycker jag att vi tappar vår själ” förklarar Richard Jomsdorf – nybliven ordförande i justitieutskottet – i en  stor intervju i Aftonbladet.

Kriminalpolitiken i sin nya tappning antas inte behöva bygga på empiri och statistiska  bilder. Experters inflytande anses behöva begränsas starkt och istället bör utvecklingen vila på allmänhetens kriminalpolitiska värderingar och uppfattningar, kanaliserade via deras representanter i Riksdagen.

Sverige på tröskeln till paradigmskiftet

Det svenska läget inför paradigmskiftet kan sammanfattas enligt följande:

• En uppkommen överbeläggningssituation riskerar att ytterligare accentueras i kraft av föreslagna förändringar i påföljds- och verkställighetssystemen. Sverige är ett av 10 medlemsländer i Europarådet som redan idag rapporterar överbeläggning i sina fängelser
• En relativt stor andel häktade – sett i ett Europaperspektiv – riskerar att ytterligare öka utifrån presenterade förslag om snävare regler för obligatorisk häktning – med åtföljande ökat platsbehov
• Från en relativt begränsad användning av fängelsestraff till en markant ökad användning kommer Sverige att inta en radikalt förändrad position i ett europeiskt perspektiv genom förslagen om längre påföljdstider, förändrade regler om villkorlig frigivning, förändrade regler beträffande påföljdsbestämning för unga etc.
• De potentiella utvecklingslinjerna kan knappast sägas ligga i linje med den generella utvecklingen i övriga Europa och i linje med PACEs rekommendationer. Det empiriska stödet för en sådan utveckling  förefaller svagt med en upprätthållen ambition att minska brottsligheten. 
• De kostnadsmässiga konsekvenserna kommer att bli omfattande, medan de effektmässiga, i termer av minskad gängbrottslighet kommer att bli en besvikelse.

Vem tar på sig att deklarera en svensk kursändring i bl. a. Europarådssamarbetet och ett tillkännagivande av att den svenska straffrättens rättsfilosofiska grund i en framtid kommer att vila på bl.a. Agatha Christies pusseldeckare? 

Pelle Granström

F.d. medlem i Europarådets antitortyrkommitté (CPT) och anstaltsdirektör.

Källor:

The World Prison Brief online database
Prisons and Prisoners in Europe 2021 SPACE I report CoE

———-

Har vi att göra med en Columbusfiering av kriminalpolitiken? Columbus reseverksamhet kännetecknades av tre saker: Han visste inte vart han var på väg vid starten av sin resa. Han visste heller inte var han var när han väl var framme. Och alltsammans bekostades med offentliga medel.