Ännu en Nationell Brottsoffervecka med Stiftelsen Tryggare Sverige, den 15:e i ordningen har precis genomförts under fyra dagar, på plats i Stockholm, men också digitalt. Thomas Ekbom närvarade under veckan.
Under den sista dagen fick vi redovisat en rykande färsk rapport från Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten och Domstolsverket om tillståndet för dem som drabbas av brott vårt land – tyvärr en mycket sorglig beskrivning av verksamhet som inte fungerar som den ska och tydligen inte har utvecklats åt rätt håll under de senaste 25 åren.
Sammanfattningsvis fick jag under slutdebatten alldeles klart för mig att, stöd, hjälp och skydd av brottsoffren inte fungerar som det ska i vårt land 2026.
Efter den redovisningen följde en politisk debatt mellan Justitieutskottets rättstalespersoner, justitieminister Gunnar Strömmer och Tryggare Sveriges specialister. Debatten visade på stor samstämmighet – alla var i huvudsak överens om att det finns stora problem och därmed förbättringsmöjligheter beträffande hur myndigheterna måste fullgöra sina skyldigheter mot brottsoffren.
Tidöpartierna har bestämt sig att fylla häkten och anstalter med dömda till den grad att Sverige kommer att ha bland det högsta antalet intagna per capita i världen. De dömda bara strömmer in. Forskningen har övertygande visat att långa straff inte sänker brottsligheten. Forskningen har också tydliggjort att brottsoffren inte önskar långa straff utan ett ordentligt stöd. De intagna lär sig brott, skaffar sig nya brottskamrater och bildar gäng i fängelserna.
Det finns inte utrymme för effektiva brottsförebyggande program. Idag utgör de 2% i anstalternas sysselsättning. Det handlar om förvaring, inte utveckling.
Många intagna är själva brottsoffer. Något aktivt arbete med t.ex att medvetet bearbeta deras trauma finns inte. Reparativ Rättvisa finns inte än.
Resurserna för vägledning av de frigivna räcker inte på långa vägar
Det kommer ut över 10 000 intagna från fängelserna varje år framöver. Många är hatiska efter en vistelse utan mening i ett isolerat utrymme. Resurserna för meningsfull vägledning av de frigivna räcker inte på långa vägar. Frivård och socialtjänst kan inte ensamma klara detta. Brottsoffren kommer vara extremt utsatta och som vanligt överges resursmässigt. Bara i retoriken får de upprättelse och är ständigt närvarande.
Kommunerna med ett ansvar att stödja dem har under många år underlåtit detta och samarbetet frivård – socialtjänst fungerar inte på många håll. Det krävs att kraftfulla medel sätts av till brottsförebyggande, där frivård, socialtjänst tillsammans måste hitta samarbetsformer för vägledning av klienter och där kommunerna utvecklar ett ordentligt stöd till brottsoffer.
Det förslag till nytt påföljdssystem som nu finns kommer att kosta 17 miljarder per år, vilket motsvarar 17 000 socialarbetare. Vi vet vad brottsoffren skulle välja.
Socialdemokraterna tassar efter Tidöpartierna och har inga förslag hur det stora inflödet till häkten och anstalter kan hejdas. När jag talar med dem om brottsoffer tittar de konstigt. Man säger sig prioritera förebyggande av brott men visar ingen radikal vilja att prioritera det före utbyggnad av anstalter. Att ersätta murar med sociala mentorer vill man inte.
Det finns alternativ. Sluta bygg ut anstalterna, lägg miljarderna på förebyggande insatser och sätt av rejäla resurser till stöd av brottsoffren. Skapa utrymme för behandlingsprogram på anstalterna genom att radikalt minska beläggningen genom villkorlig frigivning med fotboja. Minska de repressiva insatserna, se över alternativ som t.ex. möjligheterna att införa Reparativ Rättvisa. Sätt inte trettonåringar i fängelse.
Det är lika viktigt att satsa på att förändra de dömda på konstruktiva sätt som att lyfta fram brottsoffren och ge dem stöd. Med minskad beläggning kan t.ex. Tolvstegssprogrammet återinföras. Det hade stor återfallsförebyggande effekt.
Kriminalpolitiken har spårat ur. Det är dags för ett spårbyte. Sverige går inte längre till final i OS i grenen brott och straff. Det är sorgligt. Inför valet 2026 måste partierna diskutera hur man kan hantera den ökade mängden frigivna klienter bättre efter frigivningen. Och hur kommunerna ska fullgöra sitt ansvar sedan 25 år att ta hand om dem som drabbas av brott. Hur kan civilsamhället aktiveras? Idag arbetar brottsofferjourer över hela landet och möter 60 000 brottsoffer. De behöver också ökade resurser till att ge ett fullgott stöd till brottsutsatta för att förhindra utveckling till brottsoffer.
Thomas Ekbom
Chefredaktör Tidskrift för Kriminalvård
Kommentarer är stängda.