Pelle Granström tror sig ha klurat ut vad Åkesson får i kompensation för motgången angående angiverilagen:
Slopad 2/3-frigivning till ett värde av + 6,9 miljarder per år (kostnadsökningen för Kriminalvården).
Pelle Granström menar att Kristersson delade ut gåvan (som går på tvärs med utredarens analys och förslag) under statsministerns frågestund i Riksdagen.
Monsunvindarna blåser vidare på det straffrättsliga området. En och annan kastvind kan noteras men huvudriktningen är relativt ihållande.
Ett möte i monsunen har just skett mellan dels inflödet av remissvar på en offentlig utredning och dels den massmediala opinionsyttring som skett utifrån ett aktuellt rättsfall. Båda händelserna råkar beröra samma problematik. Man kan fundera på vilken vindpust som inverkar starkast på den allmänna opinionen och – för all del – beslutsfattare i den skiktade debatten. Ett ytligt skikt tar primärt utgångpunkten i rättsfallet och ett mer djuplodande och kunskapsbaserat skikt som bygger på forskning och erfarenhet och som företrädesvis företräds i utredningsbetänkandet och i remissinstansernas bidrag,
Remisstiden beträffande betänkandet Ett ändamålsenligt samhällsskydd (SOU 2024:48) har i dagarna alltså löpt till ända. Utredningen behandlar bland annat frågan om införande av samhällskyddspåföljd – som utredningen väljer att benämna säkerhetsstraff – och ett eventuellt borttagande av möjligheterna till villkorlig frigivning.
Remissinstansernas olika bidrag har influtit och refererats i media. De frågor som betänkandet behandlar har också kommit att prägla mediarapporteringen utifrån det faktum att den så kallade Nytorgsmannen misstänks för nya brott. Rapporteringen beträffande Nytorgsmannen har dock i omfång och intensitet vida överträffat medias redovisning av remissvaren på utredningen.
Politikernivån
För att börja med Nytorgsmannens framfart så kan det noteras att media rapporterat att såväl Statsminister Kristersson, Magdalena Andersson och Jimmie Åkesson varit arga. Var och en på sitt håll och inledningsvis utan omedelbar bäring på det aktuella betänkandet som faktiskt berör frågan.
Jimmie Åkesson tog upp frågorna om slopande av villkorlig frigivning och samhällsskyddspåföljd under statministerns frågestund i Riksdagen den 14 november. Åkesson ville helt enkelt veta när den villkorliga frigivningen skulle avskaffas.
Åkesson är därtill rak och tydlig i sin analys: Nytorgsmän ska låsas in och aldrig mer släppas ut!
Kristersson och Åkesson visar under frågestunden att de tycks förstå varandra i dessa frågor och markerar samstämmighet, d v s statsministern ”anar” att Åkesson och han själv är eniga om att den villkorliga frigivningen bör elimineras ur det svenska påföljdssystemet. Stämningen är närmast småpysig under frågestunden.
Slopande av den villkorliga frigivningen kostar i ett slag 6,9 miljarder.
Statsministern lämnar dock inte besked om exakt när en proposition i ärendet kan tänkas läggas på riksdagen bord med 6,9 miljarder per år i ökade kostnader för svensk Kriminalvård.
Statsministern noterar också i sitt svar till Åkesson att remisstiden beträffande betänkandet just gått ut och att han kommer att läsa de inkomna synpunkterna – varför?, kan man undra mot bakgrund av det svar som Kristersson just lämnat. Parentetiskt kan det tilläggas att utredaren själv är negativ till ett slopande av villkorlig frigivning och inskränker sig till att föreslå en viss skärpning av reglerna kring detta – vilket statsministern senare kommer att finna vid sin genomläsning.
Magdalena Andersson förklarar i något nyhetsorgan att hon behöver överväga frågan om ett eventuellt införande av en samhällsskyddspåföljd ytterligare och tar därför inte ställning.
Mediehanteringen
Expressen och Aftonbladet är självklara arenor för kommentarer och rapportering om Nytorgsmannens återfall i brott. Expressens läsare får genom kolumnisten Sjöshult veta att Nytorgsmannens återfall måste skyllas på Kriminalvårdens släpphänthet. Sjöshult förefaller tämligen obekymrad om vad regelverket säger om Kriminalvårdens möjligheter att hantera villkorligt frigivna och dra konsekvenserna av en intagens misskötsamhet under verkställigheten. Sjöshult sammanfattar bilden av Kriminalvårdens agerande i detta fall som dalt. Kort och gott. Självfallet ska en farlig person inte bli villkorligt frigiven, menar Sjöshult.
Sjöshult återkommer senare med liknande synpunkter i en Podd som Expressen delger sina läsare.
Aftonbladets Oisin Cantwell, vanligen välunderrättad krönikör i rättspolitiska frågor, redovisar förhållandena i Nytorgsärendet för läsarna. På den sista raden i sin kommentar låter han dock en tänkbar lösning på ärendets hantering brisera i ansiktet på läsarna: Om det nu inte var så att våra politiker successivt minskat domstolarnas möjlighet att utdöma påföljden rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning, så hade påföljden suttit som en smäck i detta fall. Saken hade varit kristallklar. Till Cantwells försvar ska sägas att han inte upprepar tanken i den Podd i ämnet som Aftonbladet senare bjuder sina följare på. Det ter sig litet mystiskt eftersom Cantwell markerar en sådan stor tillfredsställelse över sin tidigare upptäckt och analys. Men visst presterar Cantwell en tankevurpa?
Andra tidningskommentarer erbjuder dock alternativa synpunkter på de båda frågorna; SvDs läsare får en redogörelse av sakernas tillstånd av Mårten Schultz. Schultz ger en avvägd redogörelse i sin artikel. Han gör en koppling mellan betänkandet, villkorlig frigivning och införande av samhällsskyddspåföljd ställt i perspektivet av Nytorgsmannens framfart. Schultz framstår som om något av ordningsman i monsunen. Särskilt när han konstaterar, avslutningsvis, att säkerhetsstraffet är ett straff som ska kunna dömas ut i stället för fängelse under viss tid vid särskilt allvarliga fall av djupt integritetskränkande brottslighet mot någons liv, hälsa, frihet eller frid. Schultz menar lågmält att det viktigaste förslaget från utredningen när det gäller Nytorgsfallet är nog inte översynen av den villkorliga frigivningen utan just förslaget om införande av säkerhetstraff.
Göta hovrätt, Svea hovrätt och Åklagarmyndigheten, säger stopp till utredningens förslag om säkerhetsstraff
I efterdyningarna av den inledande monsunen bestås svenska tidningsläsare med sammanfattningar av några inkomna remissvar till utredningen. Det är nyhetsbyrån TT som delat en artikel i frågan. Där framgår att flera tunga instanser, som Göta hovrätt, Svea hovrätt och Åklagarmyndigheten, säger stopp till utredningens förslag om säkerhetsstraff. TT rapporterar vidare att Hovrätten för Övre Norrland skriver att ”förslaget framstår som väl avvägt utifrån dess syfte”. Brå (Brottsförebyggande rådet) menar att ”det föreslagna säkerhetsstraffet täcker ett glapp i den nuvarande lagstiftningen”.
Bilden som TT därmed förmedlar är således en varierande uppskattning beträffande vissa av utredningens förslag bland remissinstanserna. TTs redovisning av remissutfallet görs utan kopplingar till det aktuella Nytorgsärendet.
Remissinstanserna
Andra remissinstanser då? Här kan man fästa uppmärksamheten på två stycken, dels Kriminologiska institutionens, vid Stockholms Universitet, dels ett från Centrum för etik, juridik och mental hälsa (Celam) i Göteborg.
Celams remissutlåtande präglas av en bredd i de aspekter som utredningen berör; såväl etiska, juridiska som kliniska aspekter kommer fokus i remissvaret, utifrån den kompetensmässiga sammansättning som centrumbildningen representerar. Celam ägnar särskild uppmärksamhet beträffande förslaget om införande av säkerhetsstraff.
I sammanfattning menar Celam att det finns både vetenskapligt stöd och ett samhällsbehov som talar för åtgärder särskilt inriktade mot vissa väl definierade grupper för att minska risker för återfall i allvarlig brottslighet. Celam ställer sig inte bakom utredningens förslag helt och hållet, utan väljer att framföra viktiga synpunkter på utredningens förslag.
Det finns självklart alternativ till inkapacitering/inlåsning som är lika brottsförebyggande och återfallsförebyggande
Celam påpekar bl. a.:
– att den riskutredning som Rättsmedicinalverket föreslås utföra bör inte utmynna i en riskgradering, utan främst belysa risk- och skyddsfaktorer i det enskilda ärendet för att sedan överlåta till domstolen att besluta om den sammanfattande bedömningen av risknivån
– att det självklart finns alternativ till inkapacitering/inlåsning som är lika brottsförebyggande och återfallsförebyggande. Det har utredaren lagt för liten vikt vid menar man
– att riskbaserat frihetsberövande aktualiserar en rad etiska frågeställningar som ytterst har att göra med hur värdena frihet och samhällsskydd ska vägas mot varandra. De resonemang som presenteras i utredningen är varken tillräckligt breda eller tillräckligt utförliga för att kunna ligga till grund för slutsatsen att säkerhetsstraff i den utformning som föreslås är etiskt försvarbart
– att det framstår som oklart vilka och hur många som skulle omfattas av säkerhetsstraff
– redan i utredningens direktiv ges en oklar bild om vilka som ska omfattas av säkerhetstraff då dessa hävdar att påföljden i första hand skulle tillämpas ” för gängkriminella och andra samhällsfarliga personer”
Riskutredningar som utförs beträffande icke psykiskt sjuka utförs av andra professioner än läkare och grundar sig på bedömningar som inte är av medicinsk natur
I remissutlåtandet påpekar Celam också att de riskutredningar som Rättsmedicinalverket föreslås utföra i dessa sammanhang betecknas som ett medicinsk utlåtande i utredningens betänkande. Detta menar Celam är felaktigt, eftersom riskutredningar som utförs beträffande icke psykiskt sjuka utförs av andra professioner än läkare och grundar sig på bedömningar som inte är av medicinsk natur. Detta gäller således också för de redan förekommande riskutredningarna beträffande livstidsdömda.
En tidsobestämd säkerhetspåföljd riktas mot personer inte kommer återfalla
Kriminologiska institutionen behandlar flertalet av utredningens förslag och markerar en kritisk hållning till förslag som skärpt syn på återfall i brott och en höjning av minimistraffet av fängelsestraff till en månad. Utredningen har inte påvisat att förslagen kommer minska återfall, menar man. Mest kritik riktar institutionen mot förslaget om införande av en tidsobestämd säkerhetspåföljd, då det inte tas hänsyn till att det i för stor utsträckning kommer riktas mot personer inte kommer återfalla.
Remissvaret ser det som förtjänstfullt att en rad förslag avfärdas av utredningsbetänkandet genom att de inte får stöd av det samlade kunskapsläget inom samhälls- och rättsvetenskap. Det handlar specifikt om förslagen om att avskaffa villkorlig frigivning efter 2/3 av fängelsestraffet, införa vistelseförbud, kriminalisering av rymning och en generell minskning av antalet permissioner.
Summan av kar de mumman:
Vad blir helhetsintrycket? Genom att snabba politiska ställningstaganden gjorts beträffande några centrala delar av utredningens förlag framstår det som att i avvägningen mellan en upprörd debatt och ett utredningsbetänkande med efterföljande remissvar så har tyngdpunkten kommit att hamna på det förstnämnda.
Och är det så enkelt att Jimmie Åkesson ges sin kompensation för sina motgångar beträffande den s k angiverilagstiftningen…..
Pelle Granström
F.d. medlem i Europarådets anti-tortyrkommitté (CPT) och anstaltsdirektör.
Länkar till
Celams remissvar
Kommentarer är stängda.