Lusten att straffa - Tidskrift för KRIMINALVÅRD

Kan man skriva om lusten att straffa?
Kanske som gammal och bitter eller med en lätt pervers läggning, men då för byrålådan då inget renommerat förlag lär ge ut det.
Dock har en sådan bok nyligen getts ut på ett stort internationellt förlag och med en svensk kriminologprofessor som författare.
Magnus Hörnqvist har skrivit The Pleasure of Punishment.

Samhällsvetenskapen har generellt sett våld, inklusive hårda straff, som något negativt om kanske än behövligt. Den har därför haft svårt att hantera att straffandet skulle kunna vara lustfyllt. Historiskt sett har dock straffet uppfattats med tillfredsställelse, setts som ett nöje och fyllt viktiga funktioner andra än att fungera brottsförebyggande. Detta visas i boken genom analys av texter från antiken, över medeltiden och tidig-modern tid till dagens situation.

För Platon kunde det offentliga straffandet innebära lättnad från begär; för Aristoteles en faktisk otyglad glädje. För Thomas av Aquino och Dante måste hårda kroppsstraff förstås i förhållande till religionen. För de rättrogna låg tillfredsställelsen med bestraffningen i bekräftelsen av den egna godheten. Kyrkans fokus på livet efter detta innebar att även bestialiska straff i helvetet ändå kunde ge en möjlighet till soning och eventuell återupprättelse.

Offentliga avrättningar hade något av karnevalsstämning över sig. Det gavs då också tillfälle att häckla överheten. Åskådarna kunde ta ställning för den dömde, något som riskerade att underminera furstens auktoritet. Denna risk bidrog tillsammans med franska revolutionens idéer till att det offentliga straffandet blev dolt och kontrollerat. Michel Foucault har i sin berömda bok Övervakning och straff beskrivit övergången från de offentliga kroppsstraffen till de pedagogiska fängelsestraffen under en kort period från slutet av 1700-talet till början 1800-talet. Från denna tid betonas alltmer straffets framåtblickande karaktär. Den dömde skulle uppfostras och rehabiliteras. Det tillbakablickande straffet grundat i hämnd och lust utmönstrades – åtminstone officiell. Det emotionella skulle vika för det rationella.

Föremålet för denna bitterhet är egentligen eliten, de intellektuella och de makthavande, men eftersom de inte låter sig straffas riktas kraven mot fler och hårdare fängelsestraff för vanliga kriminella från underklassen.

Franska revolutionens jämlikhetsideal medförde ökade förväntningar. Från att människor tidigare hade upplevt sina levnadsbetingelser som givna ställdes nu krav på rättvisa. En utebliven rättvisa kunde leda till en känsla av att vara förbigången. Nietzsche fångar detta i sitt begrepp ressentiment, bitterhet. Föremålet för denna bitterhet är egentligen eliten, de intellektuella och de makthavande, men eftersom de inte låter sig straffas riktas kraven mot fler och hårdare fängelsestraff för vanliga kriminella från underklassen.

Insikten om straffets betydelse för allmänheten snarare än för gärningspersonen blir tydligare i ett historiskt perspektiv.

Magnus Hörnqvist har skrivit en rik och originell bok som ger upphov till frågor som vanligen inte ställs. Den lyfter fram förklaringar till straffandet som inte rymts i det moderna samhällets rationella diskurs. Glidningen det senaste halvseklet från avskräckning och rehabilitering till straffvärde, markeringar och signaler som motiv för strafflagstiftning blir mer begriplig. Insikten om straffets betydelse för allmänheten snarare än för gärningspersonen blir tydligare i ett historiskt perspektiv. Boken ger verktyg för förståelse av dagens kriminalpolitik. Om en politik som ger större utrymme för lusten att straffa och för att uttrycka folkets avsky för brott och brottslingar är en strategi värd att satsa på är sedan en annan historia.