Ge kulturen ett större utrymme!

Att vara kreativ och att få möjligheten att tänka på ett skapande sätt har effekt på människor.
Är det inte dax att kriminalvården satsar mer på kulturaktiviteter?

Svaret är givet skriver här skådespelaren och musikalartisten Linus Fagerström och berättar om sina erfarenheter av att arbeta med olika kulturformer inne på anstalt.
Ge kulturen ett större utrymme, det kommer ge effekt på alla, oavsett om du vill vara delaktig eller ej.

Hur kan man påvisa framgångsrika metoder utan statistik?

Om man inte kan mäta framgången av en metod inom kriminalvården i en tabell, i en graf, räknas den ändå som vårdinsats? 
Om man har svårt att påvisa den verkliga effekten av vad kulturaktiviteter på en anstalt gör för de intagna, är den då inte att räkna med?

Jag, och många med mig, har sett vad olika uttrycksformer, genom alla olika skepnader inom kulturområdet, kan göra med och för människor. 

Jag har läst mycket forskning, olika studier och rapporter om där det visats att kreativitet som t.ex. musikutövande har en lugnande effekt på människor med neuropsykiatriska diagnoser s.k. bokstavsdiagnoser. Studier har visat att människor med koncentrationssvårigheter har blivit hjälpta och människor med traumatiska upplevelser har kunnat få hjälp med och av kreativt skapande.

Det finns flera olika psykiska, medicinska tillstånd där det visats att musik, teater, dans, målning, drejning, formskapande, etc har haft stor läkande effekt på människor.

Därför kommer jag nu till den viktiga frågan:

Hur kan kulturen/kreativitet få ett så litet utrymme inom kriminalvården? Är det inte lite märkligt att en myndighet som har ett tydligt uppdrag att minska återfall och göra att tiden inom kriminalvården ska innebära en positiv skillnad, inte låter kulturverksamhet ha ett större utrymme?

För mig är det ett stort frågetecken.

Jag är utbildad inom musik och teater och har arbetat med det professionellt i många år och har de senaste 6 åren även jobbat med ungdomar som på något sätt varit aktuella inom socialtjänsten eller annan social välfärd samt jobbat på en anstalt i Mellansverige som musiker och inom skolan som musiklärare.

Hur kan vi påvisa att kulturverksamhet är en framgångsrik metod inom kriminalvården för att minska återfall i brott?

Jag har inte den forskarutbildning som behövs när det kommer till denna fråga, men jag har en annan sak – ett brinnande och genuint intresse att hjälpa människor och det har jag gemensamt med många andra som jobbat/jobbar med konstnärlig verksamhet inom detta område.

Nu till temat för denna artikel: Hur kan vi påvisa att kulturverksamhet är en framgångsrik metod inom kriminalvården för att minska återfall i brott?

Kulturaktiviteter ger en lugn stämning i fängelset

Jag träffade Lennart ”Lelle” Roos som jag lärde känna när jag jobbade som musiker på en anstalt.

Lelle har under många år varit kulturansvarig på en anstalt i mellansverige och har verkligen sett effekten av en levande kulturverksamhet på en anstalt.

Lelle som var med och återuppbyggde kulturverksamheten fick bra stöd av sin chef och kunde tidigt se att den gav en positiv effekt på de intagna. 

• Intagna som bl a sysslade med teater satt på kvällarna i sina bostadsrum och pluggade repliker. Inte för att någon tvingade dem, utan för att intresset hade väckts.
• Intagna som satt och skrev på låtar och texter för att nästa dag få spela in låtarna i fängelsets studio.
• Intagna som satt och skissade på sitt nästa projekt i sin konstkurs.

Lelle menar att det inte bara gav en effekt för just de som valde att vara med i något kulturprogram, utan även bland de övriga intagna spred ett lugn in på paviljongerna.

Flera av kriminalvårdspersonalen vittnade om att det var en stor skillnad på stämningen inne på paviljongerna.

Effekten att få skapa, vara kreativ gör något med oss.

Lelle har även flera exempel på intagna som ändrat sitt kriminella mönster/liv efter sin tid på anstalten. Han berättar att i ett specifikt fall handlat om att den intagne började använda just musiken som terapi, han skrev av sig, fick uttrycka sig och tonsätta sina känslor.

Han berättar om hur människor efter frigivningen än idag är skötsamma och har musiken som en ”ventil” i sitt liv.

Det kan vara så att övriga samtal och vårdinsatser haft störst effekt för att förändra livsstilen hos de intagna, men jag vill gärna tro att det kreativa skapandet haft stor betydelse. I vilket fall har det varit en viktig del i rehabiliteringen.

”Fängelsekör kan inte fungera”

Jag blev genom Lelle inkopplad i många kulturaktiviteter på anstalten han jobbade på.

Det var körsång, musikcafé, konserter, etc. Det var aktiviteter som var frivilliga, men otroligt välbesökta.

Lelle hade en idé om att försöka ha en kör, en fängelsekör helt enkelt.

Skulle detta verkligen fungera? Kommer det någon till repetitionen? Kommer de att sjunga överhuvudtaget?

Första gången jag hade körsamling tänkte jag att det förmodligen skulle vara färre som kom till nästa tillfälle eftersom jag hade så mycket annat att konkurrera med och tänkte arr de intagna inte skulle de välja kör framför något annat när valet kom. Det kom fler och fler vid de kommande repetitionerna.

Eftersom det var flera olika nationaliter sjöng vi mycket på engelska.

Jag fokuserade mycket på att få uttrycka sig och att vi gör detta tillsammans. Det är ju det körsång handlar om – att få ett gemensamt uttryck och en gemensam ton. Det var otroligt kul och vi hade något på gång, men tyvärr hann vi inte se den riktiga effekten då det blev förändringar i fördelning av de intagna och att vissa paviljonger inte fick blandas osv. Till sist blev allt en ekonomisk fråga och det var för dyrt att ha flera små körer.

Sista gången vi hade kör sjöng vi en låt från Ronja Rövardotter, då det inte är någon text just till den låten. Då jag fick frågan om vad den hette började alla skratta när jag berättade att den hette ”Rövarsången”. Det var den stämningen som blev, en sorts gemenskap där man kunde vara sig själv. 

Musik på riktigt

Jag jobbade även mycket med en präst på anstalten som hette Håkan. Vi hade gudstjänster och firade även högtider med de intagna.

Håkan är en person som har förmågan att fånga människor med sina berättelser och det budskap han vill få fram.

Det var en fröjd att jobba med honom och att låta musiken vara ett flöde mellan och efter hans insatser. Vi fick många väldigt fina gudstjänster, högtider och andra stunder tillsammans med de intagna.

Det jag slogs av, första gångerna jag var med och sjöng var att de intagna LYSSNADE på vad jag sjöng.

Det jag slogs av, första gångerna jag var med och sjöng var att de intagna LYSSNADE på vad jag sjöng. Inte bara lyssnade som man gör i största allmänhet, utan verkligen lyssnade på texten och budskapet.

Många gånger fick jag frågor efteråt om vad texterna handlade om, vad jag tyckte, hur jag tolkade texten osv.

Jag som jobbat många år inom musikteater har ju tänkt mycket på detta själv och det har varit en stor del av min arbetsprocess, men väldigt få gånger har jag fått frågor som dessa förutom av regissör eller motspelare på scen.

Vi kunde ha många och långa samtal och jag fick många gånger önskemål om låtar, artister som betytt/betyder mycket för dem.

Musiken blev på riktigt

Det kändes betydelsefullt att sjunga inne på anstalten, det var för människor som verkligen lyssnade.

Mina framföranden kändes viktiga. Musiken blev på riktigt.

Ge Kulturen en chans

Att vara kreativ och att få möjligheten att tänka på ett skapande sätt har effekt på människor. Är det inte dax att kriminalvården satsar mer på kulturaktiviteter?
Av min erfarenhet och av de människor jag pratat med som har mycket längre erfarenhet är svaret givet.

Låt forskare följa verksamheten.

Ge kulturen ett större utrymme, det kommer ge effekt på alla, oavsett om du vill vara delaktig eller ej.

Linus Fagerström

Kulturarbetare