Stoppa den mörka utvecklingen i kriminalpolitiken
En av de viktigaste uppgifterna för kriminalvården är att få interner att inte återfalla i brott när de avtjänat sina straff. De förslag som finns i Tidöavtalet och de åtgärder inom brottsbekämpningen som är på gång från regeringen riskerar att slå sönder möjligheterna för kriminalvården att genomföra denna avgörande uppgift. Man tar inte hänsyn till den väletablerade forskningen och den långa erfarenhet som finns för hur man bäst bekämpar brott. Den ensidiga betoningen på straff och hämnd hör inte hemma i en modern kriminalvård.
Från politiskt håll försöker man visa handlingskraft genom breda och repressiva åtgärder. Dessa åtgärder leder till att fler brottslingar ska sitta längre tid i våra fängelser. Men från Kriminalvården kommer redan idag rapporter om att fängelserna är fulla och de straffskärpningar som övervägs kommer att spränga alla ramar och leder till överbefolkade fängelser där det inte finns utrymme för rehabiliterande program. Våra fängelser kommer tvärtom att utgöra rekryteringshubbar för kriminella gäng. Det finns ett hot mot kriminalvården genom att de kriminella nätverken i överfulla fängelser tar över hela avdelningar och styr personalen. Man riskerar att för lång tid framöver permanenta och förvärra de problem vi ser idag med ökad gängbrottslighet. Risken för återfall och en ännu mer avancerad brottslighet efter avtjänat straff ökar.
Under fängelsetiden behöver de ha fått verktyg för att välja bort en fortsatt kriminell bana
Internerna på våra kriminalvårdsanstalter ska en dag komma ut i samhället. Under fängelsetiden behöver de ha fått verktyg för att välja bort en fortsatt kriminell bana. Det finns idag väl utarbetade program som man vet ger positiva resultat. En viktig förutsättning för att dessa program ska fungera är hög personaltäthet, något som verkar helt orealistiskt idag.
En tydlig kunskap från forskningen är också att längre fängelsestraff inte leder till minskad brottslighet. Längre fängelsestraff har inte en avskräckande effekt på brottslingar som står i begrepp att begå ett brott, vilket internationell forskning visat.
Samtidigt är det viktigt att kriminalvårdens funktion av att straffa och hålla farliga individer borta från gatorna också upprätthålls. Det råder ingen tvekan om att vi idag ser en våldsvåg i Sverige som saknar motstycke. Morden och sprängningarna är inte bara till antalet utan också till sin grymhet och hänsynslöshet fruktansvärd och de som utför och planerar dessa dåd ska straffas med fängelsestraff. Forskningen visar också att långa fängelsestraff försätter interner i svår psykisk press, inte minst om det råder trängsel och tuff vålds- och gängkultur inne på fängelset, vilket gör det svårare för interner att återanpassas till samhället.
När det gäller överbeläggning har forskning visat att den försvårar internkontroll och gör rehabiliteringsprogram ineffektiva.
Men det gäller att hitta och skilja ut de individer som måste sitta inne längre från de som kan avtjäna kortare straff.
De förslag som nu läggs fram av regeringen innebär straffskärpningar på en alltför bred front. Man överväger t.ex. att avskaffa villkorlig frigivning, skärpa straff för återfall, kriminalisera rymning och inskränka rätt till permission.
I Tidöavtalet talas det också t.ex. om: avskaffad straffreduktion för 18–20-åringar, hemliga tvångsåtgärder mot barn under 15 år , sänkt straffmyndighetsålder och avskaffande av dagens form av mängdrabatt.
Det Tidöavtalet liksom regeringens lagförslag sammanfattningsvis pekar mot är att fler ska få längre straff. Det kommer inte att lösa problemen med den grova brottslighet vi har idag. De som utför grova brott ska självfallet fångas och straffas. Men Kriminalvården måste samtidigt ges förutsättningar för att kunna genomföra sociala stödjande insatser så att fler väljer bort en brottslig bana efter avtjänat straff.
Och de dömda måste också erbjudas rehabiliterande insatser och särskilt stöd efter avtjänat straff. Civilsamhället måste aktiveras till att slussa in de dömda i sociala positiva miljöer.
Med Tidöavtalet och de förslag som kommer från regeringen går Sveriges hantering av brottslighet in i en mycket mörk tid.
Thomas Ekbom
Chefredaktör, Tidskrift för Kriminalvård
Kommentarer är stängda.