Debatten om ungas inblandning i gängkriminalitet har nått en kritisk punkt. Förslag om att behandla barn som ”psykopater” och låsa in dem på obestämd tid inom straffsystemet, snarare än att erbjuda vård, har börjat höras alltmer.
Men är detta verkligen rätt väg att gå?
Det är viktigt att vi inte låter samma desperation som råder inom politiken sprida sig till forskningen och de åtgärder vi väljer att vidta.
Argumentet att hårdare straff skulle avskräcka barn från att involvera sig i gäng saknar grund. Om avskräckningen inte ens kommer från gängen själva, trots den mycket förhöjda risken för våldsutsatthet som följer med gänglivet, hur kan vi då förvänta oss att strängare straff ska göra det?
Argumentet att hårdare straff skulle avskräcka barn från att involvera sig i gäng saknar grund. Om avskräckningen inte ens kommer från gängen själva, trots den mycket förhöjda risken för våldsutsatthet som följer med gänglivet, hur kan vi då förvänta oss att strängare straff ska göra det?
Gängforskning visar att unga i utsatta områden, där hoten mot den egna säkerheten är påtagliga, inte avskräcks av risken för våld. Tvärtom kan de söka sig till gängen för att göra riskerna mer kalkylerbara och för att ha en plats att vända sig till om de blir utsatta.
Men när det kommer till barn som rekryteras via sociala plattformar och inte har direktkontakt med gängen, haltar detta resonemang. Dessa barn tar uppdrag som utsätter dem för ännu större risker för våld än de annars skulle ha mött. Risken för att bli utsatt för kraftigt, till och med dödligt, våld borde vara en stark avskräckning. Om inte ens denna direkta hotbild avskräcker dem, är det svårt att se hur straffsystemets avskräckning skulle vara effektiv för denna grupp.
För att verkligen motverka rekryteringen av barn till gäng måste vi istället fokusera på att bryta den lockelse som gängen erbjuder. Gängens egen mytbildning och romantisering av kriminalitet måste bemötas och motbevisas. Det finns gott om material i gängens egna strategier som kan användas för att kommunicera en mer realistisk bild av vad gänglivet faktiskt innebär.
Skapa trygga miljöer där barn inte ser gänglivet som ett attraktivt alternativ
Utmaningen ligger i att nå fram till de barn som dras in i denna romantik. Det kräver insatser på flera nivåer: utbildning, socialt stöd och alternativa vägar som erbjuder mening och sammanhang utan kriminalitet. Vi måste investera i förebyggande arbete som fokuserar på att skapa trygga miljöer där barn inte ser gänglivet som ett attraktivt alternativ.
Att föreslå längre fängelsestraff för barn är att angripa symptomen snarare än orsakerna. Det är en kortsiktig lösning som riskerar att göra mer skada än nytta. Istället bör vi satsa på åtgärder som bygger på förståelse, stöd och möjligheter för barnen att välja en annan väg.
Bara genom att bryta gängens lockelse kan vi på allvar börja vända trenden med ungas inblandning i kriminalitet.
Torbjörn Forkby
Professor i socialt arbete vid Linnéuniversitet
Kommentarer är stängda.