Håll huvudet kallt i gängforskningen! - Tidskrift för KRIMINALVÅRD

Håll huvudet kallt i gängforskningen – längre fängelsestraff för barn är inte lösningen

Den 5 november publicerades en intervju i Dagens Nyheter med kriminologen och gängforskaren Manne Gerell. Han kommenterar där den oroande utvecklingen att barn i tidiga tonåren används som skyttar i gänguppgörelser. Gerell uttrycker uppfattningen att samhället bör svara med hårdare straff för ”unga mördare”. Trots att han själv hänvisar till forskning som inte stöder detta, anser han ändå att en sådan förändring kan behövas. Han citeras:

Så jag tror tyvärr att vi behöver låsa in en del av de farliga barnen vi har i Sverige, men inte 13–14-åringar i allmänhet.

Att dessa förslag inte innebär en allmän inlåsning av unga kanske lugnar vissa föräldrar till stökiga tonåringar. Men det är anmärkningsvärt att en forskare lanserar förslag baserade på personliga åsikter snarare än solid forskning. Vi måste fråga oss: Vad har egentligen hänt i Sverige? Står vi inför en ny grupp av så farliga och rehabiliteringsresistenta ”barnsoldater” att alla rehabiliteringsalternativ är uttömda och endast långa fängelsestraff återstår?

I en pågående studie om skjutningar i gängmiljö, finansierad av det statliga forskningsrådet FORTE, undersöker vi varför Sverige avviker så negativt när det gäller användningen av skjutvapen i gängrelaterade konflikter jämfört med andra europeiska länder. Vi har gått igenom ett åttiotal rättegångar och intervjuat experter på gängkonflikter i Sverige, Danmark, England och Skottland.

Våra genomgångar och intervjuer visar många oroande tecken på att utvecklingen har gått överstyr. Gängen är adaptiva och innovativa i sina strategier för att skydda dem i maktposition. Konflikter har lett till våldsspiraler där grundorsaken sedan länge har förlorat sin betydelse. Vi ser både välorganiserade våldsdåd med noggrann logistik och mer spontana skjutningar som verkar handla om att visa styrka.

En toxisk gängromantisering skapats, som lockar dem som söker ett snabbspår till att bli någon—att få erkännande och respekt genom vissa dåd

I många av dessa skjutningar är barn i tidiga tonåren inblandade. Enligt Brottsförebyggande rådets rapport Ökningen av skjutvapenvåld från 2024 har det nästan blivit en affärsidé för gängmedlemmar att använda unga för att utföra handlingar de själva inte vill befatta sig med. Det finns gott om unga som är villiga att ta på sig uppdrag, även sådana som innefattar grovt våld. Men detta bör inte ses som bevis för att barnen har blivit farligare. Snarare har en toxisk gängromantisering skapats, som lockar dem som söker ett snabbspår till att bli någon—att få erkännande och respekt genom vissa dåd.

Denna romantisering och mytbildning om broderskap, framgång och spänning drivs av de etablerade gängen, men de skulle ha svårt att lyckas utan stöd från media, politik, forskning och en techindustri som tillhandahåller infrastrukturen för budskapsförmedling och uppdrag.

Ett kunskapsbaserat brottsförebyggande arbete kräver en allsidig analys av de mekanismer som både medverkar till och motverkar brottsligheten

Att lösa gängproblematiken, våldsanvändningen och det kriminella ekosystem som den organiserade brottsligheten skapar är ett mycket komplicerat företag, särskilt då det saknas beprövade recept att följa. Ett kunskapsbaserat brottsförebyggande arbete kräver en allsidig analys av de mekanismer som både medverkar till och motverkar brottsligheten, samt ett samspel mellan forskning och praktik i allt från planering av insatser till utvärdering och lärande.

Att föreslå längre fängelsestraff för barn antyder en bristande analys av de sammanhang som möjliggör skjutningarna. Istället för att tro att barnens mentalitet har förändrats i en psykopatisk riktning, bör vi inse att det är sammanhanget som har förändrats. Vår studie visar hur barn lockas och används i sammanhang de har svårt att överblicka. De hämtas och levereras till platsen, får ett vapen i handen som de ofta har svårt att hantera, får en beskrivning av en person de ska sikta på, och efter skjutningen förs de till en lägenhet där de ska gömma sig i några dagar. Vem bär då ansvaret för dådet—den som håller i vapnet eller den som arrangerar hela logistikkedjan?

Hårdare straff kan dessutom leda till att barnen ytterligare marginaliseras och cementeras i en kriminell identitet

Att döma ut längre fängelsestraff för barn riskerar att missa målet och kan vara kontraproduktivt. Det tar inte hänsyn till att barnen ofta är verktyg i händerna på äldre, mer erfarna kriminella. Hårdare straff kan dessutom leda till att barnen ytterligare marginaliseras och cementeras i en kriminell identitet, istället för att få hjälp att bryta med den kriminella banan.

Istället för desperata utspel kring kriminalpolitiska förändringar, som vi sett så mycket av de senaste åren, bör vi hålla huvudet kallt. Vi behöver satsa på stora, kunskapsbaserade brottsförebyggande insatser. Det innebär att investera i sociala program som adresserar de underliggande orsakerna till varför barn dras in i gängkriminalitet—som brist på framtidsutsikter, utanförskap och behov av tillhörighet.

Vi behöver motverka mytbildningen och visa på de verkliga konsekvenserna av ett liv i kriminalitet

Genom att fokusera på rehabilitering och förebyggande arbete kan vi erbjuda dessa barn alternativ till kriminaliteten. Vi behöver också arbeta för att bryta den gängromantisering som lockar unga in i dessa miljöer, genom att motverka mytbildningen och visa på de verkliga konsekvenserna av ett liv i kriminalitet.