Läs originalartikeln i GP: ”14-åringar ska inte heller kastas i fängelse” av Sara Damberg (Rädda Barnen) och Maria Frisk (Bris):
Här är en sammanfattning av debattartikeln
Författarna motsätter sig regeringens förvaäntade förslag att sänka straffbarhetsåldern till 14 år. De menar att detta inte kommer att minska ungdomsbrottsligheten eller göra samhället säkrare. I stället bör resurser satsas på en bättre institutionsvård för barn.
Viktigaste argumenten
- Lägre straffbarhetsålder förebygger inte brott
- Kritiken från forskare, myndigheter och civilsamhället kvarstår även om gränsen sätts vid 14 i stället för 13 år.
- Författarna hävdar att det saknas stöd för att hårdare straff för yngre barn skulle minska kriminaliteten eller skydda samhället bättre.
- Det finns alternativ till fängelse
- Debatten utgår enligt författarna från en falsk motsättning mellan att göra ingenting och att sätta barn i fängelse.
- De förespråkar en trygg, säker och rehabiliterande institutionsvård som både skyddar samhället och minskar risken för återfall.
- Bristerna i dagens institutionsvård är inte ett argument för fängelse
- Den statliga institutionsvården (SiS) har allvarliga problem, men lösningen är att reformera och förbättra vården – inte att flytta barn till kriminalvården.
- Många unga lagöverträdare är själva utsatta
- Barn som begår grova brott har ofta erfarenheter av våld, försummelse, psykisk ohälsa eller utnyttjande av kriminella nätverk.
- Därför måste insatserna rikta sig mot orsakerna till kriminaliteten och ge barnen vård och behandling.
- Rehabilitering kräver individanpassat stöd
- Barn behöver tillgång till psykiatrisk kompetens, traumakunskap och stöd vid neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.
- Evidensbaserad och individanpassad vård är avgörande för att bryta en kriminell bana.
- Familjen och nätverket måste involveras
- Föräldrar och andra viktiga vuxna behöver stöd och verktyg för att hjälpa barnet.
- Kriminalitet kan inte brytas enbart genom insatser på institution.
- Eftervård är avgörande
- Efter frigivning behövs fungerande skolgång eller sysselsättning, social träning och trygga vuxna.
- Utan en stark eftervård ökar risken för återfall.
- Ansvar och kompetens bör samlas
- Författarna vill att staten samlar ansvar, kunskap och metodutveckling hos en myndighet för att skapa mer likvärdig och effektiv vård för barn som begår brott.
Slutsats
Författarna anser att regeringen bör överge även förslaget om 14 års straffbarhetsålder.
Fokus bör ligga på att bygga upp en välfungerande, forskningsbaserad institutionsvård och rehabilitering som minskar återfall och skyddar samhället på lång sikt, snarare än på hårdare straff för yngre barn.
Kommentarer är stängda.