Kriminalvården riskerar att bli statsbudgetens gökunge

Sverige håller på att genomföra en av de största utbyggnaderna av fängelsekapaciteten i modern tid. Nya anstalter byggs, gamla byggs ut och tusentals nya platser planeras. Bakgrunden är en kriminalpolitik där straffen skärpts, fler handlingar kriminaliserats och människor ska hållas frihetsberövade under längre tid.

Men en fråga har hamnat i skymundan: Vad håller staten på att binda sig till ekonomiskt? När en ny anstalt byggs handlar kostnaden inte bara om själva byggnaden. Staten binder upp sig i hyror och andra åtaganden som kan löpa i 20 eller 25 år. Till detta kommer kriminalvårdare, sjukvård, transporter, administration, säkerhet och underhåll.

En fängelseplats är därför inte en engångsinvestering. Den är ett långvarigt utgiftsåtagande.

Det är här bilden av gökungen blir relevant. Gökungen börjar som en unge bland andra i boet men växer snabbt och kräver alltmer mat och utrymme. Till slut trängs de andra ungarna undan.

Kriminalvården riskerar att få samma roll i statsbudgeten.

Problemet är inte i första hand de människor som begår de allra allvarligaste brotten. De ska kunna dömas till fängelse. Den massiva kapacitetsökning som nu planeras drivs av en betydligt bredare kriminalpolitisk omläggning: längre straff, minskad villkorlig frigivning, dubbla straff i vissa situationer, nya kriminaliseringar och förändrade påföljder för unga.

Varje reform kan för sig framstå som ekonomiskt hanterbar. Men staten betalar inte reformerna var för sig. De läggs ovanpå varandra.

Det är den samlade effekten som avgör hur många som kommer att sitta i fängelse 2030, 2035 och 2040 och hur stor del av framtidens statsbudget som då redan är intecknad.

Sverige behöver därför omgående en samlad ekonomisk kalkyl över hela den kriminalpolitiska omläggningen.

Den måste visa vilka anstalter och utbyggnader staten redan bundit sig för, hur långa hyresavtalen är, vilka projekt som fortfarande kan omprövas och vad den totala kostnaden blir när även personal, transporter, sjukvård och andra delar av rättskedjan räknas in.

Det räcker inte att veta vad Kriminalvården kostar nästa år. Ett beslut som belastar en årsbudget med några miljarder kan innebära mångdubbelt större åtaganden när kostnaderna räknas över 20 eller 25 år.

Detta är särskilt allvarligt eftersom pengarna konkurrerar med verksamheter som själva kan minska brottsligheten. Skola, socialtjänst, barn- och ungdomspsykiatri, missbruksvård och effektiva insatser efter frigivning kostar också pengar.

Ju större resurser som binds till fängelser, desto mindre kan bli kvar till sådant som förhindrar att människor över huvud taget hamnar där.

Därför bör regeringen, när vi får en, snarast tillsätta en oberoende ekonomisk genomlysning av fängelseexpansionen. Den bör göras innan ytterligare stora kriminalpolitiska reformer genomförs och innan staten ingår fler mycket långvariga avtal.

Frågorna är egentligen enkla:
Hur mycket har staten redan bundit sig att betala?
Hur mycket återstår att besluta om?
Vilka delar av utbyggnaden går fortfarande att stoppa eller ompröva?
Och vad kostar den nya kriminalpolitiken sammantaget under de kommande 20–25 åren?

Det handlar om statsfinansiell handlingsfrihet.

Det handlar inte bara om kriminalpolitik. Det handlar om statsfinansiell handlingsfrihet.

Kriminalvårdens anslag är 24,2 miljarder kronor 2026. Kriminalvårdens redovisade anslagsbehov stiger till 27,6 miljarder 2027, 29,7 miljarder 2028 och 32,4 miljarder 2029. Om ökningen därefter skulle fortsätta i samma takt skulle kostnaden passera 50 miljarder kronor om året omkring 2035.

Det är inget prognosutfall. Men det visar storleksordningen på den ekonomiska risk staten nu tar.

Gökungen växer inte genom ett enda dramatiskt beslut. Den växer genom många beslut som vart och ett kan se hanterligt ut: en straffskärpning, några hundra nya platser, en ny anstalt, ett nytt 25-årigt hyresavtal.

Först när man ser hela boet blir förändringen tydlig.

Frågan är därför inte hur mycket ännu mer fängelse Sverige kan bygga.

Frågan är hur mycket av framtidens statsbudget vi är beredda att binda till fängelser innan vi ens har räknat på vad hela den kriminalpolitiska omläggningen kommer att kosta.

Thomas Ekbom

Chefredaktör

Frans Schlyter

F.d. utredare Kriminalvårdens Huvudkontor

……………

Kriminalvårdens kostnadsutveckling

Tabellen visar Kriminalvårdens anslag 2026 och myndighetens redovisade anslagsbehov för 2027–2029. Siffrorna för senare år är inte prognoser från Kriminalvården, utan en enkel framskrivning som illustrerar vad en fortsatt kostnadsökning i ungefär samma takt skulle innebära.

Syftet är inte att förutsäga den exakta kostnaden 2030–2035, utan att synliggöra storleksordningen på de långsiktiga ekonomiska åtaganden som den pågående fängelseexpansionen kan medföra.

År	Kriminalvårdens anslag/kostnad, mdkr	Förändring från föregående år	Status
2026	24,2	–	Beslutat anslag
2027	27,6	+14,0 %	Kriminalvårdens anslagsbehov
2028	29,7	+7,6 %	Kriminalvårdens anslagsbehov
2029	32,4	+9,1 %	Kriminalvårdens anslagsbehov
2030	35,1	+8,3 %	Illustrativ prognos
2031	38,0	+8,3 %	Illustrativ prognos
2032	41,2	+8,3 %	Illustrativ prognos
2033	44,6	+8,3 %	Illustrativ prognos
2034	48,4	+8,3 %	Illustrativ prognos
2035	52,4	+8,3 %	Illustrativ prognos