Fängelsevistelser minskar inte graden av återfall utan ökar istället brottsligheten

Daniel S. Nagin tilldelades Stockholmspriset i kriminologi 2014. Han är professor i offentlig förvaltning och statistik vid Carnegie Mellon University, USA. Nagin delade priset med Joan Petersilia, professor i juridik vid Stanford University, USA.

Prisjuryn motiverade sina val med att pristagarna bidragit till en förändring av användandet av fängelse och frivård, grundat på vad som fungerar och vad som inte gör det. Nagin har funnit i sin forskning att fängelsevistelser ofta inte minskar graden av återfall utan istället ökar brottsligheten jämfört med frivårdspåföljder.

I sin prisföreläsning konstaterar Nagin att antalet brott, särskilt våldsbrott har gått ner i hela världen under de senaste två decennierna. Antalet mord har gått ned med mer än 50 procent i många västeuropeiska länder och i USA. I många utvecklingsländer har antalet mord minskat med mer än två tredjedelar eller mer under de senaste tjugo åren.

Men, menar Nagin, precis som börser går antal brott upp och ner. Och, undrar han, vad ska forskarna ge politikerna för råd om antalet brott börjar gå upp igen?
Nagin säger att det finns två vägar att gå: titta på hur resurser i samhället utanför rättsväsendet kan användas och titta på hur rättsväsendets resurser kan utnyttjas.

Nagin hävdar att forskningen pekar på att resurser utanför rättsväsendet bör vara en integrerad del av brottsförebyggande strategier, oberoende åt vilket håll brottskurvan går. Han skiljer ut tre områden:

Samhället kan investera mer i åtgärder vad gäller barn i riskzonen. Något som diskuterades mycket under 2013 års Stockholm symposium. Det finns mycket som visar på effektiviteten i sådana åtgärder när det gäller att förebygga brott. Tyvärr tar det lång tid att se resultatet av insatserna.
Samhället kan aktivt motarbeta drogmissbruk. En studie som Europarådet låtit utföra visade att 20 procent av fångarna i Europa var intagna för drogrelaterade brott och att 40 procent eller mer av de intagna i Västeuropa använder droger som heroin och kokain hela livet. Om samhället investerar mer i behandlingsprogram för drogmissbrukare kommer antalet människor som begår brott för att kunna missbruka att minska.
Samhället kan erbjuda bättre åtgärder för de mentalsjuka som begår brott. I dag sätts många mentalsjuka i fängelse i stället för att de möts upp med åtgärder utanför murarna. 50 procent av fångarna i många länder har blivit diagnostiserade som psykiskt störda.

Nagin konstaterar att förebyggande insatser för barn i riskzonen, insatser med behandlingsprogram för drogmissbrukare och insatser för mentalsjuka kan dämpa men inte hindra en stigande brottsutveckling. Kriminalvård och polis måste göra de stora insatserna inom rättsväsendet. Effektiviteten i dessa system har en avgörande betydelse i det brottsförebyggande arbetet.

Nagin kommer in på användandet av fängelse, särskilt i USA. Där finns det högsta antalet fångar i världen räknat per hundra tusen innevånare. Den är sju gånger högre än antalet för alla västerländska länder tillsammans. USA har fem procent av världens befolkning och tjugofem procent av världens fångar. Men USAs kriminalpolitik har visat sig ineffektiv.

Nagin citerar upplysningsfilosofen Cesare Beccaria som uttalade följande för 250 år sedan:

”Det är bättre att förhindra brott än att bestraffa dem”.

Från omkring 1960 till 1980, så ignorerades Beccaria på två sätt enligt Nagin: Man sände mer personer till längre och längre tid i fängelse och man underkände polisens förmåga att förebygga brott.

Nagin studerade under fem år litteraturen vad gäller fängelsets avskräckande och brottsförebyggande effekter. Han drar följande fyra slutsatser vad gäller de brottsförebyggande effekterna:

Det amerikanska systemet för att använda fängelser är ineffektivt och orättvist

USA har haft som ledstjärna att ge återfallsförbrytarna långa straff. Argumentet för detta har varit att återfallsförbrytarna är de som begår många grova brott, vilka kan förhindras genom lång inlåsning. Detta motsägs av två saker: Den bästa medicinen mot att begå brott är att bli äldre. Det finns en extrem obalans i återfall.

Forskningen säger enligt Nagin att alla kurvor som beskriver återfall sjunker vid 35 år eller tidigare. En studie visade t ex att fångar som frigavs när de var 45 år eller äldre hade ett återfall inom tre år vilket var 40 procent lägre än de fångar som frigavs i en ålder från 18 till 24 år. Att döma till långa fängelsestraff är ett ineffektivt sätt att förebygga brott. Återfall minskar ändå med åren.

Nagins andra argument är att det är få av dem som återfaller ofta, som är grova brottslingar. Han redovisar en rad studier som visar att de grova brottslingarna är väldigt få när man granskar en population brottslingar. Dessa infångas ofta och sätts i fängelse.

Men många med lindrig, men återkommande brottslighet ges också långa straff. Han pekar också på det etiska dilemmat att avgöra vilka personer som kommer att begå grova brott.

Fängelser är ofta brottsskolor

Att sitta i fängelse avskräcker inte brottslingar

Nagin berättar om en genomgång av studier av effekter av fängelsevistelse. Han konstaterar att fängelsestraff har inga effekter eller snarare positiv effekt på återfall jämfört med icke frihetsberövande påföljder. Fängelser är ofta brottsskolor.

Längre fängelsestraff ger i bästa fall en liten avskräckande effekt på de som tänker begå brott

Nagin finner i forskningen att korta straff kan vara avskräckande, men att förlänga redan långa straff inte har någon påtaglig avskräckande effekt vilken skulle kunna försvara de ökade sociala ekonomiska kostnaderna för de längre straffen.

Det är sannolikheten för ett gripande, inte konsekvenserna av gripandet som har den bästa avskräckande effekten

Nagin konstaterar att det inte finns någon avskräckande effekt genom att öka sannolikheten för att bli dömd, däremot genom att öka risken för ett gripande.

Och den viktigaste aktören när det gäller gripande är polisen.

Det leder till två slutsatser: Det är ett misstag att tro att hårda straff ger färre brott och det gör polisens insats central i brottsförebyggande.

Nagin ger följande rekommendationer till politikerna:

öka inte fängelsestraffens längd eller inför minimistraff för vissa brott
skicka inte drogmissbrukare till fängelse – hitta alternativ
mobilisera polisen att förhindra brott från allra första början – men gör det på ett sätt som är i samklang med värderingarna i ett demokratiskt samhälle. Det kan bl.a. ske genom att agera, gärna på heta platser, som ” skickliga väktare” vars närvaro gör brottslingar omotiverade att utnyttja en möjlighet till brott. Det handlar för polisen om att göra färre arresteringar och inleda fler tidiga försök att upptäcka och åtgärda förberedelser till brott. Det handlar också om att förbättra sina relationer med medborgarna och att aktivera medborgare att själva vara uppmärksamma kring brott.