Ett anhörighetsperspektiv - Tidskrift för KRIMINALVÅRD

Vad händer med barnen när en förälder har försökt mörda?

160,000 barn om året berörs av att en förälder lagförs. Ca 30 000 barn har en förälder i fängelse eller i frivård, Detta enligt rapporten ”Man måste få veta – Barns röster om att ha en frihetsberövad familjemedlem” skriven av barnrättsorganisationerna Erikshjälpen, Räddningsmissionen och Bufff.

För dig som läser detta är det bara en siffra. Men för mig och hundratusentals anhöriga, så är det vår verklighet. Jag var själv en av dem år 2012 när jag var 19 år gammal och min åkte pappa in i fängelset för mordförsök på min mamma. Pappa fick stöd inne på anstalten och mamma blev erbjuden en psykolog. Men jag som barn, anhörig och dotter föll mellan stolarna.

Direkt efter studenten när mina vänner tog ett sabbatsår för att resa, vidareutbilda sig eller påbörja sina karriärer inom arbetslivet så kämpade jag med att överleva dag för dag genom psykisk ohälsa. Jag förlorade 5 år av mitt egna liv för att upprätthålla någon annans som anhörig och dotter både till ett brottsoffer och en frihetsberövad förälder.

”Stackars dig”

”Mina tankar går till alla anhöriga”

På över en natt står du som nära anhörig, familjemedlem och barn automatiskt ansvarig för någon annans liv

Där slutar i princip stödet för de anhöriga och det har vi fått lära oss redan från start. Förutom att du som anhörig precis har varit med om ditt livs största trauma och sorg inom familjen, så blir du samtidigt fast i ditt egna känslomässiga fängelse fylld med skamkänslor, skuld, ångest, katastroftankar, självskadebeteende och sömnlösa nätter där tankar om suicid, droger och snabba pengar för att släcka bränder inte är så långt borta. På över en natt står du som nära anhörig, familjemedlem och barn automatiskt ansvarig för någon annans liv så som räkningar, möten, telefonsamtal, boende och andra ägodelar, något som påverkar din vardag mer än vad du hade trott när den andre föräldern inte kan ställa upp av olika skäl.

Det finns 14-åringar som tar hand om hushåll och lär sig att betala in räkningar.

Det finns barn som tar hand om den andre föräldern som bearbetar sin sorg med droger. Det finns barn som frågar vart mamma eller pappa har tagit vägen och barn som tvingas växa upp alldeles för fort. Jag trodde aldrig att jag vid 19 års ålder skulle behöva gå till möten med advokater, kronofogden och desperat försöka säga upp abonnemang åt min far för att själv inte blir utslängd från mitt barndomshem.

Så, hur tar man sig igenom något sånt här utan stöd från samhället? Varför fanns det inga andra anhöriga jag kunde prata med? Varför fanns det och varför finns det fortfarande ingen hjälp? Hur kommer det sig att nationella riktlinjer brister än idag år 2022?

Varför måste vi anhöriga gå för långt och skrika efter hjälp genom att skada vårt eget liv för att insatserna ska komma från det offentliga?

När du redan har fått drogproblem kan du få hjälp idag. När du har begått din första kriminella handling kan du få hjälp idag. När du redan har försökt begå självmord kan du också få hjälp idag. Men vart är hjälpen INNAN allt det där händer? Varför måste vi anhöriga gå för långt och skrika efter hjälp genom att skada vårt eget liv för att insatserna ska komma från det offentliga?

Fängelser har funnits i Sverige sedan 1800- talet men ändå brister det fortfarande i nationella riktlinjer för stödet för anhöriga.

Vi kan inte blunda för detta problem längre, kan du?