SOU 2020:47
Regeringens särskilda utredare Margareta Winberg har presenterat huvuddragen i socialtjänstutredning SOU 2020:47, förslaget till ny socialtjänstlag, vid ett seminarium anordnat av Forsa forskningsenhet.
Martin Börjesson, docent och prefekt vid Ersta Sköndal, Bräcke högskola och professor Kerstin Svensson vid Institutionen för socialt arbete, Lunds universitet, har reflekterat och granskat förslaget till ny socialtjänstlag.
Sammanfattat av Birgitta Göransson
Margareta Winberg fick uppdraget i april 2017 och lämnade in utredningen i augusti 2020. Till sin utrednings grupp med huvudsekreterare hade hon knutit olika grupper:
En parlamentarisk referensgrupp, (8 personer), en från varje parti, expert- och sakkunniga (41 personer) från departement och organisationer, referensgrupp från civilsamhället (26), juristgrupp, ekonomigrupp och forskare i olika konstellationer. Kunskap hämtades också från konferenser, profession och allmänhet.
Utgångspunkter
Lagen skulle ha två perspektiv den enskildes och kommunens med mindre ramlagskaraktär och återgång till lagreglering. Lagen fick inte vara kostnadsdrivande. Den skulle leda till långsiktiga förändringar som höll över tid.
Uppdraget
Uppdraget hade två delar dels lagens struktur och konstruktion dels lagens materiella innehåll. Två områden uteslöts försörjningsstöd och tvångsvårdslagstiftning. Helhetssynen skulle tydliggöras och det skulle råda mer jämlikhet mellan grupper. Bestämmelserna skulle göras generellt tillämpliga.
Socialtjänstens nya mål
Socialtjänsten ska främja människors jämställda levnadsvillkor, ha ett förebyggande perspektiv vara inriktad på att vara lättillgänglig och medverka i samhällsplaneringen.
Socialtjänstens kvalité
- God kvalité förutsätter kunskap och uppföljning och ställer krav på att utgå från vetenskap och beprövad erfarenhet
- krav på uppföljning
- krav på respektfullt bemötande (betonades starkt från civilsamhället)
- Professionens roll och beslutsordning
I utredningen föreslås att kommuner ska kunna bestämma om och på vilket sätt man vill ge insatser utan behovsprövning t.ex. ges på enklare sätt eller med sänkta trösklar för att nå enskilda som annars är svåra att nå.
Kommunerna får inte befogenhet att utan behovsprövning besluta om:
kontaktperson, kontaktfamilj, vård jml §§ 12,22,23, LVM och LVU, vård av barn i jourhem, stödboende eller ekonomisk hjälp.
Bistånd ska utformas så att de ger möjlighet till ett självständigt liv och stärker den enskildes möjlighet till ett värdigt liv.
Barnrättsperspektivet betonas man ska:
- Beakta barnet bästa, barnets rätt till information och att framföra sina åsikter. Hänsyn ska tas till deras åsikter.
- Kunna samtala med barn utan vårdnadshavares samtycke. Information ska ges till vårdnadshavare om inte särskilda skäl finns
- Förlängd tid för uppföljning av placeringar från 2-6 månader.
Äldreomsorgen
Äldreomsorgen ska utgå från den äldres behov, förutsättningar och önskemål. Äldreomsorgen spänner över socialtjänstens alla områden. Förslag om en särskild äldrelag diskuterades men avslogs.
Socialtjänsten ska vara lättillgänglig och även omfatta förebyggande arbete.
Reflektioner från docent Martin Börjesson, prefekt vid Ersta Sköndal
Martin Börjesson påpekade att direktiven var otydliga och att utredningen tagit väldigt lång tid.
Omvärldsanalysen är bra men det saknas helt en analys av relationen mellan den övergripande socialpolitiken, det sociala arbetet och socialtjänstens uppdrag. Det sociala arbetet och socialtjänsten är en del av socialpolitiken jämte arbetsmarknadspolitik etc. Socialtjänsten och socialt arbete beskrevs som ett misslyckande trots att det är en del av välfärdssystemet. Förtroendet har brustit för socialtjänsten och utredningen riskerar att stärka det. IVO sågar helt det sociala arbetet och ger en missvisande onyanserad beskrivning.
Försörjningsstöd och tvångslagstiftning undantas från utredningen. Det var en brist även när den första lagen skrevs. Hur långt det yttersta ansvaret sträcker sig analyseras inte. Socialsekreterare borde ha beslutsrätt över vissa beslut som idag ligger på nämnderna.
Enligt Martin Börjesson borde utredningen letts av en parlamentarisk grupp i stället för en enmansutredare. Han skulle också velat ha en tydlig forskargrupp knuten till utredningen.
Martin Börjesson anger fem centrala frågeområden där han anser att utredningen behövt komma längre:
- Om socialtjänsten och den övergripande socialpolitiken
- Om hur sociala insatser ska tillhandahållas
- Om helhetssyn och särskilda gruppers behov
- Om likvärdighet respektive lokalt handlingsutrymme
- Om kunskap, styrning och professionens roll
Särskilt de senaste drygt 40 åren då har forskningsanknytningen av socialt arbete förstärkts påtagligt genom den egna akademiska disciplinen och dess allt starkare ställning på lärosätena där både forskning och utbildning av socionomer sker.
Synpunkter från professor Kerstin Svensson, Institutionen för socialt arbete, Lunds universitet
Det är bra att utredningen lägger fast att verksamheten i socialtjänsten ska bygga på kunskap, vetenskap och beprövad erfarenhet. Vi på landets socionomutbildningar och inom forskningen i socialt arbete har under nu i det närmaste hundra år arbetat för att ge socionomer denna grund. Särskilt de senaste drygt 40 åren då har forskningsanknytningen av socialt arbete förstärkts påtagligt genom den egna akademiska disciplinen och dess allt starkare ställning på lärosätena där både forskning och utbildning av socionomer sker.
Det är också ett väsentligt steg framåt att utredningen lyfter upp problemet med att politiker fattar beslut i individärenden. Något som inte sker inom något annat område.
Det är också ett väsentligt steg framåt att utredningen lyfter upp problemet med att politiker fattar beslut i individärenden. Något som inte sker inom något annat område.
Men utredarnas syn på kunskap är snäv och inskränker sig i huvudsak till sådant som skett och producerats vid myndigheter. De vetenskapliga grunden som socionomerna har med sig genom sin utbildning eller den omfattande forskning som sker vid landets lärosäten, ofta i nära samarbete med den lokala socialtjänsten i olika kommuner, nämns ytterst sparsamt. Detta är mycket problematiskt.
Ingenting om all den kunskap som finns och den kunskapsutveckling som pågår nämns.
Parallellt med att denna utredning genomförts har statliga medel av betydande omfattning satsats på tillämpad välfärdsforskning och inom den ramen bland annat en forskarskola för yrkesverksamma i socialtjänsten (se www.forskarskolanfys.se) Flera verksamheter med forskningsprojekt, -program, kombinationstjänster etc. pågår inom ramen för tillämpad välfärdsforskning förutom den övriga forskningen som kontinuerligt sker vid landets lärosäten och i nära samverkan med socialtjänsten. Det är anmärkningsvärt att utredningen inte knyter an till detta. Ingenting om all den kunskap som finns och den kunskapsutveckling som pågår nämns. Referenserna förefaller i det närmaste ad hoc och utredningen har inte satt sig in i den rådande situationen utan gått tillbaka till debatt, texter och dokument som ligger 10-20 år tillbaka i tiden.
Utredningens syn på socionomerna är också snäv och ytlig. Kompetens beskrivs som ”förmåga att klara de olika krav som ställs i en viss organisation och i en viss verksamhet” utan att betona den specifika kunskap som socionomer besitter eller som behövs för arbetet. Begrepp som ”bästa tillgängliga kunskap” etc. syftar alltid tillbaka till statliga myndigheter som ”kunskapsförvaltare” och över huvud taget är det en kommodifierad syn på kunskap – något som ”finns” och kan lämnas vidare. Inte en process, inte något som involverar professionell kompetens – inte explicit i alla fall.
När utredningen kommer in på vad kompetens är beskrivs det övergripande som ” i allmän mening handlar det om förmåga att klara de olika krav som ställs i en viss organisation och i en viss verksamhet.” och sen går man igenom lagtexter och riktlinjer.
”Under arbetets gång har utredningen återkommande uppmärksammats på frågan om professionens begränsade handlingsutrymme och vem som lämpligen bör ha beslutanderätt i individärenden – förtroendevalda eller tjänstemän.” Men det hela mynnar ut i ” Regeringen bör tillsätta en utredning med uppdrag att göra en översyn av professionens roll och den nuvarande beslutsordningen inom socialtjänstens område.” och att en ny överenskommelse ska göras med SKR.
I expertgrupper har ingått representanter från myndigheter, fackförbund och SKR. Sen har de bjudit in intresseorganisationer för brukargrupper, vårdgivare, socialchefer etc. Dialog har förts med kommuner och andra angränsande utredningar.
Inte ett ord om koppling till forskningen i socialt arbete!
I förbigående nämns ” Dessutom har utredningen träffat professor emeritus Joacim Vogel” och slutligen nämns några forskare inom juridik som man rådgjort med. Inte ett ord om koppling till forskningen i socialt arbete!
Kommentarer är stängda.