Förberedelserna för etableringen de nya enheterna för unga 15-17 år inom Kriminalvården är nu i sin början.
Kriminalvården har presenterat en förstudie för det fortsatta arbetet som syftar till att fullgöra regeringsuppdraget att inrätta sådana enheter. Verksamheten ska enligt uppdraget träda i kraft senast den 1 juli 2026.
Förstudiens syfte är att utreda och belysa konsekvenserna för verksamheten, ge förslag på direktiv för implementeringen och förändringsarbetet som sådant och ge en plan för tillskapandet av platser för den nya verksamheten.
Förstudiedokumentet anger ett provisoriskt begrepp för de nya enheterna, som ska inrymmas inom ramen för det befintliga anstaltssystemet; man förordar begreppet barn- och ungdomsenheter. Dokumentet avvisar begreppet ”ungdomsavdelning” eftersom man menar att det kan föra tanken till de tidigare ungdomsavdelningarna som fanns etablerade inom Kriminalvården. Det i den allmänna debatten omhuldade begreppet ”ungdomsfängelse” avvisas också utifrån att det inte förekommer i de formella dokument som ingår i förarbetena (t.ex. betänkanden). Tack för det!
Förstudien avslutas med en riskinventering som tar sikte på att kartlägga de obstakler som kan dyka upp i förändringsarbetet.
En presenterad beräkning av det årliga kapacitetsbehovet pekar på en gradvis ökning från 2026 till 2028 från 100 till slutligen 250 årsplatser.
Förstudien är just en förstudie vilket gör att konkretionen framför allt beträffande innehållet i verksamheten ännu inte finns på plats. Dokumentet belyser en mycket grundläggande förutsättning för verksamheten; nämligen hur platserna ska tillskapas för den nya verksamheten. En presenterad beräkning av det årliga kapacitetsbehovet pekar på en gradvis ökning från 2026 till 2028 från 100 till slutligen 250 årsplatser. För ändamålet beräknas en successiv och slutlig utveckling av 19 avdelningar för pojkar på klass 1 och 18 avdelningar på klass 2. För flickor räknar man med 2 avdelningar på klass 2. Platserna ska alltså inrymmas inom i princip befintliga lokaler.
Det kan konstateras att utgångspunkten är att barn och ungdomar ska disponera enkelrum, vilket i sin tur innebär att för varje ianspråktaget bostadsrum i nuvarande anläggningar genererar ett platsbehov av 2 nya platser inom det ”ordinarie” fängelsesystemet eftersom dubbelbeläggning numera tillämpas för normalklienelet. Rapporten konstaterar att denna rockad ska hanteras parallellt med redan existerande utbyggnadsuppdrag under rådande ”extrema platsbrist inom både anstalt och häkte”.
Kriminalvården har uttryckt synpunkter på att fängelse också bör kunna verkställas på SiS-hem
En annan parallellprocess utgörs också av lagstiftningsarbetet för den kommande verksamheten. Kriminalvården har uttryckt synpunkter på vissa regler för verksamheten (t.ex. tvångsmedels användning) samt att fängelse också bör kunna verkställas på SiS-hem – vilket är en lika överraskande som intressant vinkling. Först våren 2025 kan en lagrådsremiss väntas. Anpassningen av Kriminalvårdens nuvarande regelsystem kommer därmed att få ske under hand – förutsatt att ikraftträdandedatum står oförändrat.
Kriminalvårdens omedelbara förmåga att hantera barn och unga får alltså inte en lika självklar bekräftelse när sakkunniga äntligen fått ordet – naturligtvis
En rad områden som behöver belysas och utredas ytterligare pekas ut i rapporten. Allt för att anpassas till den nya målgruppen – en klart lovvärd och seriös ansats. Den optimism och självklarhet som den allmänna och den politiska debatten givit uttryck för beträffande Kriminalvårdens omedelbara förmåga att hantera barn och unga får alltså inte en lika självklar bekräftelse när sakkunniga äntligen fått ordet – naturligtvis.
Rapportens riskinventering av projektet avslutas med ett konstaterande att ingen särskild instans för förändringsledning finns utpekad inom Kriminalvården, vilket rimligen måste ses som en brist.
Samma konstaterande kan – i och för sig – göras beträffande genomförandet av ”paradigmskiftet” inom stora delar av straffrättsområdet på det politiska planet.
En bonnauktion på Vikbolandet framstår som ett under av konsekvens och genomtänkthet
En bonnauktion på Vikbolandet framstår som ett under av konsekvens och genomtänkthet i jämförelse med den utveckling vi nu åser. Bristen uppstår inte minst genom de auktionsmässiga inslagen.
Kriminalvården får åter igen den tveksamma äran att parera långskotten som avfyras i klump.
Pelle Granström
F.d. medlem i Europarådets anti-tortyrkommitté (CPT) och anstaltsdirektör.
Kommentarer är stängda.