Generaldirektören om SiS, säkerhet, vård och framtiden

När Elisabet Åbjörnsson Hollmark tillträdde som generaldirektör för Statens institutionsstyrelse, SiS, hade hon över 25 års erfarenhet från Kriminalvården. Ändå var det något som överraskade henne.
– Uppdraget visade sig vara betydligt mer komplext och omfattande än jag först hade förstått. Att vårda barn i slutna miljöer är något helt annat än den erfarenhet jag hade med mig från Kriminalvården där jag ändå arbetat med unga vuxna, säger hon.

SiS ansvarar för två av samhällets mest krävande målgrupper: barn och unga som vårdas enligt LVU eller verkställer straff enligt LSU – samt vuxna med allvarligt, ofta livshotande missbruk. Redan från start stod det klart att myndigheten stod inför stora utmaningar.

Ett säkerhetsarbete som behövde byggas upp

Regeringens uppdrag var tydligt när Åbjörnsson Hollmark tillträdde. Säkerheten behövde stärkas.
– Det saknades en sammanhållen säkerhetsorganisation. Men ganska snart blev det tydligt att vi behövde arbeta med mycket mer än så: kompetensförsörjning, lokaler som var kraftigt eftersatta och kvaliteten i vård- och behandlingsarbetet.

Lagstiftning som reglerar vår verksamhet var i många delar reaktiv, menar hon, vilket försvårade möjligheten att förebygga risker för att skapa trygga och säkra miljöer. Ett konkret exempel var den tidigare fria tillgången till mobiltelefoner på ungdomshemmen.
– Det gjorde att barn och unga till exempel kunde fortsätta ha kriminella kontakter, beställa droger eller utnyttjas i prostitution även under placering. Det är helt ohållbart. Därför har lagändringarna varit avgörande.

”Det här är samhällets mest utsatta barn och unga”

Mötet med barnen och de unga har gjort starkt intryck.
–Många har vuxit upp utan trygga vuxna och varit djupt involverade i grov kriminalitet – både som förövare och brottsoffer. Många har flera års skolfrånvaro och saknar skolidentitet.

En hög andel av flickorna har allvarlig psykisk ohälsa, självskadebeteende och ett stort behov av psykiatrisk vård.
– I dag upplever jag att myndigheten har mycket bättre förutsättningar att möta vårdbehoven hos de placerade barnen och unga, än när jag kom till  myndigheten. Samtidigt måste vi fortsätta det redan pågående utvecklingsarbetet med kraft.

Vård – inte förvaring

Frågan om SiS är en vårdinstitution eller en förvaringslösning återkommer ofta i debatten. Åbjörnsson Hollmark är tydlig:
– Stabilisering är inte förvaring. Det är en förutsättning för vård.

Skolan lyfter hon fram som en av de viktigaste insatserna för barn och unga. SiS har fullt utbyggda skolor på varje ungdomshem med behöriga lärare och rektorer. Nästan alla barn och unga bär dessutom på trauman, vilket gör att SiS nu utvecklar traumabehandling, i samarbete med Karolinska institutet.

Samtidigt betonar hon att vårdkedjan, där SiS utgör en del, har avgörande betydelse för hur myndigheten kan lyckas med sitt vårduppdrag..
– När ingen annan samhällsinsats fungerat kan en placering på SiS vara nödvändig. Då är omsorg och stabiliserande insatser i focus. Men tiderna i låsta miljöer bör vara så korta som möjligt. Därför är det viktigt att kommunerna tar vid med rätt insatser så att motivationen till förändring bibehålls hos den unge. Vår erfarenhet är att kommunerna inte alltid har möjlighet att möta upp.

Att bryta tystnadskulturer

Under senare år har SiS kritiserats för våld, övergrepp och bristande tillsyn. För Åbjörnsson Hollmark har transparens varit avgörande.
– Brott får aldrig begås inom vår verksamhet. Vid misstanke polisanmäler vi alltid. Det är rättsväsendets uppgift att utreda.

Hon skiljer tydligt mellan delaktighet och tystnadskultur.
– Dialogen på arbetsplatserna är väldigt viktig. Alla ska få komma till tals. Det är också ett sätt motverka tystnadskultur.. En del av tystnadskultur kan handla om rädsla att säga ifrån när något är fel – och det är farligt i vår verksamhet. Därför arbetar vi hela tiden med kulturfrågorna. Samtalet om en öppen kultur är ständigt pågående i hela verksamheten.

En myndighet att bygga vidare på

Trots den hårda kritiken mot SiS anser Åbjörnsson Hollmark att myndigheten fyller en nödvändig funktion i samhället.
– Vi har bred och unik kompetens när det gäller vård och behandling av barn och unga i låsta miljöer. Att möta en 14-åring mitt i puberteten, med stora livsutmaningar, och skapa motivation till förändring – där är SiS väldigt bra. Vi har också en lång och gedigen kompetens när det gäller vuxna med livshotande missbruk.

Hon välkomnar den pågående översynen av den statliga barn- och ungdomsvården, men betonar vikten av sammanhållna system då barn och unga som placeras enligt socialtjänstlagen (LVU) och de som verkställer straff enligt LSU – ofta rör sig mellan dessa lagrum.
– För en 15–16-åring är det helt obegripligt att möta olika behandlingslogiker beroende på juridiskt lagrum. Barnperspektivet måste vara i centrum, oavsett huvudmannaskap.

”Man kan inte stå still”

Inför framtiden är Elisabet Åbjörnsson Hollmark försiktigt optimistisk.
– Det här är ett av de svåraste uppdragen i myndighetssverige och det kommer att behövas även framöver. Myndigheten har fått bättre förutsättningar att genomföra vårt uppdrag, bland annat genom ökade resurser och förändrad lagstiftning.

Hennes råd till en framtida efterträdare är enkelt men tydligt:
– Träffa medarbetarna. Besök verksamheterna. Och framför allt: tala med barnen, de unga och klienterna själva. Dels för att skapa en egen bild av verksamheten, dels faktiskt lyssna på berättelserna som barnen och de vuxna klienterna bär.

Thomas Ekbom

Chefredaktör

Om SiS

Nationell verksamhet:

• 22 ungdomshem och 9 LVM-hem i hela landet.

Vårdkoncept och behandlingsprogram:

• Skadligt bruk och beroende
• Beteendeutmaningar
• Kriminalitet och våldsbenägenhet
• Trauma och relationer
• Motiverande insatser
• TFCO

Yrkesgrupper:

• Bland de drygt 4 000 medarbetarna finns behandlingspedagoger, psykologer, sjuksköterskor, läkare, lärare, kockar samt flera andra professioner.

Skola:

• Skola finns på varje hem. Alla ungdomar har egen skola med lärare, rektor och elevhälsa.

SiS säger:

Vi ger barn, unga och vuxna bättre förutsättningar för ett socialt fungerande liv utan skadligt bruk och beroende, kriminalitet och annat socialt nedbrytande beteende.

Lagstiftning som SiS ansvarar för

LVU – Lagen om vård av unga

• Vård efter domstolsbeslut
• Ingen fast vårdtid
• Domstolsbeslut gäller högst sex månader
• Socialtjänsten avgör om fortsatt vård eller ändring

LSU – Lagen om sluten ungdomsvård

• Vård efter domstolsbeslut
• Vistelsetid framgår av domen
• Regelbunden prövning om öppnare vårdform
• Fortsatt vård enligt LVU kan följa efter verkställigheten

LVM – Lagen om vård av missbrukare

• Vård efter domstolsbeslut
• Vården varar högst sex månader
• Så snart som möjligt ordnas öppnare former enligt 27 § LVM

Om målgruppen

• Kraftigt ökat antal dömda barn – femdubbling på två år
  • 40 % dömda för mord, dråp eller försök
• Högt våldskapital – både affektivt och instrumentellt våld
• Mer psykisk ohälsa – fler med psykisk ohälsa och NPF-diagnoser
• Lång historik av insatser:
  • 66 % tidigare placerade på institution/HVB.
  • 50 % placerade i familjehem.
• Mycket bristande skolbakgrund:
  • 95 % behöver särskilt stöd, jämfört med 5 % i vanlig skola