Tryck ”Enter” för att hoppa till innehåll
Agerande byggt mer på känsla och obekräftade antaganden kan bli besvärande

Att avläsa upploppen

Den senaste veckan har medierna varit fyllda av skildringar av upplopp i en rad förortsområden i Sverige. Den direkta orsaken har varit att den högerextreme aktivisten, Rasmus Paludan, bestämt sig för en manifestation genom att bränna Koranen på dessa platser. Alltså, en uppenbar provokation med det tydliga syftet att få till stånd en konfliktsituation som ger bilden att ”de andra”, de boende i de utsatta områdena, och framförallt muslimerna såväl har svårt att anpassa sig som utgör ett hot mot samhället. Sett till motiven borde väl Paludan och hans anhängare betrakta aktionen som synnerligen lyckad, inte minst räknat i massmedial och politisk uppmärksamhet. Att sedan ett stort antal poliser kommit till skada, stora grupper blivit nedvärderade och att ansenliga ekonomiska värden gått till spillo, är måhända inte sådant som läggs in i balansvågen när dessa krafter värderar resultatet. 

Torbjörn Forkby, professor i socialt arbete vid Linnéuniversitetet och medlem i TfKs redaktionsråd reflekterar här om att avläsa upploppen.

Politiker och Polisen har avkrävts snabba svar på att förklara och ange vad som behöver göras och de har inte dröjt med att leverera. Hårdare tag, bättre underrättelseinformation, mer ingripande lagstiftning, skarpare vapen parade med återkommande anklagelser om underlåtenhetssynder från makthavande parti. Intressant nog hävdades att upploppen till delar kunde tillskrivas förortsgängens konto. Inte märkligt kanske då dessa kommit att utgöra ett förkroppsligat uttryck för vår tids paria. Samtidigt finns det anledning att stanna upp innan denna förklaring blir rådande. Möjligen kan kommande undersökningar också bringa klarhet, men man kan befara att antaganden omvandlas till fakta och att därmed ytterligare en fasett läggs till gängens destruktiva krafter. Precis så har nämligen gjorts tidigare. 

I augusti 2011 drabbades England av stora sammandrabbningar i flera städer: Birmingham, Manchester, Salford, Nottingham och Liverpool. Röster gjorde sig hörda med krav på en grundlig undersökning för att utröna orsakerna till upploppen. Om man inte känner till dessa, är det ju lätt att hamna fel på åtgärdssidan. Men dåvarande premiärminister, David Cameron, var inte intresserad utan hade redan förklaringen klart för sig: det var gängen som låg bakom upploppen, och åtgärderna skulle därför rikta in sig på att bekämpa dessa. Därefter upprättades en rad specialiserade gänginterventionsgrupper i samma takt som stora nedskärningar skedde av det breda förebyggande arbetet. 

Detta agerande byggt mer på känsla och obekräftade antaganden var såklart besvärande, och tidningen The Guardian tog därför initiativet till en egen stor undersökning ’Reading the Riots’ för att komma bakom yttringarna. I deras undersökningen där 270 av de som deltog i upploppen intervjuades, kunde de inte finna någon direkt koppling till gängen – även om dessa tillfälligt lade sina interna stridigheter åt sidan för att enas mot vad som uppfattades som en gemensam fiende. När de gick vidare för att finna bakomliggande och utlösande faktorer fanns det istället att spänningar och frustration byggts upp under lång tid och att den utlösande faktorn fungerade som en gnista som gav utlopp för dessa. Här konstateras att enbart 14 % av de 270 intervjuade som deltagit i upploppen kände sig som en del av samhället, hälften var arbetslösa och upplevelsen av hopplöshet inför framtiden var utbredd. Den utlösande faktorn var polisens dödskjutning av Mark Duggan i Tottenham, men bakomliggande fanns en stor uppladdad frustration över högre kostnader för att komma in på högre utbildning, neddragningar av lokal ungdomsverksamhet, minskade studiebidrag, en påtaglig erfarenhet av social och ekonomisk orättvisa och upplevelser av att bli trakasserad av polisen. 

Liknande erfarenheter fick en kollega och jag i samband med de upplopp i bostadsområden som skedde kring 2009–2011 i Sverige. Stadsdelen Backa i Göteborg var en plats där så kallad social oro utspelade sig med stenkastning mot polis, antända bränder och grupper i huvudsak bestående av yngre män som konfronterade polisen. Då vi arbetade med ett forskningsprojekt i området ville vi höra mer om vad som låg bakom, och kom att tala med några som gjorde sig till språkrör. 

En kille i 25-årsåldern stannar till med sin bil i närheten. Han går runt och hälsar på de andra killarna. Verkar vara lite av en ledare – en som vill föra deras talan. När han får syn på mig tittar han undrande och frågar vad jag gör där: Jag förklarar återigen vem jag är och mitt ärende. Killen kommenterar direkt: 

– Vad skall du prata med de här killarna för? Det är ju skitenkelt alltihop. Dom har inget jobb! Ge dom ett jobb och så löser sig alla problem sen. Dom står här och hänger för att dom inte har nåt annat att göra. Fattar du? Du behöver inte komma hit och prata med dom. Det är ju hur enkelt som helst. Dom har inget att göra och då blir det så att det händer en massa skit. 

– Tänker du på alla de saker som hänt här i Backa senaste tiden? 

– Ja det är inget konstigt. Det händer överallt i välden hela tiden. Det har varit i Frankrike, Holland, England, USA….

– Och i Schweiz, fyller en av de yngre killarna i. 

– Det är inget konstigt. Svenskarna har tagit hit en massa svartskallar och så har de byggt de här betongklossarna som de ska bo i, men vi får aldrig komma in i samhället. Vi får inga jobb. Det är utanförskap! Fattar du! (Forkby & Liljeholm Hansson, 2011, s. 93-94)

Låt vara att det finns många fler och mer direkta förklaringar till upplopp än det som lyfts fram här, men citatet är ändå intressant. För det första pekar det såklart mot upplevelsen av att vara på sidan av och inte bli insläppt i samhället. Nyckeln in handlade i deras ögon om en anställning, men en sådan hade de inte fått trots att många av dem hade en färdig gymnasieutbildning – något man förespeglats skulle vara inträdesbiljetten. För det andra växte förklaringar som dessa fram successivt i takt med att medierna hade uppmärksammat oron. Också de avkrävdes ett svar från medierna och en form av politisk medvetenhet skapades som förklarade något som de från början inte själva hade formulerat. Samtidigt fanns inspirationskällor från andra länder som de ofta hämtade från sociala medier. Dessa kunde de identifiera sig med och gjorde deras budskap till sitt eget. Och för det tredje indikeras att för att förstå upplopp bör man ha en bredare blick än att låta den för snabbt låsas fast vid gängen. En del förklaringar kan faktiskt vara enklare än denna (se ex vis: Fiori-Khayat, 2008; Hallin, Jarhari, Listerborn, & Popoola, 2010; Lauri & de los Reyes, 2021). 

Ökad polisnärvaro och oorganiserade våldsamma protester ligger knappast i gängens intresse

Det är visserligen inte omöjligt, utan ganska troligt att man kommer att konstatera att det finns personer som deltagit i upploppen som också rör sig i gängmiljön. Det är dock en annan sak att hävda att gängen skulle vara drivande aktör för att de ska ha uppstått. Man måste ställa sig frågan om vad som skulle vara deras vinst med detta. Ökad polisnärvaro ligger knappast i deras intresse, och oorganiserade våldsamma protester är heller inte något som direkt gynnar deras andra aktiviteter. Möjligen skulle man kunna tänka sig att gäng skulle vilja visa sin makt i området, eller att de vill solidarisera sig med andra grupper för att ge uttryck för ett missnöje och aggression gentemot samhälle och ordningsmakt. 

Upplopp innebär ett slags arena som personer kan lockas till av såväl spänningsskäl som att denna erbjuder en möjlighet att visa upp ett missnöje

För mig förefaller det dock inte troligt att gängen som grupp eller genom ett gemensamt beslut skulle sälla sig till eller driva fram upploppen. Däremot kan det finnas enskilda individer som visserligen rör sig i gängmiljön, men som också upplever ett sådant behov av revansch eller att försvara sådant som de håller för viktigt att de skulle kunna finnas med i upploppen. Förutom att dessa personer kan ha förvärvat ett visst våldskapital, och på så sätt kan påverka händelseutvecklingen, så bör man hålla blicken öppen för att finna många olika förklaringar. Man bör exempelvis ta in att själva situationen som ett upplopp innebär ett slags arena som personer kan lockas till av såväl spänningsskäl som att denna erbjuder en möjlighet att visa upp ett missnöje. En provokation, i det här fallet Koranbränning, måste också förstås i förhållande till vilken grupp som provocerar vem. Oavsett det förkastliga i upplopp och våldsanvändning, kan upplevelsen av att redan befinna sig i en utsatt och ofta underordnad position, förstärka behovet av att reagera och försvara den egna gruppen och de värden som förknippas med denna. Upplopp har konstaterats på flera platser i världen kommit att ersätta demonstrationen som protestform för vissa grupper som inte ser andra vägar.

Det finns en stor fara i att dra för snabba slutsatser om orsaker, samband och låsa sig vid vissa åtgärder.

Det finns alltså en stor fara i att dra för snabba slutsatser om orsaker, samband och låsa sig vid vissa åtgärder. Det som vi nu bevittnat på en rad olika platser i Sverige kan faktiskt ses som ett uttryck för att sammanhållningen i samhället och tilltron till de demokratiska verktygen för konfliktlösning inte är tillräckligt stark. Därför bör vi noggrant undersöka de processer och mekanismer som ligger bakom och lägga stor vikt vid att de åtgärder som föreslås är mångsidiga och syftar till en restaurering av de delar av de demokratiska grundpelarna som börjat vittra sönder

Torbjörn Forkby

Referenser

Fiori-Khayat, C. (2008). Ethnicity and Juvenile Street Gangs in France. In F. Van Gemert, D. Peterson, & I.-L. Lien (Eds.), Street Gangs, Migration and Ethnicity (pp. 156-172). Cullompton: Willan Publishing.

Forkby, T., & Liljeholm Hansson, S. (2011). Kampen för att bli Någon. Bilder av förorten och riskabla utvecklingsvägar i Göteborg (Vol. FoU-rapport 1:2011). Göteborg: FoU i Väst/GR.

Hallin, P. O., Jarhari, A., Listerborn, C., & Popoola, M. (2010). Det är inte stenarna som gör ont. Malmö: Malmö University of Urban Studies.

Lauri, M., & de los Reyes, P. (2021). Vad hände sen? Våld, trygghet och tankar om en annan framtid efter oroligheterna i Husby 2013. Arkiv. Tidskrift för samhällsanalys(13), 51–70. 

Kommentarer är stängda.