Tryck ”Enter” för att hoppa till innehåll
Bild: DALL-E

Anknytning och gängkriminalitet

För de allra flesta barn i vårt land är Sverige ett barnvänligt och barnomsorgsinriktat land. Dock inte för alla barn. Vissa spädbarn utsätts för ett svår och långvarigt psykiskt trauma, och det är det offentliga Sverige (stat eller kommun) som är förövaren.


Det vi talar om är spädbarn vilka haft oturen att få mammor som saknar uppehållstillstånd i Sverige. Under minst sexton år har Sverige utvisat dessa mammor och därigenom gjort deras spädbarn moderlösa. Redan år 2008 sände Uppdrag Granskning ett skakande reportage om ett spädbarn vars mamma skulle utvisas till Etiopien och därigenom tvingas överge sitt barn. De närmast följande åren rapporterade våra massmedier med jämna mellanrum om lika skakande utvisningar av spädbarnsmammor. Efter några år upphörde av någon anledning rapporteringen om denna grymma trafik.

För en tid sedan fick vi dock veta att Migrationsverket (2023-03-15) ånyo beslutat utvisa en spädbarnsmamma. Om detta utvisningsbeslut verkställs så utsätter Sverige inte bara spädbarnet för ett psykiskt trauma, Sverige bryter också mot svensk lag, nämligen Barnkonventionen (sedan den första januari 2020 svensk lag). I denna lags artikel 9 förbjuder konventionsstaterna, däribland Sverige, att skilja barn från fungerande föräldrar.

Vad händer med ett spädbarn, som förlorar sin mamma? Är det en katastrof? Blir spädbarnets barndom fördärvad? Löper det modersberövade spädbarnet ökad risk att utvecklas till en tonåring, som finner sin trygghet hos ett kriminellt gäng? Det tycks ingen myndighet veta, anmärkningsvärt nog inte ens den ansvariga myndigheten, Migrationsverket, som tillåtit sig att genomföra de grymma ”experimenten” som gör spädbarn moderlösa. När en av oss frågade Migrationsverket om de modersberövade spädbarnens livsöden fick vi (2012-06-26) följande svar av myndighetens informatör: Det ”ligger inte inom ramen för Migrationsverkets uppdrag att göra den sortens uppföljningar.”
Av samma skäl går det inte heller att ta reda på hur det har gått för de utvisade spädbarnsmammorna.

Tack vare anknytningsforskningen vet vi idag en hel del om vad som drabbar det spädbarn som förlorar sin viktigaste omvårdnadsperson den första tiden efter förlusten. Det drabbas av svår sorg, vars akuta faser är hjärtskärande beskrivna av anknytningspsykologer (Bowlby, Ainsworth m. fl.). Om barnet i den kontexten inte tillräckligt snabbt får en ny omvårdare, som ger barnet lyhörd och kontinuerlig omvårdnad, utan barnet istället blir föremål för instabila familjehemsplaceringar eller institutionsvård, så brukar barnets utveckling skadas mycket allvarligt och rentav hamna på villovägar (Forslund m.fl., 2022). Och tyvärr är det så det vanligtvis går i Sverige för de barn som blir föremål för placering utanför sina ursprungshem.

Dessa barn riskerar att under tonåren istället bli ”omhändertagna” av kriminella gäng


Det som händer på lång sikt med ett barn som förlorar sina viktigaste omvårdnadspersoner är inte bara en individuell tragik för barnet eller barnets familj; det är också ett problem för samhället i vidare mening. Som en av oss författare konstaterat i ljuset av den senaste tidens grova, gängrelaterade våldsbrott, så riskerar dessa barn att under tonåren istället bli ”omhändertagna” av kriminella gäng. (Godmorgon världen, P1, 2024-09-15).
Man frågar sig ängsligt hur många dessa tidigt anknytningsberövade ungdomar är? När en av oss ställde den frågan till Migrationsverket (2013-08-27) erbjöds följande svar av en av Migrationsverkets stabsjurister: ”Denna ’ärendekategori’ har inte någon särskild registreringskod i myndighetens datasystem. Därför är det ”inte möjligt att lämna ut de handlingar ni begär”.

Lars Ullerstam
Specialist i allmän psykiatri

Pehr Granqvist
Professor i psykologi, innehavare av den Enerothska professuren, Stockholms universitet

Kommentarer är stängda.