De kriminalpoliska talespersonerna för Tidöpartierna framträder 5 april i Aftonbladet och meddelar läsekretsen att man nu är överens om att anslå närmare en halv miljard till Kriminalvården ”utöver redan beslutade rekordinvesteringar”. Beskedet lämnas under rubriken debatt – vad man vill debattera är oklart.
Artikeln andas en oerhörd förnöjsamhet. Detta till trots att en 140%-ig överbeläggning nu etablerats i anstaltssystemet, trots att rapporter om stigande våldsnivåer på anstalterna undan för undan strömmar in, trots att man menar sig ha ingått hyresavtal om 3000 nya platser, trots att ännu inget avtal med främmande makt om överföring av svenska verkställigheter utanför Sveriges gränser ingåtts (vilket sannolikt skulle endast marginellt skulle bidra till antalet årsplatser).
Hur personalen i verksamheten ser på sakernas tillstånd berättar skribenterna om genom deras fackförbund SEKO. 65 procent av de anställda på svenska anstalter ansåg att Kriminalvården har små möjligheter att klara sitt uppdrag år 2023. Det är väl symptomatiskt att skribenterna inte har några egna undersökningar att referera i frågan – än mindre från 2025. Med en 140%-ig beläggning 2025 gissar jag att pessimismen tilltagit. Vad gissar Strömmer o Co?
Men hur i hamnade vi här?
Det är egentligen tämligen enkelt att förklara. Regeringspartierna vill i sammanhanget uteslutande peka på utvecklingen av den s k gängbrottsligheten som orsak, som tas till intäkt för generella kriminalpolitiska åtgärder
Att skärpa påföljderna i anslutning till gängbrottsligheten (t ex vapenbrott) framstår som både nödvändigt och logiskt. Men att genom generella åtgärder som att avskaffa systemet med villkorlig frigivning för all brottslighet reser frågor. ”Inkapacitering” jublar reformatörerna; Ok…inbrottstjuven åsamkas ytterligare en månads ”inkapacitering” på sitt tremånadersstraff om den villkorliga frigivningen avskaffas – nationen drar en lättnadens suck!
Drill Baby drill! I love tariffs!
Straffskärpningar som medel att förebygga/avskräcka är generellt sett ett dåligt medel – det är också vunnen kriminologisk kunskap. Likaså att brottsutvecklingen i Sverige, t ex ungdomsbrottslighet (värre men färre), stöldbrottslighet och våldsbrottslighet är generellt i avtagande eller på en stabil nivå i Sverige. Att sådan kunskap negligeras får teser från en annan ”reformatör” att ringa i mina öron: ”Drill Baby drill! I love tariffs”.
Sverige är i full färd med att inta en särställning i den kriminalpolitiska utvecklingen. Vi fjärmar oss från den gemensamma linjen som formats inom ramen för Europarådssamarbetet, t ex att fängelse inte är den självklara påföljden i alla lägen, att alternativ till häktning bör utformas, att unga/barn inte bör omfattas av fängelsepåföljder. Våra nordiska grannländer visar en annan bild än den svenska – se där nyttan av att begränsa och evidensbasera de kriminalpolitiska åtgärderna! Europarådets anti-tortyrkommitté (CPT) kritiserade Sverige redan 2021 i sk. High Level Talks med den då ansvariga ministern (Morgan Johansson).
Att regeringen nu anslagit ekonomiska resurser för att klara anstormningen i kriminalvården må vara sant, men hur ser det ut beträffande de praktiska/reella?
Skribenterna yvas över en kostnadsutveckling mellan åren 2023 och 2027 från 14,1 till 26 miljarder kronor. Till 2034 planeras en successiv utbyggnad till 29 000 platser. Intressant nog så nämner reformatörerna ingen kostnad för det kalaset (+ 40 miljarder/år enligt Kriminalvårdens beräkningar). En utveckling som måste betecknas som sensationell i ett europaperspektiv – en tredubbling av antalet frihetsberövade. Inte ens ”reformatörerna” menar att ett tredubbling av kriminaliteten har skett.
Tyvärr finns ingen motbild av betydelse i dessa frågor. Den socialdemokratiska oppositionen gör sitt yttersta att vara följsam i Tidö-skvalpet: Drill Baby, drill! We love tariffs too! En tillträdande regering efter valet 2026 bör inse att den får en kriminalpolitisk bomb i knät – och stubinen är redan tänd! Svekdebatten står för dörren? Reformatörerna avslutar sitt inlägg med en oavsiktlig lustifikation genom att lova att Kriminalvården får ekonomiska förutsättningar att hålla uppe trycket (häpp!) i sin expansion – det tvivlar inte jag på!
Pelle Granström
F.d. medlem i Europarådets anti-tortyrkommitté (CPT) och anstaltsdirektör.
Kommentarer är stängda.