Kriminalpolitikens skifte i kampen mot gängbrottsligheten
Den utan tvekan starkaste drivkraften bakom det radikala skiftet inom kriminalpolitiken vi sett under senare år är att komma tillrätta med gängbrottsligheten. Det har framförallt handlat om förslag om att agera gentemot våld mellan gängen och minska våldets påverkan på övriga samhället.
Från den problembild som tecknas kan särskilt urskiljas:
A) ett stegrat allvar i den sorts våld som används där skjutvapenvåld och även granater kommer till användning,
B) att våldet i högre grad är ämnat att döda istället för att ”enbart” hota och markera sitt överläge, samt ett
C) mer hänsynslöst utnyttjande av unga personer för att genomföra de mest allvarliga dåden.
Åtgärder mot gängens samhällspåverkan
Associerat till frågor mer precist relaterade till att motverka gängvåldet återfinns förslag och aktioner gentemot det inflytande som gängen uppfattas ha på samhället. Det har här exempelvis handlat om att slå mot näringskedjan som förser gängen resurser, penningtvätt, ett mer offensivt beslagtagande av kapital som inte kan styrkas har erhållits på laglig väg, motverka otillåten påverkan av offentliganställda, välfärdsbrottslighet och bedrägerier, narkotikahandel, med mera.
Kriminalpolitikens nya fokus – debatt och handlingskraft
Många forskare och samhällsdebattörer har i olika ordalag beskrivit att ett slags budgivning tagit plats inom kriminalpolitiken som ersatt tidigare utredningsbaserade och reforminriktade policyförändring till en desperat kamp om mediautrymme och visad handlingskraft.
Kommentarerna om denna policyförändring liksom gängbrottsligheten och åtgärderna riktad mot den har också blivit ymniga och positionsspelet i debatten blivit så intrikat att en genrebildande öppningsfras bildats med ett vattendelande ”så” eller ”men” som avslutning.
Gängbrottsligheten och våldet associerad med denna är ett mycket allvarligt samhällsproblem, så (mer ingripande och repressiva åtgärder krävs), eller men (vi måste adressera de strukturella orsakerna till den och arbeta mer förebyggande). Man kan befara att detta ställningskrig kommer att fortgå så länge gängbrottsligheten ligger högt på agendan och så länge kriminalpolitiken är ett viktigt signalområde för att visa politisk handlingskraft. Vi har tyvärr fjärmat oss i den kriminalpolitiska diskussionen längre från det som Welsh & Farrington utställde som förhoppningar 2012 36:
It may take some time but the slogan ”get tough on crime” may one day be replaced with “get smart on crime” or “reduce crime in the most cost-effective way” (Welsh & Farrington, 2012, s. 130).
Ett begrepp som fått stor spridning i forskning kring hantering av samhälleliga hot som man vare sig i politik eller praktik har något tydlig svar på är ”wicked problem” 23. Med detta menas problem som påkallar ett samhälleligt svar men där det finns en uppsjö av möjliga förklaringar på problemets uppkomst såväl som lösningsidéer. Problemets lösningar, menar Rittel & Webber23 är dessutom i hög grad beroende på hur det förklaras, samt att det saknas möjlighet att på allvar lära sig och förbättra lösningsarbetets processer och resultat. Varje aktion tenderar därför att utföras i ett vakuum isolerat från såväl tidigare, samtida och framtida ageranden.
Kanske är det här som den utmaningen för kriminalpolitiken finns framöver: att sluta behandla gängfrågan som ett ”wicked problem”, utan att bygga upp ett konsekvent arbete för att bygga upp ett kunskapsbaserat och lärande arbete som successivt skapar en förståelse för problemets natur samt reducerar antalet interventionsidéer till dem som man på goda grunder kan anta ha effekt. Att åstadkomma detta kräver en helt annan samverkan mellan forskning, praktik och politik än idag.
Forskningen om gäng, brottslighet och våld är internationellt mycket omfattande och i Sverige gryende. När det handlar om att beskriva vägen in i gänget, gängets dynamik och våldets ställning så finns det en tämligen solid kunskapsgrund – även om olika konstellationer, inre dynamik inom gruppen och hur konflikter och relationer fungerar mellan dem också måste förstås kontextuellt.
Vad är ett gäng? Definitioner och dynamik
Innan vi ska exemplifiera med något av den forskning som bedrivits kring skjutningar i gängmiljön bör vi säga något om förståelsen för vad ett gäng är, och vad det inte är.
Ända sedan Thrashers (1927/1963) 31,32 inflytelserika arbete med att kartlägga och beskriva Chicagogängen i början av 1900-talet har det gjorts flera försök att definiera vad som utgör gäng, med hänsyn till aspekter som intern struktur, symboliska attribut, ekonomisk struktur, hållbarhet, hierarki och territorialitet 6,10,11,12, 14,15, 27. En del av denna forskning har haft ett utforskande och definierande syfte, inte minst med sikte på taxonomier och verktyg för bedömning och jämförelser mellan olika grupperingar och orter på nationell och internationell nivå 4,5,24.
Med utgångspunkt i nyinstitutionalistisk teori hävdar Hagedorn (1994)10 att narkotikahandlande ligor för sin överlevnad måste vara mycket känsliga för sin omgivning (kontingens), arbeta med sitt yttre rykte (legitimitet) och aktivt producera berättelser (myter) om sin framgång för internt och externt bruk.
Sociala och psykologiska aspekter av gängmedlemskap
Sánchez Jankowski (1991)25 visar hur gäng måste hitta en balans mellan individuella motiv och gruppintressen för att få ekonomin att gå ihop och arbeta tillsammans: ”ledarskapet måste tillhandahålla materiella och sociala incitament för deltagande” (s. 113). Att hitta en balans i denna potentiellt spända situation gjordes genom att hänvisa till solidaritet med andra medlemmar, vädja till det gemensamma bästa, engagemang för gruppens heder och genom att använda övertalning. Organisationsstruktur, hierarkier och övergripande ”mognad” är dessutom viktiga för att förstå olika funktioner av gängkriminalitet (Harding et al., 2019)13 och även för användningen av (online) kommunikativa strategier (Moule Jr et al., 2014)17
Organiska, teambaserade (eller postbyråkratiska) organisationer med låg nivå av formella regler och strikt hierarkisk beslutsordning tenderar att klara sig bättre i mycket skiftande sammanhang än parafraser av det formella företaget eller Webers ideala typiska byråkrati35. Istället för formella regler och rationell problemlösningsprocess kräver dessa organiska organisationer ett kitt av sociala relationer, engagemang från sina medlemmar, intern tillit och en relativt harmonisk samexistens av individuella och organisatoriska mål – och i frånvaro hotas gruppens överlevnad eller i vilket fall kommer individer att vilja hoppa av9.
För att förstå dagens situation är det viktigt att identifiera vilket sammanhang, inkluderande organisering, mytbildningar, regelsystem samt en näringsbas som skänker den aktuella konstellationen överlevnad. Det är också viktigt att identifiera de brister och spänningar som finns då dessa kan ge viktiga nycklar till intervenerande insatser. Exempelvis befinner sig många gängmedlemmar idag i en situation med mycket högt stresspåslag och lider av en rad psykosomatiska åkommor. Sådana negativa konsekvenser är viktiga att ta fasta på då dessa kan användas för att motverka de mytbildningar som gänget behöver för att attrahera nya medlemmar och få in nytt manskap.
En viss konstellation kan också ändra karaktär över tid som organiseringen förändras, vilket innebär att de brottsförebyggande och beivrande arbetet måste vara flexibelt. En konstellation kan exempelvis skapas av en kamratgrupp som växer upp tillsammans i ett visst grannskap. Individerna har ofta liknande erfarenheter av individuella, familjemässiga, utbildningsmässiga svårigheter. Inom det lokala gänget (stadsdelsgrupperingen) när de en förhoppning om en kompensatorisk arena där de kan få framgång, erfara spänning samt ovillkorad gemenskap (Forkby et al., 2020)8. Om gruppen består kommer deras ambitioner i många fall öka ifråga om brottslighet, numerär och de kommer då också att möta konkurrens från angränsande konstellationer. Samtidigt kan det vara svårt att hålla samman den egna gruppen, vilket kräver mer regler och tydligare hierarki. Det skapas också lätt en känsla av ständig osäkerhet efter vad såväl andra grupperingar ska göra som internt – en känsla av paranoia infinner sig, men följden av än mer organisering, önskan om kontroll växer sig starkare och upplevelser av att vara utnyttjad och sviken. Allt skapar spänningar vilket kan leda till att stadsdelsgrupperingen blir ett mer organiserat gäng och möjligen försöker komma till avtal med angränsande sådana. Ett inte omöjligt scenario är också att jämvikt inte uppnås, utan spänningar leder till våldshandlingar då inte alternativ konflikthantering finns tillhanda. Här kan inspiration till ytterligare mer avancerad organisering leda till att gruppen blir än mer organiserad och istället för gängkonstellationer ser vi att maffialiknande organisationsformer uppstår.
Hur relationer mellan olika organiseringsformer ser ut och vilka strategier som bäst tjänar att reducera olika konstellationers inflytande på lång och kort sikt är en viktig lucka att fylla i det kriminalpolitiska reformarbetet
Ett problem i dagens diskussion är den oklarhet som råder rörande vilken typ av organisering som adresseras, och där gäng blivit en övergripande beteckning för allt från stökiga ungdomsgrupper som ockuperar gator, torg och trappuppgångar i förortens uterum till hierarkiska affärsdrivande organisationer där ledarskiktet styr hur lägre nivåer ska göra på tryggt avstånd från stridens hetta. Hur olika former av konstellationer kan förstås, hur relationer mellan olika organiseringsformer ser ut och vilka strategier som bäst tjänar att reducera olika konstellationers inflytande på lång och kort sikt är en viktig lucka att fylla i det kriminalpolitiska reformarbetet.
Skjutvåld och mord inom gängmiljöer
Ända sedan Thrashers 31,32 första omfattande studie om ämnet och definitionen av gänget som “en mellanliggande grupp som ursprungligen bildades spontant och sedan integrerades genom konflikt”, har våld varit ett utmärkande drag för att skilja gäng från andra kamratgrupper. Decker2 föreslår att våld har blivit “den definierande egenskapen och det centrala värdet i gänglivet”. Gäng använder våld för att bygga intern gruppsammanhållning 2 för att förbättra sin position bland rivaliserande gäng9 och för att försvara sig mot upplevda eller verkliga hot17,18. Men överdrivet våld kan resultera i att gäng splittras och driva individer att lämna gänget7. Gängvåld kan ses som en integrerad del av produktionen av myter och allmänna uppfattningar om gäng 14,15,16.
Den allvarligaste och mest synliga formen av gängvåld är gängmordet. Minskningar av våldet har skett i många länder, men kvar står gängrelaterade mord som utgör en stor andel26 . År 2017 uppskattades att 19 procent av alla mord globalt var kopplade till gäng eller organiserad brottslighet (UNODC, 2019)33. I Europa har flera studier funnit att en oproportionerligt stor andel av våldet är gängrelaterat3. I London identifierade13 256 av 1242 mord mellan utfördes mellan 2008 och 2018 som gängrelaterade. I Sverige har det skett en kraftig ökning av skjutvåld bland unga män i åldern 15 till 29 år, vilket mestadels är koncentrerat till utsatta områden29,30. Även om gängrelaterade skjutningar inte explicit redovisas, antar författarna att många av skjutningarna är “katalyserade av tidigare konflikter och pågående gängkonflikter” 29.
Faktorer som påverkar gängvåldets spridning
Studier har funnit flera makrostrukturella faktorer associerade med gängvåld. Dessa faktorer inkluderar social desorganisation och brist på kollektiv förmåga i utsatta områden21, ökad konkurrens mellan gäng om territoriell makt, dominans och marknadsandelar i tätbefolkade städer19. Därtill kommer förändrade överlevnadsstrategier bland unga män på grund av strukturell arbetslöshet i postindustriella samhällen1,11. I en studie av gängmord i de 88 största amerikanska städerna konstaterade Pyrooz22 högre frekvenser av gängmord i tätbefolkade och socioekonomiskt utsatta städer, vilket bekräftar att dessa samhällen med lägre uppbyggd kapacitet att reglera olagliga beteenden och upprätthålla informell social kontroll.
Gängmord har distinkta egenskaper
Gängrelaterade mord tenderar att involvera unga män med minoritetsbakgrund som bor i utsatta områden, både som förövare och offer21. I USA är misstänkta i gängmord vanligtvis unga vuxna i åldern 19 till 24 år26. I London var över hundra gängrelaterade mord mellan 2008 och 2018 offer i åldern 16 till 20 år5. Förövare i gängmord tenderar att ha en historia av narkotikarelaterade brott28,21. Det handlar samtidigt att ha koll på vad som är orsak och vad som är samband. Enligt Papachristos21 “dödar inte gängmedlemmar för att de är fattiga, svarta eller unga eller bor i ett socialt utsatt område” utan för att de “lever i en strukturerad uppsättning sociala relationer där våldet arbetar sig igenom en serie av sammanlänkade individer”. Gängmord, liksom andra former av dödligt våld, tenderar att inträffa i symmetriska relationer där social status och andra reglerande arrangemang är oklara och öppna för förhandling20.
Gängmord är mer benägna att inträffa på offentliga platser, involvera skjutvapen och ha fler förövare och offer jämfört med icke-gängmord3, 21 Sanchez26 hävdar att en konsekvent upptäckt i gängmordsforskning är “den oproportionerliga rollen av skjutvapen”. Den rumsliga koncentrationen av gängvåld speglar gängens territorialitet och de socioekonomiska förhållandena i området. Gängmord inträffar till exempel i korsningen av gängterritorier, gränserna för gängterritorier och tillhåll19. Gängmord är ofta resultatet av tidigare konflikter och vedergällningsvåld. Som ett resultat blir de institutionaliserade i en gruppkonflikt med en “cyklisk och ömsesidig natur”34.
Dessutom har gängforskare utvecklat omfattande modeller för att förstå mekanismerna som driver gängvåld 9,18,21. Dessa modeller syftar till att integrera makrostrukturella faktorer med teoretiska redogörelser för de sociokulturella och organisatoriska processer som underlättar gängbildning, gatukoder och illegala marknader. Till exempel föreslår Pizarros21teori om gängvåld att socioekonomisk utsatthet kan orsaka social desorganisation, brist på social kontroll och anpassning av alternativa normer som stödjer gängbildning. Vid inträde i ett gäng antar individer våldsamma normer vilka förstärks inom gänget och ökar oddsen för gängvåld. Decker2 och Klein14 föreslår att gäng är löst organiserade grupper med ineffektivt ledarskap och låg grad av intern sammanhållning. Våld kan därför fungera som en primär mekanism för att öka intern gruppsammanhållning, reciprocitet och ömsesidigt skydd genom den kollektiva identifieringen av symboliska fiender och upplevda hot från andra gäng2,20.
Även om omfattningen och allvaret av gängvåld har dokumenterats, betonar nyliga översikter bristen på konceptuella förståelser för att förklara denna särskilda form av dödligt våld26. Scott23 konstaterar till exempel att “begränsat arbete har föreslagit teoretiska förklaringar för motivationerna och påverkan av gängmordsfrekvenser”, vilket föreslår en bredare ansats för att förstå variationen av gängvåld och flera faktorer som påverkar dessa våldsamma handlingar, till exempel organisatoriska strukturer, överträdelser, vedergällning, framväxten av nya gäng och interna gängkonflikter.
Organiserad brottslighet och samhällets motstrategier
Det som inte lyfts fram så tydligt i tidigare forskning av det som vi kan se i Sverige är användningen av
a) barn som utförare och
b) hur organiseringen av våldsdåd i många fall tar hjälp av sociala medier och internetbaserade kommunikationsplattformar, samt att den
c) kvalificeringsprocess som ofta konstaterats där nya medlemmar successivt tränas in i koder och beteenden för en del unga utförare hoppats över till förmån för kvalificerade våldsuppdrag utan förelöpande prövningsfas. I många fall verkar dessa unga rekryteras från dem som befinner sig i en sådan situation (exempelvis placerad på institution) eller har en öppenhet inför att söka en snabb karriärväg för att skapa sitt namn och få erkänd status inom den arena som gänget/den etablerade brottsligheten utgör (spänningssökande, blivit hänförd av gängromantisering)
Ett ekosystem mellan så och men
Det handlar verkligen om att inse allvaret i situationen och att nya insatser krävs, men också att inte förlora huvudet när dessa formuleras på ett sätt att det är mer drömmar och förhoppningar som styr än bästa tillgängliga kunskap
För att anknyta till ovan skrivna om gängbrottslighetens nutida postioneringsarbete skulle jag vilja argumentera för ett mellanläge. Det handlar verkligen om att inse allvaret i situationen och att nya insatser krävs, men också att inte förlora huvudet när dessa formuleras på ett sätt att det är mer drömmar och förhoppningar som styr än bästa tillgängliga kunskap.
Mot ett kunskapsbaserat och långsiktigt arbete mot gängbrottslighet
Här behöver, återigen, ett mer aktivt partnerskap mellan praktik, politik och forskning som utgår från att ingen aktör idag äger kunskap om hur situationen vi ser idag i Sverige bäst ska kunna hanteras. Politik handlar i viss grad alltid om att göra antaganden, men för att inte kriminalpolitiken ska utgöras av ett blint experimenterande bör förutsättningar skapas för noggranna och parallella prövningar av den förda politiken – under den tid den genomförs och på de olika nivåer den artikuleras och realiseras. Politiken bör också ta tillvara på den för närvarande bästa kunskapen och skapa förutsättningar för att praktiken blir mer kunskapsbaserad.
Den organiserade brottslighet vi ser idag kräver ett helt ekosystem för att fungera
Man skulle kunna tänka i termer av ett ekosystem. Den organiserade brottslighet vi ser idag kräver ett helt ekosystem för att fungera. Det finns också en stor kreativ kraft för att upprätta sådana som ger resurser till verksamheten. Ekosystemet behöver få in resurser, exempelvis genom narkotikaförsäljning, för detta behövs kunder, distributionskanaler, säljare, organisatörer, bevakningsstrategier över sitt område med mera. Om en del av detta ekosystem neutraliseras (exempelvis genom polisingripande eller ny lagstiftning) kommer systemet att försöka ”självläka”. Längre faktiskt avtjänad strafftid för personer i övre tonåren skulle exempelvis i viss mån kunna öka insatserna för att utföra våldsdåd, vilket kan öka incitamenten att rekrytera yngre personer. När väl former för hur en sådan rekrytering kan gå till, sprids denna affärsteknik snabbt genom imitation mellan liknande konstellationer.
Förebyggande insatser i skolan och samhället
Vi vet exempelvis att vid sidan av familjen utgör skolan en av de viktigaste preventiva arenorna, men också att det bästa preventiva arbetet vanligen inte etiketteras som preventivt, utan som gängse resurs- och kapacitetsstärkande arbete – alltså preventivt. Skola (förskola, grundskola och gymnasium) är också en arena som åtnjuter legitimitet (åtminstone att den är en viktig institution) brett i befolkningen. Därför bör den användas som samordningsarena i långt högre grad för olika sociala stödinsatser (så som tanken är med den så kallade Skottlandsmodellen som införs på många håll i Sverige idag).
Nedanstående figur åskådliggör ett tänkande för hur det förebyggande tankesättet kan byggas in i ordinarie strukturer. Istället för att starta det brottsförebyggande arbetet i toppen av pyramiden, och fundera på hur skolan ska hantera anmälningar om faktiskt brottslighet bör denna byggas från basen för att bli stabil – alltså från normbildning, socialisation och att stärka de grundkapaciteter som krävs för att kunna fungera, vara delaktig i och bidra i ordinarie sammanhang (exempelvis: läsa, skriva, räkna).

Nästa bild vill åskådliggöra några moment i hur en modell för ett forsknings- och teoridrivet förebyggande arbete. Denna modell bygger på ett liknande systemtänkande som ovan anförts, och måste därför kunna anpassas kontextuellt. Till grund för den finns en fasindelning över hur vägen in i gäng ser ut. Denna kan för vissa unga kan se något annorlunda ut genom kontaktvägar och rekryteringsstrategier genom sociala medier, varför något andra insatser kan behövas här. Till vänster beskrivs teoretiska antaganden om att det brottsförebyggande arbetet bör innehålla idéer om vad som såväl stöter ut (push) från ordinarie sammanhang som lockar med (pull) gängtillhörigheten.
I rubriken finns de olika dimensioner som bör adresseras för att
a) minska utstötning och öka förutsättningen för att integreras i ordinarie sammanhang,
b) minska lockelsen från gänget och dess matching med enskilda genom att skapa alternativ till gänget, samt hur gängets myter och attraktionskraft kan påverkas genom ett desillusionerande arbete och göra jordmånen för myterna att slå rot mindre näringsrik.
Att märka är att modellen avser insatser på mikro och mesonivå och därmed riktar sig till dem med ett mer operativt förebyggande uppdrag gentemot enskilda och grupp. Till denna modell skulle man kunna foga ytterligare nivåer som innehåller strukturella och politiska förändringar i syfte att motverka fattigdom och marginalisering och upplevelse av främlingskap mellan grupper. Alltså sådana insatser som avser att restaurera ett samhällskontrakt byggt på allas lika rättigheter, värde i en demokratisk samhällsordning.

Att lägga märke till är att modellen avser insatser på mikro och mesonivå och därmed riktar sig till dem med ett mer operativt förebyggande uppdrag gentemot enskilda och grupp. Till denna modell skulle man kunna foga ytterligare nivåer som innehåller strukturella och politiska förändringar i syfte att motverka fattigdom och marginalisering och upplevelse av främlingskap mellan grupper.
Alltså sådana insatser som avser att restaurera ett samhällskontrakt byggt på allas lika rättigheter, värde i en demokratisk samhällsordning.
Torbjörn Forkby
Professor i socialt arbete vid Linnéuniversitetet
Referenser
1 Aspholm, R. R. (2022). Deaths of Despair: Gang Violence after the Crack Crisis. Critical Criminology, 30(1), 49-69.
2 Decker, S. H. (1996). Collective and normative features of gang violence. Justice Quarterly, 13(2), 243-264.
3 Decker, S. H., & Pyrooz, D. (2010). Gang Violence Around the World: Context, Culture, and Country. In G. McDonald (Ed.), Small Arms Survey. Oxford: Oxford university press.
4 Densley, J. A. (2012). The organisation of London’s street gangs. Global crime, 13(1), 42-64.
5 Densley, J. A., & Pyrooz, D. C. (2020). The matrix in context: taking stock of police gang databases in London and beyond. Youth justice, 20(1-2), 11-30.
6 Esbensen, F.-A., & Maxson, C. (Eds.). (2012). Youth Gangs in International Perspective: Results from the Eurogang program of Research. Springer.
7 Forkby, T., Alstam, K., & Örnlind, H. (2023). Tension management and support when leaving a gang.
8 Forkby, T., Kuosmanen, J., & Örnlind, H. (2020). Bland bröder och fiender. Om gäng, manligheter och avhopp. Daidalos.
9 Grey, C., & Garsten, C. (2001). Trust, control and post-bureaucracy. Organization studies, 22(2), 229-250.
10 Hagedorn, J. M. (1994). Neighborhoods, markets, and gang drug organization. Journal of Research in Crime and Delinquency, 31(3), 264-294.
11 Hagedorn, J. M. (1998). Gang Violence in the Postindustrial Era. Crime and Justice, 24, 365-419.
12 Hagedorn, J., & Macon, P. (1988). People and folks : gangs, crime, and the underclass in a rustbelt city. Lake View Press.
13 Harding, S., Deuchar, R., Densley, J., & McLean, R. (2019). A typology of street robbery and gang organization: insights from qualitative research in Scotland. The British journal of criminology, 59(4), 879-897.
14 Klein, M. W. (2001). Resolving the Eurogang paradox. In M. W. Klein, H.-J. Kerner, C. L. Maxson, & E. G. M. Weitekamp (Ed.), The Eurogang paradox: Street gangs and youth groups in the US and Europe. Dordrecht: Springer
15 Klein, M. W., Kerner, H.-J., & Maxson, C. (2001). The Eurogang Paradox: Street gangs and Youth groups in the U.S. and Europe. Kluwer Academic Publishers.
16 Moore, C. L., & Stuart, F. (2022). Gang Research in the Twenty-First Century. Annual Review of Criminology, 5(1), 299-320.
17 Moule Jr, R. K., Pyrooz, D. C., & Decker, S. H. (2014). Internet adoption and online behaviour among American street gangs: Integrating gangs and organizational theory. British Journal of criminology, 54(6), 1186-1206.
18 Moule, R. K., Decker, S. H., & Pyrooz, D. C. (2017). Technology and conflict: Group processes and collective violence in the Internet era. Crime, Law and Social Change, 68(1), 47-73.
19 Papachristos, A. V., Hureau, D. M., & Braga, A. A. (2013). The Corner and the Crew: The Influence of Geography and Social Networks on Gang Violence. American Sociological Review, 78(3), 417-447.
20 Papachristos, Andrew V. (2009). Murder by Structure: Dominance Relations and the Social Structure of Gang Homicide. American Journal of Sociology, 115(1),
21 Pizarro, J. M. (2017). Gang homicide in the United States. What we know and Future Research Directions. In F. Brookman, E. R. Maguire, & M. Maguire (Eds.), The handbook of homicide. Malden: Wiley Blackwell.
22 Pyrooz, D. C. (2012). Structural Covariates of Gang Homicide in Large U.S. Cities. Journal of Research in Crime and Delinquency, 49(4), 489-518.
23 Rittel, H. W., & Webber, M. M. (1973). Dilemmas in a general theory of planning. Policy Sciences, 4(2), 155-169.
24 Rostami, A., Leinfelt, F., & Holgersson, S. (2012). An exploratory analysis of Swedish street gangs: Applying the Maxson and Klein typology to a Swedish gang dataset. Journal of Contemporary Criminal Justice, 28(4), 426-445.
25 Sanchez-Jankowski, M. (1991). Islands in the street: Gangs and American urban society. Univ of California Press.
26 Sanchez, J. A., Decker, S. H., & Pyrooz, D. C. (2022). Gang Homicide: The Road so Far and a Map for the Future. Homicide Studies, 26(1), 68-90.
27 Sarnecki, J., & Pettersson, T. (2001). Criminal Networks in Stockholm. Univ. Department of Criminology.
28 Scott, D. & Bennett, S., (2023)Gang Violence and Homicide: Do Select Factors that Police Report Contribute to Gang Violence, Specifically Predict Gang Homicide?, Deviant Behavior, 44:2, 190-203
29 Sturup, J., Rostami, A., Gerell, M., & Sandholm, A. (2018). Near-repeat shootings in contemporary Sweden 2011 to 2015. Security Journal, 31(1), 73-92.
30 Sturup, J., Rostami, A., Mondani, H., Gerell, M., Sarnecki, J., & Edling, C. (2019). Increased Gun Violence Among Young Males in Sweden: a Descriptive National Survey and International Comparison. European Journal on Criminal Policy and Research, 25(4),
31 Thrasher, F. M. (1927/1963). The gang : a study of 1.313 gangs in Chicago.
32 Thrasher, F. M. (1927/1973). The gang: a study of 1.313 gangs in Chicago. Chicago.
33 UNODC (2019). Global Study on Homicide. Homicide trends, patterns, and criminal justice response. Executive Summary. Vienna: UNODC.
34 Urbanik, M.-M., & Roks, R. A. (2021). Making Sense of Murder: The Reality versus the Realness of Gang Homicides in Two Contexts. Social Sciences, 10(1).
35 Weisel, D. L. (2002). Contemporary gangs: An organizational analysis. LFB Scholarly Publishing LLC.
36 Welsh, B., & Farrington, D. (2012). Science, politics, and crime prevention: Toward a new crime policy. Journal of Criminal Justice, 40(2), 128. https://doi.org/10.1016/j.jcrimjus.2012.01.008
——-
Kommentarer är stängda.