Nu går vi in i valspurten.
Brott och straff ligger högt på listan över politiskt viktiga frågor.
Det beror främst på gängskjutningarna och föreställningen att gängvåldet speglar våldsutvecklingen i stort.
En vanlig uppfattning är att det bara blir värre och värre.
Men stämmer det verkligen? skriver Sven-Åke Lindgren, professor emeritus i sociologi.
I denna text ska jag syna saken närmare. Jag gör det genom att granska vad statistiken om våldsskador och dödsorsaker säger om våldets omfattning och utveckling. Jag avgränsar mig till Västra Götalands län, och jämför med motsvarande siffror för landet i stort. Socialstyrelsens patientregister omfattar statistik över personer som vårdats för våldsskador.
Siffrorna för antalet vårdade för våldsskador till och med 2021 visar en mycket
tydlig minskning, cirka 35 procent för män
Från 2008 redovisas data om både slutenvård och/eller specialiserad öppenvård. Siffrorna till och med 2021 visar en mycket tydlig minskning, minus cirka 35 procent för män. För kvinnor ser vi däremot en ökning med cirka 11 procent. Den nedåtgående trenden för män i Västra Götalands län överensstämmer med trenden för landet i stort. Uppgången för kvinnor går däremot på tvärs mot utvecklingen i riket, där vi i stället kan notera en liten minskning.
Socialstyrelsens dödsorsaksregister inkluderar data om dödligt våld. I Västra Götaland är trenden under perioden 2008 – 2021 svagt nedåtgående, för både män och kvinnor. Siffrorna för riket visar jämförelsevis en trendmässig ökning för män, men en kraftigare minskning för kvinnor.
Statistiken över dödsorsaker och våldsskador innehåller även uppgifter om våldsmetoder. När det gäller skadebilden kan konstateras att för män har andelen skador till följd av obeväpnat våld minskat påtagligt. För kvinnor dominerar kategorierna sexuellt övergrepp och obeväpnat våld, vilka har ökat under perioden.
Men gängskjutningarna då, har de inte ökat?
Enligt polismyndighetens statistik från 2017 och framåt ser vi en svag ökning för skjutningar i polisregion Väst (Västra Götalands och Hallands län). Utvecklingen för skadade och döda följer däremot den tidigare redovisade statistiken för män som skadats och dödats, det vill säga antalet drabbade personer minskar.
Från samma källa kan vi utläsa att gängskjutningarna i polisregion Väst inte ökat under de första sex månaderna år 2022, utan snarare minskat jämfört med genomsnittet för samma månader åren 2017 – 2021. Sak samma sett till skadade och döda till följd av skjutningar. Det är en utveckling som starkt avviker från de ökningar som kan noteras i polisregionerna Stockholm och Syd.
Eftersom män svarar för merparten våldshandlingar, drygt 90 procent av dödligt våld och knappt 85 procent av misshandelsbrotten kan vi i grova drag sammanfatta utvecklingen i Västra Götaland så här:
- Mäns våld mot andra män har minskat.
- Mäns våld mot kvinnor har ökat.
- Skadade och döda i gängskjutningar har minskat.
- Jämfört med riket är utvecklingen i Västra Götalands län positiv när det gäller dödligt
- våld mot män och gängskjutningar, men negativ i fråga om våld mot kvinnor.
Typ alla jag talat med säger att det ökat
Det är slutsatser som är väsentligen annorlunda än de uppfattningar som mestadels är i omlopp. Ofta baseras dessa på uppgifter från fältet, typ ”alla jag talat med säger att det ökat”, intensiv debatt utifrån iögonfallande enskilda fall (gamla och nya), trygghetsmätningar och tolkning av kriminalstatistik som haltar därför att vissa typer av våldsbrott ofta anmäls medan andra förblir oanmälda. Jämfört med sådana underlag ger den statistik som jag här främst använt – data från patientregistret och dödsorsaksregistret – en betydligt mer objektiv bild av det faktiska våldets omfattning och utveckling över tid.
Våldsutvecklingen i Västra Götaland är sammansatt. Den bör inte reduceras till gängvåld och utsatta områden. Då missar man både positiva inslag – den kraftiga minskningen av mäns våld mot andra män – och negativa inslag – ökningen av våld mot kvinnor. Risken är stor att man då också ignorerar betydelsen av samhällsförändringar som har bidragit till minskningen, till exempel ändrade umgängesmönster och minskad alkoholkonsumtion och förbiser faktorer som kan tänkas ligga bakom ökningen av våld mot kvinnor, till exempel otillräckliga och dåligt koordinerade myndighetsinsatser vid tidiga tecken på våld.
En vederhäftig lägesbild är förstås också viktig för att vi som väljare ska kunna värdera de politiska partiernas påståenden och åtgärdsförslag och fatta övervägda beslut den 11 september.
Sven-Åke Lindgren
Professor emeritus i sociologi
Denna artikel har tidigare publicerats i Göteborgs Posten 14 augusti.
Kommentarer är stängda.