När gängen säljer in våld som en väg till frihet
Ett våldsuppdrag kan börja med ett löfte om snabba pengar och sluta med hot mot barnets familj. I en essä i Dagens Arena frågar kriminologerna David Sausdal och Erik Hannerz varför gängens löften om pengar, status och självständighet kan få fäste.
Sausdal och Hannerz sätter gängens rekrytering i ett större sammanhang. I deras läsning möter gängens erbjudanden unga som redan lever i ett samhälle där det värderas högt att lyckas på egen hand och bli sin egen chef. Samtidigt menar de att växande ojämlikhet och en försvagad välfärd gör vägen till ett självständigt liv längre för vissa barn. Essän vänder därmed blicken mot de institutioner som har till uppgift att ge barn fler vägar in i vuxenlivet, särskilt skolan och socialtjänsten. Dagens Arena
Både Tidöregeringen själv och en lång rad andra riksdagspartier är i stort sett överens om att lösningen på Sveriges stora problem med gängkriminalitet är mer övervakning, hårda sanktioner och långa straff. Gunnar Strömmer har stolt talat om att Sverige ska bli bäst på att fängsla – och mycket bättre än danskarna, som från början inspirerade kampen mot gängen. På bara några få år planerar man att lägga miljarder och åter miljarder på att låsa in människor, med målet att Sverige ska bli det land i Europa som har flest fängelseintagna per capita.
Vi lever i vansinniga tider. Men det är ändå förvånande att höra en justitieminister och hans kollegor beskriva det som en politisk och samhällelig framgång när ett land har sett sig tvunget att låsa in en större andel av sina medborgare och personer med uppehållstillstånd. I vår naiva värld borde det väl vara tvärtom: låga fängelsetal borde vara ett tecken på att samhället mår någorlunda bra.
Ett ja som kan vara svårt att ta tillbaka
Brås rapport om rekrytering via digitala medier visar hur fort villkoren kan förändras. En del unga söker själva uppdrag, lockade av pengar eller bekräftelse. När de väl har tackat ja kan rekryteraren övergå till att hota barnet eller dess familj. Genom att hålla avstånd till utföraren minskar beställaren samtidigt sin egen risk att bli upptäckt. Brå – Brottsförebyggande rådet
Det gör ordet barnsoldat värt att stanna vid. Den som hör ordet kan lätt tänka på vad barnet har gjort. Men beteckningen väcker också frågor om vem som gav ordern, vem som tjänade på att barnet tog risken och vilken möjlighet barnet hade att dra sig ur. De frågorna har betydelse både för brottsutredningen och för vilket skydd barnet och familjen behöver.
Vad behöver kriminalpolitiken följa upp?
I diskussionen kring sänkt straffbarhetsålder behöver politiken kunna svara på vad som händer med själva rekryteringen. Minskar antalet barn som tar på sig våldsuppdrag? Når polisens utredningar dem som beställer våldet? Och kan ett barn som vill backa få skydd samma dag som hoten börjar? Svaren skulle säga mer om möjligheten att förebygga nästa våldsdåd än hur många unga som har frihetsberövats.
Kommentarer är stängda.