Hur fan hamnade vi här?
TfK rekommenderar att titta på Fängelselandet Sverige.
Hur fan hamnade vi här – och varför bygger vi oss ur problemet?
Hur fan hamnade vi här? gör i avsnittet ”Fängelselandet Sverige” på 29 minuter en utmärkt sammanfattning av den svenska kriminalpolitikens tragiska kursändring: längre straff, fler fängelser och nu också barn i fängelse.
Men en fråga behöver ställas ännu tydligare: Varför behöver Sverige plötsligt så många fler fängelseplatser?
Det beror inte på någon motsvarande ökning av brottsligheten. Däremot dömer vi fler till fängelse och framför allt till allt längre straff. Den sammanlagda utdömda fängelsetiden har mer än fördubblats sedan 2016. Fängelsekrisen är därför till stor del politiskt skapad. Det sker trots forskning som visar att längre straff har begränsad brottsförebyggande effekt och trots Europarådets rekommendationer om att frihetsberövande ska användas som en sista utväg och att påföljder i samhället bör användas när det är möjligt.
Den historiska ironin är betydande. Efter Sovjetunionens fall hjälpte Sverige Estland att lämna ett repressivt sovjetiskt fängelsesystem och utveckla en kriminalvård efter den dåvarande svenska modellen – med humanitet, frivård och alternativ till fängelse. Nu har Estland lediga fängelseplatser som Sverige kommer att fylla med fångar som egentligen inte borde sitta i fängelse utan avtjäna frihetsberövandet med elektronisk fotboja, samtidigt som vi själva håller på att överge den modell vi en gång lärde ut.
Men hur många år ska barnet sitta?
Frågan hann inte riktigt ställas.
En 14-åring får en pistol i handen och hotas med att hans mamma, lillebror eller han själv kommer att dödas om han inte skjuter. Han skjuter och en människa dör. Han är gärningsman. Men han är också brottsoffer.
Hur många års fängelse ska han ha? Fem? Åtta? Tolv?
Inte att samhället måste ”reagera kraftfullt”. Inte att brottet ”måste få konsekvenser”. Utan konkret: Hur många år ska barnet sitta?
Tidigare kunde ungdomar som begått de grövsta brotten dömas till sluten ungdomsvård. De var frihetsberövade, ibland i fyra år. Men utgångspunkten var ändå att de var unga människor som skulle behandlas, undervisas och hjälpas tillbaka till samhället. 4 års sluten ungdomsvård motsvarade 6 år i fängelse.
Det betyder inte att SiS fungerade väl. Kritiken har varit både omfattande och berättigad. Men personalens grunduppgift var inte att vakta fångar utan att försöka hjälpa svårt belastade barn och ungdomar till ett liv utan kriminalitet. I den politiska retoriken gick de fria. Ingenting hände.
Nu flyttas utgångspunkten från:
Det här är ett barn som har begått ett fruktansvärt brott. Hur skyddar vi samhället och försöker samtidigt rädda barnets framtid?
till:
Det här är en brottsling. Hur många års fängelse ska han ha?
Kriminella nätverk har redan begått det första övergreppet genom att göra barn till vapen. Samhället måste självklart ta vapnet ur deras händer och skydda andra människor. Men innan vi gör barnet till fånge borde politikerna åtminstone kunna svara på två frågor:
Hur många år ska barnet sitta?
Och:
Vilket vetenskapligt stöd finns för att just dessa år i fängelse gör att nästa människa inte blir skjuten?
Det är kanske de frågor som bäst sammanfattar programmets titel:
Hur fan hamnade vi här?
Kommentarer är stängda.