En ny bok om brott och straff: Jag är också en människa – män i fängelse
Så har Annica Carlsson Bergdahl kommit igen med en ny bok med intervjuer av intagna i anstalt. Förra gången hade hon lyssnat på kvinnliga fångar om deras uppväxt, brott och erfarenheter i anstalt. Nu är det dags för manliga fångars berättelser.
Annica Carlsson Bergdahl är kulturproducent och dokumentärförfattare. Det blir projekt av olika slag. Utställningar, böcker, film, körverk. Annica har också en bakgrund som frilansjournalist och socialarbetare och arbetade inom Kriminalvården/Frivården i mitten av 1980-talet. Hon bor och är verksam i Göteborg. Hemsida där alla hennes projekt finns samlade: rotproduktion.se
Jag måste erkänna direkt: Det är en tung läsning om en verklighet som inte många i vårt land har någon kunskap om. Vi har läst tidningar och sett på TV, men här får vi verkligen veta vad intagna i anstalt varit med om innan brotten, under brotten och i häkte och anstalt. Jag blev direkt nedstämd, men anser att boken bör läsas av många för öka kunskapen om vad intagna har upplevt och upplever just nu.
Vi får ta del av de intagnas uppväxtvillkor, som i många fall är rena skräckupplevelser. Flera föräldrar är alkoholister, våld i hemmet är naturligt, skilsmässor vanliga. De unga pojkarna har i flera fall ADHD, de är otrygga i hemmet, ofta mycket rädda. De bråkar i skolan, hamnar i gäng och börjar med brott. De börjar droga tidigt, hasch, amfetamin, heroin.
Vad händer sedan? De fortsätter med brott fast de också har olika jobb, men det slutar med polisingripande, häkte och anstalt. Hemlöshet, slagsmål, självmordsförsök, drogförsäljning, självklart bära vapen, bli pappa, tjejen sticker, skilsmässor. Sakna barnen.
Berättelserna från anstalterna är varierande, men ofta mycket kritiska:
- Man behandlas som ett barn på anstalten, allt serveras
- Åren jag har suttit har verkligen kriminalvården förändrats till det sämre
- Personal svarar inte på frågor
- Behandlingsprogram är trams
- Fängelse gör ingen nytta
- Bästa personalen slutar
- Väntetid på psykologsamtal nio månader eller mer
Flera intagna pekar på hur de blir mer kriminella i anstalt:
- Under fängelsevistelsen har jag fått tips och planerat nya brott
- För den som vill fortsätta den kriminella banan är varje volta värd sitt pris
Men mycket handlar om sorg. Man saknar sina barn. Positiva erfarenheter av personal finns, kontaktmän som bryr sig.
Hur ser deras tankar om framtiden ut?
- Jag vill se framåt. Viktigast är ungarna
- Jag vill inte tillbaka till kriminaliteten
- Jag vill ha familj
- Mycket att bita i när jag muckar
- Jag vill leva drogfritt
- Jag är rädd att bli utsläppt
- Jag tror på Gud, vill inte fortsätta med kriminalitet
Ja det är en spännande bok om våra mest utslagna människor i Sverige. Det blir mycket man som läsare blir bedrövad över, mycket som gör en chockad, mycket som gör en bekymrad över läget i kriminalvårdens anstalter. Men det finns också ljusglimtar.
Flera av de intagna är ju enormt kritiska till den kriminalpolitik som förs.
Jag rekommenderar denna bok till alla som vill veta hur det är att bli kriminell och vad som händer i anstalt.
Thomas Ekbom
Chefredaktör
Kommentarer är stängda.