Lyckade ärenden

Vad vet du om socialtjänstens arbete? Har du kanske en negativ bild av socialarbetarnas insatser?

Då kan jag rekommendera en ny bok av Susanna Alakoski (Red.),
LYCKADE ÄRENDEN i socialtjänsten (Natur & Kultur).

Alakoski hade länge saknat en bok som inifrån socionomyrkets profession och praktik visar hur ett lyckat arbete kan se ut och gjorde ett upprop på Facebook, där hon efterlyste ärenden som gått bra. Hon ville visa socionomens komplexa arbetsyta.

Alakoski konstaterar att socionomer kartlägger, lugnar, lyssnar, arbetar förebyggande, uppsökande, mobiliserande, samverkande, möjliggör, stärker, förstår, dokumenterar och räddar liv. Människor i socialt utsatta situationer och grupper har inte någon intresseförening som för deras talan. Då finns socionomen som möjliggör det sociala arbete som bidrar till att lyfta människor ur krissituationer och förändra livsvillkor,

Författaren har samlat tjugofyra socialarbetare som beskriver mycket svåra situationer för familjer och barn där socialarbetare går in och kartlägger, bearbetar och vägleder fram till lyckade ärenden.

Carin Flemström, som arbetat hela sitt liv som socialarbetare, chef och rådgivare, beskriver vikten av att göra så att människor får ett bättre liv och blir en del i samhället. Det handlar om att påverka så att det finns nåt att rehabilitera till, att undanröja samhällets alla brister och inge hopp.

I kapitel efter kapitel berättar författarna om hur de har arbetat med hopplösa situationer och hur de har lyckats att planera, bearbeta och vägleda fram till lyckade ärenden. Man berättar om hur man leder hemlösa till fasta boenden, hur man hjälper ett homosexuellt barn till acceptans och stabilitet, hur man ordnar gruppträffar med vuxna och barn där olika samtalsserier leder till positiva situationer, hur man vägleder en ung kvinnlig rånare till att via SIS gå ut och ta studenten och jobb, hur man överhuvud taget genom uthållighet, fantasi och kunskap räddar unga och vuxna till meningsfulla liv.

Vilka är framgångsfaktorerna?

Det handlar om att vara nära i relationer, att kunna samarbeta, lyssna, känna trygghet med kollegor, att möta klienterna så de känner sig sedda, förstådda och inte dömda, att organisera samtal i grupp som leder till öppningar i svåra situationer, att orka stå kvar när det blåser, att se, förebygga och förändra.

Den som ibland undrar över vad de gör i socialtjänsten bör läsa den här boken. Som läsare blir man imponerad av socialarbetarnas förmågor att hantera svåra situationer och med vilken energi de tar sig an arbetet.

Men man kan också undra över hur de ska kunna klara av att både arbeta förebyggande med unga och familjer och samtidigt tillsammans med Frivården ta hand om de cirka 10 000 fångar som friges varje år från anstalterna framöver. Då hoppas vi på fler lyckade ärenden.