Viktiga vägval

En viktig konferens har hållits nyligen i Söderhamn.
Studieförbundet NBV hade anordnat en folkbildningsdag om beroende.
Bland talarna märktes Ali Reunanen som berättade om Vägvalet, som är ett
studiematerial framtaget av Studieförbundet NBV.
Vägvalet ska vara en fysisk mötesplats där det ska bedrivas folkbildning i form studiecirklar, annan folkbildning och kulturarrangemang. Vägvalet kommer bland annat att kunna erbjuda 20 stycken separata studiecirklar som omfattar 20 livsområden för dem som påbörjat utslussning från behandlingshem eller kriminalvård.
Målet för verksamheten är bl.a. att minska risken för återfall genom beteendeförändring och ökad konsekvensförståelse.

Ali Reunanen är författare och arbetar med att hjälpa människor som lever eller har levt ett liv fyllt av missbruk.

Vägvalet utgår från en erfarenhet som också borde vara central för kriminalvården: det räcker inte att sluta med droger eller kriminalitet. Den som under lång tid levt i missbruk, kriminalitet och utanförskap behöver ofta bygga upp stora delar av sitt liv på nytt. Bostad, ekonomi, arbete, utbildning, relationer, hälsa och social gemenskap hänger ihop. Om stödet upphör när behandlingen eller straffet är avslutat finns en uppenbar risk att personen snart står ensam med samma problem som tidigare.

Ali vet det av egen erfarenhet. Han berättade att han kom till anstalt 1994 och avtjänade ett tvåårigt straff för narkotikabrott. Där fick han möjlighet att delta i en tolvstegsbehandling och började tro att ett drogfritt liv var möjligt. Han har varit drogfri sedan dess. Men när frigivningen närmade sig uppstod nästa svårighet. Efter 23 år i missbruk hade han nästan inga erfarenheter av hur man levde ett vanligt drogfritt vardagsliv. Efter anstaltstiden fick han ytterligare sex månaders behandling och utslussning, något han beskriver som ovärderligt.

När han återvände till sin gamla lägenhet fanns det tidigare livet kvar i form av kanyler, stöldgods och annat som hörde samman med missbruket. Tillsammans med två personer från behandlingen städade han ur lägenheten och kastade det mesta. Det blev samtidigt en bild av vad som måste ske: det gamla livet behövde lämnas och ett nytt byggas upp. Han fick lära sig att sköta hyran, tvätten, maten och de vardagliga rutiner som för många andra framstår som självklara.

Samma sak gällde ekonomin. Redan på anstalten började Reunanen göra en förteckning över människor och andra fordringsägare som han var skyldig pengar. Han kontaktade dem, försökte få stopp på räntor och började betala tillbaka. Ibland kunde han bara betala 50 kronor i månaden, men det viktiga var att börja göra rätt för sig. Det tog omkring sex och ett halvt år innan han var skuldfri.

Berättelsen illustrerar en central tanke i Vägvalet. Förändring handlar inte bara om att avstå från narkotika eller brott. Den handlar om att skapa ett liv som fungerar och som det finns skäl att hålla fast vid. När Reunanen började ta ansvar för sin ekonomi, sin bostad och sin vardag växte också självrespekten. Med den kom självkänslan och så småningom självförtroendet.

Personen blir inte bara föremål för myndigheters bedömningar utan får själv formulera vart hon vill komma och vad som går att förändra, en sak i taget och en dag i taget

Vägvalet arbetar därför med 20 olika livsområden. Deltagarna får själva skatta sin situation och följa hur den förändras. Den som exempelvis har en kaotisk ekonomi kan börja undersöka vilka möjligheter som faktiskt finns: skuldrådgivning, skuldsanering eller en realistisk återbetalningsplan. På samma sätt arbetar man med bostad, arbete, utbildning, hälsa, relationer och andra delar av livet. När områdena sammanförs i ett så kallat livshjul går det att se den egna situationen som en helhet. Personen blir inte bara föremål för myndigheters bedömningar utan får själv formulera vart hon vill komma och vad som går att förändra, en sak i taget och en dag i taget.

Reunanens egen väg tillbaka till samhället visar betydelsen av att olika insatser hänger ihop. För att kunna betala sina skulder och skapa ett stabilt liv behövde han ett arbete. Genom Arbetsförmedlingen fick han möjlighet att utbilda sig till alkohol- och narkotikaterapeut och senare stöd att komma in på arbetsmarknaden. Just denna kedja ser han som avgörande. Bostad, försörjning, ekonomi, utbildning, relationer och drogfrihet kan inte behandlas som isolerade problem.

Här kan Vägvalet få särskild betydelse för människor som lämnar behandlingshem eller kriminalvård. Tanken är att skapa en mötesplats där olika samhällsaktörer kan bidra. Arbetsförmedlingen, socialtjänsten, kommunala arbetsmarknadsenheter, bostadsaktörer och skuldrådgivare är exempel. Samtidigt arbetar deltagarna i studiecirkelform med sina egna liv. Till det skrivna materialet ska det också finnas filmer om de olika livsområdena som underlag för samtal och reflektion.

En viktig del av Alis berättelse gäller relationerna till andra människor. Under missbruket hade han trott att han skyddade sin mamma genom att hålla sig borta. Som drogfri förstod han motsatsen. Under långa perioder hade hon inte vetat om han levde och försökt hitta honom genom att ringa polis och sjukhus. Det som hade hänt kunde inte göras ogjort, men han kunde börja leva på ett sätt som skapade trygghet i stället för oro.

Även vanligt socialt umgänge fick han lära sig. Efter möten gick han ofta direkt hem. När andra undrade varför han aldrig stannade kvar och fikade insåg han att han helt enkelt inte visste hur man gjorde. Det kan tyckas vara en liten sak, men säger mycket om vad återanpassning faktiskt innebär. Den som lämnar ett långt liv i missbruk och kriminalitet måste inte bara lämna något. Det måste också finnas någonting att gå till.

Om målet också är att minska återfallen kan uppgiften inte anses avslutad när strafftiden löpt ut

Det perspektivet är viktigt i en tid när kriminalpolitiken domineras av längre straff, fler intagna och en historiskt stor utbyggnad av kriminalvården. Säkerhet och verkställighet är självklara uppgifter för kriminalvården. Men om målet också är att minska återfallen kan uppgiften inte anses avslutad när strafftiden löpt ut.

Den frigivne ska kanske för första gången på många år klara en bostad, betala räkningar, söka arbete, leva med skulder, hantera konflikter utan våld, återupprätta relationer och hitta nya människor att umgås med. Misslyckas flera av dessa delar samtidigt ökar risken att det gamla livet åter blir det enda tillgängliga.

Alis historia visar att förändring sällan sker genom en enda stor insats. Den sker genom många små steg under lång tid. Ett fungerande boende kan skapa stabilitet, arbete kan göra det möjligt att betala skulder, ordnad ekonomi kan skapa trygghet och nya relationer kan bryta isolering. Varje framsteg kan göra nästa möjligt.

Han avslutade sin presentation med en saga om en juvel som gömts i varje människa. Juvelen symboliserar människans värde och möjligheten till förändring även hos den som under lång tid själv slutat tro på den.

Det är en vacker bild, men bakom den finns en mycket konkret kriminalpolitisk fråga. Sverige satsar nu miljardbelopp på fler fängelseplatser och längre inlåsning. Om motsvarande omsorg inte ägnas åt vad som händer när människor lämnar anstalterna riskerar en del av denna satsning att motverka sitt eget syfte.

Att bygga fängelser är en sak. Att minska återfallen är en annan. För det senare krävs att den frigivne får en verklig möjlighet att välja ett annat liv.

Det är där Vägvalet vill börja.

Thomas Ekbom

Chefredaktör