Svenska värderingar

Tidskrift för Kriminalvård som sprider ljus i det kriminalpolitiska mörkret har känt sig manad att ta fram en svensk modell med några grundläggande regler och nedteckna dem i en 8-punkters programförklaring.

Vi har valt att kalla dem svenska värderingar.

Programförklaring i åtta punkter:

1. I Sverige utövas den offentliga makten med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.
2. I Sverige ska den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Särskilt ska det allmänna trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt verka för social omsorg och trygghet och för goda förutsättningar för hälsa.
3. I Sverige främjar vi en hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och kommande generationer.
4. I Sverige verkar vi för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden samt värnar den enskildes privatliv och familjeliv.
5. I Sverige verkar vi för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället och för att barns rätt tas till vara.
6. I Sverige motverkar vi diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person.
7. I Sverige verkar vi för att det Samiska folkets och etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv främjas.
8. I Sverige skrivs inga lagar i strid med Sveriges åtaganden på grund av den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Regeringen är i en formsvacka beträffande dessa punkter. Det är därför högst rimligt att programförklaringen, som på ett föredömligt sätt sammanfattar de värden som faktiskt gäller som grund i Sverige, införs som en obligatorisk samhällskurs för samtliga bosatta i landet. Inte minst för att undanröja den osäkerhet som annars kan uppstå kring huruvida dessa värden verkligen gäller, eller endast omnämns högtidligt vid särskilda tillfällen, såsom nationaldagen, valrörelser och möten med kaffe och småkakor.

Kursen bör naturligtvis vara särskilt intensiv för dem som avser att leda landet. Det vore olyckligt om personer som har folkets högsta förtroende saknar kännedom om att den offentliga makten utövas med respekt för alla människors lika värde, eller att diskriminering inte är något man selektivt ägna sig åt beroende på opinionsläge. En kortare introduktion med efterföljande skriftlig och muntlig examination för att undvika språkförbistring bör därför införas.

Examinationen kan med fördel innehålla praktiska moment. Exempelvis kan den blivande förtroendevalde få i uppgift att identifiera en faktisk människa och därefter konsekvent behandla denna som innehavare av lika värde, även om personen saknar rösträtt, är arbetslös, berövad friheten i fängelse,   nyanländ flykting, eller i övrigt inte utgör en strategiskt viktig väljargrupp. För högre anseende bör kandidaten dessutom visa förmåga att upprätthålla denna princip även efter att ha läst opinionsmätningar eller undvikit lyssna till forskningen.

Vid underkänt resultat bör kompletterande undervisning erbjudas. Denna kan bestå av studiebesök i verkligheten, där kursdeltagaren under kontrollerade former lär sig skillnaden mellan särskilda och synnerliga skäl, exponeras för begrepp som rättsstat, proportionalitet och mänskliga rättigheter.

Det är angeläget att kursen inte enbart genomförs mekaniskt, utan att dess innehåll faktiskt förstås. För att säkerställa detta kan slumpmässiga kunskapskontroller genomföras under mandatperioden. Vid upprepad oförmåga att redogöra för principen om alla människors lika värde bör vederbörande uppmanas tillfälligt undvika uttrycket ”svenska värderingar” i offentliga sammanhang, tills dess att grundkursen genomförts på nytt.

På så sätt kan vi garantera att svenska värderingar förblir något som faktiskt gäller i Sverige, och inte enbart något som med stor övertygelse förklaras vara hotat av andra folk.

Det är också av största vikt att kursen innehåller ett särskilt avsnitt om rättsstatens nödutgångar. En modern rättsstat kan nämligen inte förväntas fungera enbart genom fasta principer och förutsebara regler. Den måste även, med jämna mellanrum, utrustas med strategiskt placerade ventiler, såsom begreppet ”särskilt ömmande omständigheter”, vilka möjliggör att mänsklighet tillåts inträffa utan att systemet formellt behöver erkänna att det är byggt även för människor yngre än 8 månader.

Dessa ventiler fyller en avgörande funktion. De gör det möjligt att i efterhand upptäcka att en individ trots allt är en individ, och inte en administrativ restpost. De påminner oss om att rättvisa ibland kräver att man tillfälligt avviker från den ordning som annars upprätthålls med stor stramhet och högtidliga formuleringar.

För blivande förtroendevalda bör detta moment vara särskilt centralt. De måste lära sig att framhålla vikten av absoluta regler och samtidigt värna existensen av ventiler som förhindrar att dessa regler framstår som fullständigt orimliga i mötet med verkligheten. Detta kräver en väl utvecklad förmåga att med fast röst försvara principen att inga undantag ska göras, samtidigt som man med varsam hand säkerställer att just de ventiler som redan fungerar inte råkar pysa ut av misstag.

I kursens fördjupningsdel kan deltagarna få öva på att identifiera särskilt ömmande omständigheter i en kontrollerad stram miljö. Exempelvis kan de konfronteras med en konkret människa vars livsöde inte utan vidare låter sig inordnas i ett standardiserat formulär. Deltagarens uppgift blir då att, efter en inledande reflexmässig hänvisning till vikten av likabehandling, gradvis acceptera att rättsstatens trovärdighet paradoxalt nog stärks av dess förmåga till undantag.

Det är nämligen först när rättsstaten förmår visa att den inte är en maskin, utan ett system skapat av och för människor, som den fullt ut kan upprätthålla bilden av sig själv som stram. Därför måste dess nödutgångar vårdas omsorgsfullt, inte som svagheter, utan som diskreta påminnelser om varför samhällsbygget överhuvudtaget uppfördes. Vi vill ju inte skapa ett samhälle där majoriteten saknar de grundkunskaper som krävs för självständigt formade tankar.

Vi anser oss ha funnit en svensk språkmodell med svenska värderingar som kan kallas Samhällskontraktet.

Vi hoppas också att Regeringen hittar formen igen.

För Tidskrift för Kriminalvård/

Frans Schlyter

Webbredaktör
tfkriminalvard.se

PS
Programförklaringen är i sin huvudsakliga lydelse hämtad från 1 kap. §2, Statsskickets grunder i Regeringsformen, en av de för många okända grundlagar i Svea Rike.
DS