DN Debatt. ”Hade jag inte redan slutat som domare skulle jag gjort det nu”
Denna artikel skrevs strax innan Lagrådets historiska yttrande om regeringens straffpolitik.
Den tidigare domaren Monica Nebelius Lüning menar att svensk kriminalpolitik just nu genomgår ett grundläggande skifte: från ett system som prioriterar rehabilitering och en andra chans till ett system som i första hand bygger på straff genom fängelse.
Domarens viktigaste argument
Artikeln argumenterar för att den svenska straffreformen i praktiken avskaffar rehabilitering som bärande princip och ersätter den med ett system där betydligt fler, även för mindre brott, riskerar fängelse.
1. Rehabilitering som princip håller på att försvinna
- Traditionellt har svensk straffrätt utgått från att fängelse ska undvikas om det finns skäl för en mildare påföljd.
- Den principen finns i 30 kap. 4 § brottsbalken, som länge varit central när domare bestämmer straff.
- Regeringen planerar nu att ta bort bestämmelsen helt, vilket enligt författaren innebär ett fundamentalt skifte.
2. Påföljdssystemet blir i praktiken bara böter eller fängelse
- Med den nya reformen riskerar systemet att reduceras till två huvudalternativ:
- böter
- fängelse
- Vårdinsatser och alternativa påföljder blir undantag snarare än en central del av systemet.
3. Fler människor kommer att hamna i fängelse
- Reformens uttalade mål är att fler ska dömas till fängelse och avtjäna längre straff.
- Det innebär att personer som tidigare fått villkorlig dom, skyddstillsyn eller vård i stället kan hamna i fängelse.
4. Förändringen drabbar främst mindre allvarliga brott
- De flesta mål i domstolar handlar inte om grov kriminalitet utan om:
- trafikbrott
- stölder
- skadegörelse
- Personer med exempelvis missbruk, psykisk ohälsa eller funktionsnedsättning riskerar nu fängelse i stället för stöd och behandling.
5. Vårdinsatser och kontraktsvård försvinner eller försvagas
- Kontraktsvård tas bort, och vård ska i stället ske inom kriminalvården.
- Samtidigt saknar kriminalvården redan resurser.
6. Författarens slutsats
- Reformen innebär ett tyst men radikalt skifte i synen på brott och straff.
- Sverige går från ett system som ger en andra chans till ett system som främst fokuserar på bestraffning.
- Författaren anser att förändringen är så problematisk att hon säger att hon skulle ha slutat som domare om hon fortfarande arbetade.

Kommentarer är stängda.