Sedan 1980-talet har den svenska välfärdsstaten i allt större mån anpassats efter en marknadslogik, inspirerad av nyliberala tankegods.1 Under samma tidsperiod skedde även en förändring inom den kriminalpolitiska diskursen, med allt större fokus på repressiva åtgärder och nykriminaliseringar.2 1980-talet representerar även en brytpunkt i fråga om ekonomisk ojämlikhet, givet att Sverige är det land inom OECD där inkomstskillnaderna ökat mest sedan mitten av 1980-talet.3 Ny statistisk från SCB visar att situationen inte förbättrats, tvärtom är dagens inkomstklyftor de största som uppmätts sedan SCB först började föra statistisk i frågan år 1975.4
Thomasine Francke Rydén skriver här utifrån sitt examensarbete vid juristprogrammet på Umeå universitet.
Mot bakgrund av utvecklingen med ökade förmögenhetsklyftor, arbetsrelaterad stress och nedskärningar av offentliga sektorn vore det rimligt att tänka sig att diskursen om ”trygghet” skulle utgå från just frågan om social och ekonomisk trygghet. Under de två senaste valperioderna har dock begreppet ”trygghet” främst figurerat inom ramen för den kriminalpolitiska debatten, som skäl för ”hårdare tag” och ökad repression mot marginaliserade grupper och individer. Detta trots att officiell statistik visar att risken att utsättas för brott minskat eller varit oförändrad under de senaste årtiondena.6
För att förstå denna, till synes motsägelsefulla, utveckling kan ledning hämtas hos teoretiker som undersökt nyliberalismens och den globala kapitalismens negativa inverkan på det politiska handlingsutrymmet. Här lyfts särskilt att liberaliseringen av ekonomin, minskade investeringar i sociala stödinsatser och osäkrare förhållanden på arbetsmarknaden innebär en risk för sociala anspänningar bland allmänheten.7 I syfte att förebygga denna risk för sociala anspänningar krävs att politikerna handlar proaktivt, för att dämpa potentiell social oro och ängslan. Utrymmet för att handla proaktivt genom exempelvis ekonomiska reformer har dock minskat, dels på grund av de nyliberala tankegodsens hegemoniska ställning, dels på grund av kapitels gränsöverskridande rörelsefrihet. 8 För att överkomma den legitimitetsbrist som detta minskade handlingsutrymme innebär, liksom för att stävja social oro och ängslan, har politikerna tillgripit en diskursiv förskjutning av trygghetsbegreppet där trygghet från brott hamnar i förgrunden.9
I realiteten innebär denna utveckling en ökad repression samt kontroll av samhällets marginaliserade grupper
Genom denna förskjutning av trygghetsbegreppet och en kriminalpolitisk diskurs präglad av alarmism, där det svenska samhället utmålas som under hot från kriminella krafter snarare än social otrygghet, skiftas fokus från behovet av ekonomiska och sociala insatser till fördel för repressiva åtgärder. Detta skifte skapar bättre förutsättningar för politiker att framstå som handlingskraftiga i relation till allmänheten, givet att statens våldsmonopol inte inskränkts i samma mån som statens ekonomiska styrmöjligheter.10 I realiteten innebär denna utveckling en ökad repression samt kontroll av samhällets marginaliserade grupper,11 ett konkret exempel på denna utveckling kan hittas i lag (2021:34) om tillträdesförbud till butiker, badanläggningar och bibliotek (lagen om tillträdesförbud).12
Lagstiftningen ger upphov till en indirekt kriminalisering av beteenden som annars inte kan föranleda straffansvar
Lagen om tillträdesförbud innebär en möjlighet att förbjuda personer från att tillträda och vistas i en butik, badanläggning eller ett bibliotek. Om en person som ålagts ett tillträdesförbud bryter mot detta, genom att tillträda den plats som förbudet omfattar, riskerar hen böter eller fängelse i upp till 6 månader.13 Ett beslut om tillträdesförbud innebär därmed en inskränkning av den enskildes rörelsefrihet. Ur ett lagtekniskt perspektiv utgör lagen om tillträdesförbud en relativt ovanligt förekommande typ av kriminalisering, då lagstiftningen innebär ett individuellt straffsanktionerat förbud snarare än ett generellt förbud.14 Utmärkande för denna typ av kriminalisering är att förbudet att handla på ett visst sätt inte omfattar samtliga som befinner sig under svensk jurisdiktion, utan endast de personer som ålagts ett beslut om tillträdesförbud. Mot bakgrund av att de beteenden som kan ge upphov till ett beslut om tillträdesförbud inte är begränsade till att omfatta kriminaliserade beteenden ger lagstiftningen även upphov till en indirekt kriminalisering av beteenden som annars inte kan föranleda straffansvar.15
Syftet med lagstiftningen om tillträdesförbud är, enligt lagstiftaren, att öka tryggheten och säkerheten för såväl personal som för allmänheten som vistas i lokalerna samt att förbättra förutsättningarna för näringsidkare att bedriva sin verksamhet ostört.16 Det finns dock skäl att ifrågasätta behovet av lagstiftningen, eftersom det saknas officiella uppgifter avseende hur vanligt förekommande det är att personer utsätts för kränkande beteenden inom de typer av verksamheter som lagstiftningen omfattar.17 Behovet av lagstiftning för att öka tryggheten bland personal samt besökare framstår därmed som bäst som oklart. Vidare finns skäl att ifrågasätta huruvida lagstiftningen i praktiken kommer ha den effekt som lagstiftaren önskar.18
Handlingsutrymmet redan i lagstiftningsarbetet begränsades till att uteslutande omfatta repressiva åtgärder
Att lagstiftaren trots detta valde att införa lagen om tillträdesförbud kan finna sin förklaring i just den begreppsliga förskjutningen av trygghetsbegreppet, där sociala insatser i allt större utsträckning ersatts med repressiva åtgärder för att öka den upplevda tryggheten bland allmänheten. Trots skäl att anta att främst socioekonomiskt marginaliserade grupper och personer riskerar att bli föremål för tillträdesförbud sker inga överväganden i lagstiftningens förarbeten om huruvida sociala insatser istället skulle kunna öka den faktiska eller upplevda tryggheten, varför handlingsutrymmet redan i lagstiftningsarbetet begränsades till att uteslutande omfatta repressiva åtgärder.
Lagstiftningen fyller en funktion i fråga om signalvärde
I detta sammanhang bör även något sägas om vilkas trygghet det är lagstiftaren tycks värna om. Lagstiftaren lyfter fram uteslutande anställdas och besökares rätt till trygghet, och menar att denna bör ges företräde framför rörelsefriheten för personer som missköter sig.19 Genom detta skapas en tudelning mellan ”önskvärda” och ”icke-önskvärda” personer i samhällsgemenskapen, vilket skapar en konfliktyta, i vilken skötsamma personers trygghet framställs som under hot från marginaliserade personers närvaro. Därmed skapas även förutsättningar för lagstiftaren att framstå som handlingskraftig genom att vidta repressiva åtgärder, vilket innebär att lagstiftningen fyller en funktion i fråga om signalvärde.
Ett alternativ till kriminalisering kan exempelvis vara att öka tryggheten för anställda och besökare genom ökad bemanning och utbildning kring deskalering
Ett alternativ till kriminalisering, som i förarbetena lyser med sin frånvaro, är frågan om huvudmannens och arbetsgivares ansvar för en god arbetsmiljö. Här skulle alternativ till kriminalisering exempelvis vara att öka tryggheten för anställda och besökare genom ökad bemanning och utbildning kring deskalering.20 Att inga överväganden sker i fråga om sådana alternativ till kriminalisering kan möjligen finna sin förklaring i den vidare arbetsmarknadspolitiska utvecklingen där arbetstagares villkor och skydd försvagats till arbetsgivares och kapitalägares fördel, varför lagstiftaren väljer att fokusera på relationen mellan arbetstagare och socioekonomiskt marginaliserade i syfte att öka den upplevda tryggheten utan att riskera missnöje från storkapitalet och förespråkare för den fria marknaden.
Lagen fokuserar uteslutande på ”de önskvärda medborgarnas” upplevelse av trygghet
Lagen om tillträdesförbud passar in i en vidare samhällsutveckling, där åtgärder vidtas för att exkludera och osynliggöra socioekonomiskt marginaliserade grupper i allmänna utrymmen. Exempelvis syns allt oftare exkluderande designer, såsom sittbänkar med armstöd i mitten av bänken vars syfte är att hindra personer från att använda bänkarna som en sovplats. Lagen om tillträdesförbud har samma funktion som dessa typer av designval, nämligen att exkludera personer och grupper som antas ha en negativ inverkan på den upplevda tryggheten hos andra som vistas på dessa platser. Denna typ av åtgärder tar ingen hänsyn till underliggande samhällsstrukturer eller insatser för att förebygga social utsatthet, utan fokuserar uteslutande på ”de önskvärda medborgarnas” upplevelse av trygghet.21
Lagstiftaren menar att den exkludering från fysiska utrymmen som tillträdeslagen innebär kan avhjälpas genom de ökade digitala valmöjligheterna, exempelvis nyttjande av digitala bibliotekstjänster eller onlinebutiker.22 Detta resonemang reducerar behovet av och rätten till våra gemensamma ytor till konsumism, där produkten står i fokus snarare än gemenskap och inkludering i sociala sammanhang. En sådan typ av resonemang riskerar i förlängningen att underlätta osynliggörandet av socioekonomiskt utsatta genom hänvisning till digitala arenor, vilket utgör en kränkning av marginaliserade personers rätt till gemenskap och i förlängningen grundläggande mänsklighet.23
Det finns en risk för att det är ”icke-önskvärda” beteenden i sig som blir föremål för straffrättsliga ingripanden, snarare än kriminaliserade handlingar.
Lagen om tillträdesförbud utgör även ett exempel på den vidare kriminalpolitiska utveckling som i allt större utsträckning kommit att omfatta åtgärder för att förebygga otrygghet, snarare än faktiskt brottslighet. En konsekvens av detta är bland annat en tidsmässig förskjutning av det straffrättsliga området, där det inte är fråga om att straffa en person utifrån vad denna gjort eller planerat att göra. Detta öppnar upp för möjligheten att bestraffa personer utifrån en bedömning av huruvida personen i sig kan antas utgöra en framtida risk. I likhet med lagen om tillträdesförbud finns därmed en risk för att det är ”icke-önskvärda” beteenden i sig som blir föremål för straffrättsliga ingripanden, snarare än kriminaliserade handlingar. Detta i sin tur innebär en risk för ökad repression mot marginaliserade grupper, såsom personer som lider av missbrukssjukdomar, socioekonomisk utsatthet och/eller psykisk ohälsa.24 En sådan utveckling öppnar upp i sin tur upp för en sammansmältning av socialpolitik och kriminalpolitik, där sociala problem blir föremål för repressiva åtgärder snarare än sociala insatser.25 Därför är det av yttersta vikt att aktörer inom civilsamhället och delaktiga i den kriminalpolitiska debatten tar tillbaka begreppet trygghet, det vill säga en social och ekonomisk trygghet där samtliga i samhället inkluderas. Annars riskerar vi ett samhälle som slår hårdast mot de som har sämst förutsättningar att tillvarata sina rättigheter.
Gör den tanken dig verkligen trygg?
Thomasine Francke Rydén
Juris kandidat
Artikeln grundar sig på examensarbetet ”Ett samhälle bakom stängda dörrar”, som kan läsas i sin helhet här.
Läs även Vad menas egentligen med att otryggheten ökar?
Referenser:
1 Allelin, Majsa; Kallifatides, Markus; Sjöberg, Stefan; Skyrman, Viktor, Välfärdsmodellens omvandling det privata kapitalets utvidgning i den offentliga sektorn, Katalys, 2018, ss. 8, 12, 32; Thernborn, Göran, Solen går ner över svensk socialdemokrati, i Arkiv. Tidskrift för samhällsanalys, nr 10 2019, s. 7–32 (ss. 9–11); Werne, Kent; Fumarola Unsgaard, Olav, Prolog, i Werne, Kent; Fumarola Unsgaard, Olav (red.), Den stora omvandlingen – En granskning av välfärdsmarknaden, Stockholm, Leopard förlag, 2014, s. 7–12.
2 Svedin, Glenn, Brottslighet som politiskt konfliktområde: Från bråkiga arbetare till kriminella invandrare: samhällsfarliga i kriminalpolitisk debatt och brottslighetens politisering i Sverige under 200 år, i Statsvetenskaplig tidskrift, vol. 123 (3) 2021, s. 587–624 (ss. 610, 616); Tham, Henrik, Kriminalpolitik Brott och straff i Sverige sedan 1965, andra upplagan, Uppsala, Nordstedts Juridik AB, 2022, ss. 54, 57.
3 OECD, Income inequality data update: Sweden OECD, 2015. [https://www.oecd.org/sweden/OECD-Income-Inequality-Sweden.pdf]; Thernborn, Göran, Solen går ner över svensk socialdemokrati, i Arkiv. Tidskrift för samhällsanalys, nr 10 2019, s. 7–32 (s. 11); Waldenström, Daniel; Bastani, Spencer; Hansson, Åsa, Konjunkturrådets rapport 2018 Kapitalbeskattningens förutsättningar, Stockholm, SNS Förlag, 2018, ss. 85–86.
4 https://www.scb.se/pressmeddelande/inkomstskillnaderna-okar-i-sverige/.
5 Se Aksoy, Seda, Hårdare tag sällan underbyggd av forskning, i Tidningen Syre 2022-09-26. [https://tidningensyre.se/2022/26-september-2022/hardare-tag-sallan-understodd-av-forskning/]; Tham, Henrik, Straff-välfärdsstaten och kontrollkultur i svensk kriminalpolitik, i Nordisk tidsskrift for kriminalvidenskab, vol. 106 (1) 2019, s. 6-18 (s. 11).
6 Rostami, Amir; Sarnecki, Jerzy, Det svenska tillståndet: summering och analys, i Rostami, Amir; Sarnecki, Jerzy (red.), Det svenska tillståndet: en antologi om brottsutvecklingen i Sverige, Lund, Studentlitteratur AB, 2022, s. 443–465 (s. 463); Tham, Henrik, Straff-välfärdsstaten och kontrollkultur i svensk kriminalpolitik, i Nordisk tidsskrift for kriminalvidenskab, vol. 106 (1) 2019, s. 6-18 (s. 13).
7 Wacquant, Loïc, Crafting the Neoliberal State: Workfare, Prisonfare, and Social Insecurity, i Sociological forum (Randolph, N.J.), vol. 25 (2) 2010, s. 197–220 (s. 207).
8 Garland, David, The Culture of Control: Crime and Social Order in Contemporary Society, Oxford, Oxford University Press, 2001, s. 79.
9 Bauman, Zygmunt, Globalization: The Human Consequences, Cambridge, Polity Press, 1998, ss. 57–58, 65–69, 117.
10 Bauman, Zygmunt, Globalization: The Human Consequences, Cambridge, Polity Press, 1998, s. 118.
11 Hagberg, Mattias, Släpp fångarna loss: Ett repotage om brott, straff och trygghet, Stockholm, Atlas, 2006, s. 69–70; Hörnqvist, Magnus, Ordningspolitikens födelse, i Flyghed, Janne; Hörnqvist, Magnus (red.), Laglöst Land: Terroristjakt och Rättssäkerhet i Sverige, Stockholm, Ordfront, 2003, s. 98–130 (ss. 102–103, 105–106, 110).
12 Se Beutgen, Anna-Lena; Lundgren, Jon; Fjelkegård, Lina; Patel, Emma, Rapport 2020:10 Simhallar och bibliotek – En kartläggning av brott och ordningsstörningar, Stockholm, Brottsförebyggande rådet, 2020, ss. 38, 39, 43.
13 22 § lag (2021:34) om tillträdesförbud till butiker, badanläggningar och bibliotek.
14 Prop. 2020/21:52, Tillträdesförbud till butik och förstärkt straffrättsligt skydd mot tillgreppsbrottslighet, s. 18; Prop. 2021/22:108, Tillträdesförbud till badanläggningar och bibliotek, s. 15.
15 SOU 2013:85, Stärkt straffrättsligt skydd för egendom, Betänkande av Egendomsskyddsutredningen, s. 355.
16 Prop. 2020/21:52, Tillträdesförbud till butik och förstärkt straffrättsligt skydd mot tillgreppsbrottslighet, s. 33.
17 Ds 2019:1, Straffrättsliga åtgärder mot tillgreppsbrott, ss. 178–179.
18 Prop. 2021/22:108, Tillträdesförbud till badanläggningar och bibliotek, s. 18.
19 Se prop. 2021/22:108, Tillträdesförbud till badanläggningar och bibliotek, s. 17; prop. 2020/21:52, Tillträdesförbud till butik och förstärkt straffrättsligt skydd mot tillgreppsbrottslighet, ss. 23, 29–30.
20 Se Svensk Biblioteksförenings remissyttrande över Straffrättsliga åtgärder mot tillgreppsbrott och vissa andra brott (2019:1), s. 1.
21 Se Moeckli, Daniel, Exclusion from Public Space: A Comparative Constitutional Analysis, Cambridge, Cambridge University Press, 2016, s. 74.
22 Prop. 2020/21:52, Tillträdesförbud till butik och förstärkt straffrättsligt skydd mot tillgreppsbrottslighet, s. 30; Prop. 2021/22:108, Tillträdesförbud till badanläggningar och bibliotek, ss. 24, 36, 39.
23 Simester, AP; von Hirsch, Andrew, Regulating Offensive Conduct through Two-Step Prohibitions, i Simester, AP; von Hirsch, Andrew (red.), Incivilities: regulating offensive behavior, Oxford, Hart Publishing, 2006, s. 173-194 (s. 183).
24 Se Flyghed, Janne, Den hotfulla säkerheten, i Flyghed, Janne; Hörnqvist, Magnus (red.), Laglöst Land: Terroristjakt och Rättssäkerhet i Sverige, Stockholm, Ordfront, 2003, s. 73-97 (ss. 94–95); se även Hörnqvist, Magnus, Ordningspolitikens födelse, i Flyghed, Janne; Hörnqvist, Magnus (red.), Laglöst Land: Terroristjakt och Rättssäkerhet i Sverige, Stockholm, Ordfront, 2003, s. 98–130 (s. 102).
25 Se Hörnqvist, Magnus, Ordningspolitikens födelse, i Flyghed, Janne; Hörnqvist, Magnus (red.), Laglöst Land: Terroristjakt och Rättssäkerhet i Sverige, Stockholm, Ordfront, 2003, s. 98–130 (ss. 105–106).
Kommentarer är stängda.