De yngre pojkarna på SiS

DE YNGRE POJKARNA PÅ SIS:
I slutet av dagen vill de ha en tänd nattlampa, gosedjur och en godnattkram, säger Alexander Pellettieri, institutionschef på #SiS #ungdomshem #Eknäs.

📍 Vilka tar ni emot på Eknäs?
– Vi tar emot de yngre pojkarna, den yngsta är 10 år och den äldsta 16 år. Många kommer från landets utsatta områden, från unga missbrukare och kriminella till ungdomar med svåra diagnoser.

📍Hur har den här pojkgruppen förändrats under senare år?
– Något som är tydligt idag är att många av pojkarna känner sig rotlösa och saknar ett sammanhang i samhället. Flera har dessutom en begränsad förmåga i det svenska språket samtidigt som de inte riktigt har lärt sig sina föräldrars språk, vilket förmodligen är en bidragande faktor till deras utsatthet.

📍Hur reagerar de på att vara inlåsta på ungdomshemmet?
– Till en början tycker de ofta att det är väldigt jobbigt, men det brukar ändras. Annars är de som pojkar är i den åldern – de yngsta kan bråka om pokémonkort eller lego, vilket kan leda till både hot och våld. Men i slutet av dagen vill de ha en tänd nattlampa, gosedjur och en godnattkram.

📍Vad kan hjälpa pojkarna att ändra beteende och vilja något annat?
– Skolplikten är viktig, varje pojke får sitt individuella schema. Vi arbetar intensivt med hög skolnärvaro. Sedan behöver vi jobba mer med lokalsamhället, planera tillsammans för pojkarnas fortsatta skola och fritid när de lämnar SiS. De här pojkarna kan förändra sitt beteende, men de behöver få tillgång till andra, mer attraktiva alternativ än dem som hittills funnits i deras liv.

📍Vad är den största skillnaden mellan de yngre och de äldre pojkarna?
– Det är fler men mindre allvarliga incidenter med de yngre. Många av dem är för unga för att utföra ett planerat våld, de är snarare impulsstyrda. Att klottra och förstöra saker och inredning är vanligare. De äldre har varit föremål för socialtjänsten en längre tid, de har inte samma krav på uppmärksamhet som de yngre, de har ofta hunnit vänja sig vid sina diagnoser, medicinerar och kan hantera till exempel ADHD och autism bättre.

📍Hur kan man skapa en bättre framtid för de här pojkarna?
– Vi har nyligen börjat med familjebehandling och ser en positiv inverkan. Det är viktigt att involvera vårdnadshavare, speciellt eftersom pojkarna är så unga. Det tror jag kan sänka risken för återfall. Det är lättare när vårdnadshavare är intresserade av barnets utveckling och vill vara med och påverka.

📍Vad är den största utmaningen för dina medarbetare?
– Att skapa hopp och en trygg och accepterande miljö, samtidigt som de behöver vara tydliga i rollen som tjänsteman och stå stadigt i vår värdegrund.

📍Hur gör man det?
– Genom att bygga relationer, vara tydlig, empatisk och visa omtanke. Det kräver expertis för att kunna skapa en sund och professionell balans i relationen med pojkarna.

📍Det låter svårt …
– Det är komplext. Men våra medarbetare är otroligt duktiga och dedikerade.