Om rättsosäkerhet och konventionsbrott i svenska asylärenden.
I denna artikel ger Jan Stattin exempel på rättsosäkerheten i asylärenden hämtade ur den nyligen publicerade boken Den Onödiga Flyktingkrisen – rättssäkerheten, civilsamhället och flyktingarna 2015-2021. Civilsamhällets vitbok med fakta och berättelser över den förda migrationspolitiken sedan 2015. Jan Stattin medverkar och ingår i bokens redaktionskommitté.
”Sverige är och har varit en stark röst för de mänskliga rättigheterna världen över”, ofta citerade ord, och en svensk självbild. För de människor som nu åberopar mänskliga rättigheter som skydd i vårt land, är det en röst som tystnat.
I den svenska utlänningslagen anges:”avvisning och utvisning av en utlänning får aldrig verkställas till ett land om det finns skälig anledning att anta att utlänningen där skulle vara i fara att straffas med döden eller att utsättas för kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning”.
Rätten till skydd är alltså oomtvistlig. Hur ser verkligheten ut?
Politiker talar ofta om våra rättssäkra asylutredningar. Processen med överklaganden i olika led ses som en garant för denna rättssäkerhet. Forskaren Livia Johannesson granskade processen i sin avhandling ”In Court we trust” och upptäckte en spelad rättssäkerhet, en teaterföreställning som döljer en annan verklighet. Rådmannen Jan Bratt i Malmö talar om samma spel för gallerierna; här i Göteborg har f d hovrättsrådet Nanna Zelano Töcksberg efter en svidande vidräkning med bristerna i systemet avslutat med att säga ”värst är intrycket att utgången är på förhand bestämd”.
Cia Cegrell Karlander citerade i sin avhandling en domare i migrationsdomstolen, som utbrister ”hur vi än gör, gör vi rätt ändå”.
Sanningen kan bara vara en, lögnerna hur många som helst.
Sanningen kan bara vara en, lögnerna hur många som helst. Citat från Ingrid Carlbergs sommarprat 2021. Det handlade om sökandet efter Raoul Wallenberg. Ett passande citat när man talar om de asylsökande och migrationsdebatten.
Rättssäkerhet, inte att uppehålla skenet av rättssäkerhet, borde utmärka en rättsstat.
Migrationsverkets tidigare rättschef Fredrik Beijer har upprepat: ”Sverige utvisar inte konvertiter till Afghanistan, det är alldeles för farligt”. Men om den asylsökande som åberopar asylskäl p gr a konvertering som inte Migrationsverket bedömer som trovärdiga utvisas – bryter Sverige inte mot konventionen om de mänskliga rättigheterna. Om signalen till Migrationsverket är att utvisa ger en sådan bedömning en lösning på problemet. Migrationsverkets stabsjurist Helene Hedebris uttalar: ”Migrationsverket utvisar inte någon som gör sannolikt att han eller hon råkar illa ut vid ett återvändande till hemlandet.” Om den asylsökande inte anses göra det sannolikt att man råkar illa ut är det inget problem att utvisa personen. Sannolikt? Vem avgör? Helene Hedebris betonar att Migrationsverkets handläggare är utbildade i att värdera trovärdigheten i en asylsökandes övertygelse. Andra vittnen som intygar äktheten i asylskälen ses däremot som subjektiva av Migrationsverket. Dessa intyg gör inget sannolikt, tvärtom.
Trovärdig är den som ser ut som jag, som tänker och uttrycker sig som jag. Handläggaren blir själv mallen för trovärdighet.
Trovärdighet är för övrigt inte ett begrepp som skall användas i sammanhanget. Trovärdighet är något som ligger i betraktarens öga. Det om något är subjektivt. Trovärdig är den som ser ut som jag, som tänker och uttrycker sig som jag. Handläggaren blir själv mallen för trovärdighet. Den asylsökande med sin annorlunda kulturella bakgrund är det inte.
Att förstå de olika stegen i asylprocessen är avgörande för att vi skall inse vidden av rättsosäkerheten.
Den inleds med en utredning av den sökandes asylskäl genom en intervju på Migrationsverket. En asyljurist finns till stöd för den asylsökande, en tolk översätter. Ett utredningsprotokoll upprättas och det ligger till grund för beslutet. Beslutet kan överklagas till Migrationsdomstolen som avgör ärendet i skriftlig eller muntlig förhandling. Domstolen går oftast inte igenom de handlingar som utgör grunden för Migrationsverkets beslut utan fastställer bara i en övervägande del av prövningarna Migrationsverkets beslut. Domstolsprövningen blir därmed ingen garant för rättsäker bedömning.
Migrationsdomstolens beslut kan överklagas till Migrationsöverdomstolen, som i sin tur bara ger prövningstillstånd i någon procent av ärendena. Migrationsöverdomstolen missar därmed sitt uppdrag att ge ledning till underdomstolarna. Den skenbara rättssäkerhet som ligger i att beslut kan överprövas försvinner när det råder ett beroendeförhållande mellan leden och behövlig överprövning uteblir. Om domstolen vid ett överklagande enbart tar hänsyn till beslutet, inte jämför anteckningarna från utredningen med beslutet ser man inte hur stereotypt och direkt manipulativt det senare kan vara. Migrationsverkets representant får dessutom vid domstolsprövningen en funktion som åklagare och ses samtidigt som expert i ärendet av domstolen, medan den asylsökande och hens juridiska biträde – ofta omvittnat – har svårt att komma till tals och betraktas som subjektiva.
Grundläggande för en asylutredning är kunskap och viljan att reda ut asylskälen.
Handläggaren på migrationsverket har som stöd för utredning och bedömning migrationsverkets egna landanalyser och främst de rättsliga ställningstaganden som görs av rättschefen – formellt ensam, i praktiken med migrationsverkets ledning och berörd minister bakom ryggen. – De rättsliga ställningstagandena är styrande för verkets personal. Informationsmaterial utöver detta tillmäts liten betydelse. Hur det rättsliga ställningstagandet utformas är alltså av mycket stor betydelse.
”och så fick vi veta vilka de vanligaste lögnerna var som de asylsökande kommer med”
Attityden som möter den asylsökande kan belysas med ett par citat. Den nyanställda handläggaren berättar: ”och så fick vi veta vilka de vanligaste lögnerna var som de asylsökande kommer med”. Uttalandet lägger ribban för vad man kan förvänta sig.
Det finns en vilja att underlätta avslag
– några ord om en selektiv användning av landanalyser och utformningen av de rättsliga ställningstagandena.
De dokument som används som underlag vid bedömningen av asylskälen är Migrationsverkets egna landanalyser och rättsliga ställningstaganden. I dessa skall bl. a situationen för de mänskliga rättigheterna i berört land tydliggöras och därmed skyddssituationen för den asylsökande.
Jag har i vitboken granskat dokumenten som rör konvertiter/ateister. Landanalysen rörande situationen för dem som lämnat islam, apostater, från november 2020 och i år bygger i stor utsträckning på tidigare analyser och därmed på uppgifter som är föråldrade. Trots bristerna i informationen har personal som utarbetat landanalyserna upprepat uttalat besvikelse över hur landinformationen används selektivt av Migrationsverket i det rättsliga ställningstagandet.
I en analys av det rättsliga ställningstagandet som kom i mars 2021 avseende apostater har jag konstaterat att förutom att informationen är föråldrad, är hänvisningen till prejudicerande domar från såväl Europadomstolen, Migrationsöverdomstolen och uttalanden från FN selektiv. Det innebär här att man hänvisar till äldre domar som underlättar beslut om avslag, men inte nämner senare domslut som talar för uppehållstillstånd.
Om det behövs ges avslag i strid med juridisk praxis.
Migrationsverket har också utvecklat en teknik som står i direkt strid med juridisk praxis, att avvisa inlämnade dokument, skriftligt bevismaterial, var för sig utan att göra en sammanvägning av dem. Detta genom att avvisa allt inlämnat material från ursprungslandet genom att kalla det av ”enkel beskaffenhet”. Genom den tolkningen avvisas domslut från shariadomstolar med stämplar och underskrifter, med självklar dignitet. Det sker även i de fall då de dessutom stöds av brev, intervjuer och berättelser.
Att sådana arbetssätt är styrande i Migrationsverket är oroande, att det också tillämpas i Migrationsverkets efterföljd i migrationsdomstolen är ett direkt slag mot rättssäkerheten. Jag kan nämna att varje jurist redan under grundutbildningen görs medveten om att man sammanväger dokument för en slutlig bedömning. Att skriftlig dokumentation underkänns var för sig gäller f ö inte bara material från hemländerna utan även intyg från Sverige. De underkänns eller läggs olästa åt sidan. Detta har varit föremål för anmärkning från både EU och FN.
Allt detta underlättar för handläggare och migrationsdomstol att slå fast bedömningen: icke trovärdig, icke genuin i sin uppfattning.
Från ett seminarium om behandlingen av kristna konvertiter citerar jag en nämndeman i migrationsdomstolen som kommenterade att hon började tvivla på hela asylprocessen när hon i mål efter mål upplevde att inlämnade intyg även av mycket kvalificerade personer bara las åt sidan, och migrationsverkets beslut blev helt utslagsgivande.
Ni har inte läst intyget från psykiatrin, hävdade överläkaren Margareta Sidenvall, när hon ringde upp domstolen. Vi har snabbat på ärendet blev svaret. Det är ett komplicerat expertutlåtande och det hinner man inte läsa om, man ger avslag med vändande post, påpekade hon. Utvisningen fick inte försenas! Planet väntade. Intyg efter intyg bedöms som enkla, eller läggs åt sidan som det mycket kvalificerade intyg som min son, professor i juridik, skrev rörande ett felaktigt beslut i ett rättsligt ställningstagande. Det benämndes genom processen som ”ett dokument har lämnats in” utan att på något sätt kommenteras. En senare dom i Migrationsöverdomstolen gick på hans linje, men det fick ingen retroaktiv verkan. Många led allvarlig skada av det.
Professor Anna Lundberg har bl. a i juridisk tidskrift beskrivit hur Migrationsverket i sina rättsliga ställningstaganden och i sin praxis tagit på sig rollen inte bara som lagtolkare utan även som lagstiftare.
Stor uppmärksamhet har ägnats den helt bristfälliga implementeringen av barnkonventionen.
Sveriges intresse av en reglerad invandring är överordnat barnets rätt till sin mor
I ett beslut jag läst står det: ”Sveriges intresse av en reglerad invandring är överordnat barnets rätt till sin mor”, det gällde utvisningen av en ettåring, vars afghanska mor hade uppehållstillstånd. Det här är inte enstaka exempel, det är satt i system.
I vitboken finns också berättelsen om den sönderskjutna femåringen som fördes medvetslös till sjukhus, övertygad ateist senare i livet, som inte ansågs trovärdig eftersom hans berättelse om vad som hände vid attentatet då hans pappa också dödades, inte var en förstahandsberättelse, utan utgick från vad mamman berättat. Pojkens egen kropp dokumenterade de svåra skador han tillfogats. Domstolen gick helt på Migrationsverkets beslut.
När domstolen i så hög grad följer myndighetsbeslutet från migrationsverket utan egen utredning och ofta nog utan egen analys, kommer i praktiken domstolen att styras av migrationsverkets rättsliga ställningstaganden. Migrationsverket stiftar i praktiken lag.
Några ord om hur besluten ser ut
Det är lätt att konstatera att besluten i migrationsverket följer mallar som används för både kristna konvertiter och ateister och också för Hbtqi-personer. Att det finns vissa krav för hur man uttrycker en genuin livsinställning är rimligt, men när man kan se att ett beslut i ett ärende är kopierat från ett tidigare ärende och nödtorftigt anpassat till det nya står det illa till. Ibland är anpassningen så dålig att det är uppenbart att utredningsprotokoll och beslut inte stämmer överens.
Vanligare är en selektiv metod i läsningen så att man t ex. när det gäller konvertiter, använder korta avsnitt i landinformationen som kan ge stöd för att man kan leva som konvertit i Afghanistan, men förtiger den omfattande information som visar att det inte går. Samma selektiva urval till stöd för avslag återkommer i beslut efter beslut
Talet om att den asylsökande får en individuell bedömning rimmar illa med verkligheten. En mycket stark kritik mot hur utredning går till när det handlar om kristna konvertiter framfördes i konvertitutredningen, som genomfördes under ledning av civilingenjören och pastorn Maria Gustin Bergström. Man uppmärksammade bland annat handläggarnas bristande kunskaper om kristen tro och om hur märkliga kunskapsfrågor blev utslagsgivande för bedömningen genuint kristen eller ej. Man pekade också på en tydlig politisering av besluten. Intyg från församlingar och pastorer sågs som subjektiva. Liten vikt las vid riskerna med en tillskriven kristen tro.
När det gäller människor utan tro, stannar man ofta i ett konstaterande av att den som lämnat sin tro är ”sekulariserad av bekvämlighet och bara kan återgå till sin muslimska identitet vid ett återvändande”.
Jag kan bara notera att där jag sett att migrationsdomstolen givit uppehållstillstånd är domen väl utarbetad och vilar på en grundlig analys. Det förefaller som om en positiv bedömning kräver mycket mer än ett avslag. Ett sådant kan vare ett kort instämmande med migrationsverkets beslut, eller en längre genomgång som, när man granskar det närmare visar sig bestå av ett mera omständligt instämmande med vad migrationsverket skrivit utan att tillföra något eget.
Tilläggas bör att migrationsdomstolen har en egen utredningsskyldighet enligt förvaltningslagen. Frågan har behandlats i Isa Cegrell Karlanders avhandling, Officialprincipens tillämpning inom migrationsdomstolen. Det är uppenbart att migrationsdomstolen oftast inte fullgör sin utredningsplikt i ärenden, som är av livsavgörande betydelse för den asylsökande.
De omtalade åldersuppskrivningar kan ses som ett led i avslagsprocessen. Den åldersuppskrivne anses ha ljugit om sin ålder vilket påverkar den allmänna trovärdigheten. De rättsmedicinska undersökningarna har kritiserats för sin mer eller mindre totala avsaknad av vetenskapligt underlag. Innan de användes kunde en blick på den asylsökande räcka för en åldersuppskrivning till vuxen ålder. Efter att ha skrivit upp åldern på en somalisk flicka kommenterade migrationsverket: ”När du nu blivit vuxen måste Migrationsverket ställa andra krav på din berättelse, än om du haft den ålder du uppger”.Utredningen i sin helhet visade f ö total brist på kunskap om Somalia, Al Shabaab, kvinnors villkor och hedersbegrepp som råder i landet. Det var lätt att konstatera att flickans egen åldersuppgift stämde – om man inte hade som avsikt att underkänna hennes trovärdighet.
Avslutning
Lundaforskaren Admir Skodo skriver i sin studie ”Hur afghaner blev andra klassens asylsökande”: ”Afghanernas situation visar att mänskliga rättigheter såväl som nationell asylrätt kan utformas efter vissa flyktinggrupper och asylsökande. När det sker kan vi se hur motsägelsefyllda politiska agendor kan avgöra vem som erbjuds asyl”. Jag tillfogar: historiskt sett är detta inget nytt!
Tusentals svenskspråkiga ungdomar med rötter i Afghanistan har flytt till Frankrike efter avslag på sin asylansökan i Sverige och fått uppehållstillstånd där. Franska jurister ser den svenska asylprocessen som politiserad och har understrukit att även migrationsdomstolen framstår som en del i det politiska spelet.
När man avhumaniserar människor underlättas en rättsosäker hantering av deras ärenden, underlättas även konventionsbrott.
Efter 2015 blev afghanerna offerlammet i den migrationspolitiska debatten. Genom överenskommelsen med den korrupta afghanska regeringen gjordes de utvisningsbara. Processen underlättades sedan genom den avhumanisering, för att inte säga demonisering som skedde i den politiska debatten. Sverigedemokraterna satte agendan, och merparten av de politiska partierna blev deras efterföljare. När man avhumaniserar människor underlättas en rättsosäker hantering av deras ärenden, underlättas även konventionsbrott. Vi känner väl igen detta från olika historiska skeenden.
Jag avslutar med att citera riksdagsledamoten och medicinprofessorn Finn Bengtsson: när sakkunskapen inte tillmäts värde ens inom riksdag och partiledning, utan får lämna plats för en populistisk retorik, står det illa till.
Sanningen är en – lögnerna är många.
Jan Stattin
Doktor i historia, religionsvetare.
Kommentarer är stängda.