Barnkonvention och angiverilag – vad betyder Mänskliga Rättigheter i realiteten?

Birgitta Göransson, Skyddsvärnets Krismottagning i Göteborg och ledamot i TfK:s redaktionsråd har läst rapporter från Rädda Barnen (RB) , Barnombudsmannen (BO), Bris och FN:s Barnrättskommitté och erfarenheter från arbete med ensamkommande ungdomar.
Avrapporterat vid Etikkommissionens konferens 17 oktober 2023 i Stockholm.

Barnkonventionen

Initiativet till att skapa en barnkonvention (bk) som skyddade barns rättigheter togs redan 1919 av Eglantyne Jebb. Arbetet påbörjades inom Nationernas förbund 1924. Efter 55 år, 1989 antogs barnkonventionen av FN. Bk ger särskilda rättigheter till barn. Barn är alla människor under 18 år (Artikel 1). Barn har också alla mänskliga rättigheter som finns i andra konventionen, men barn ansågs behöva särskilda rättigheter både utifrån sin skyddsvärda ställning och som egna rättighetsbärare. Vuxenvärlden måste säkerställa barnets skydd. Sverige var ett av de första länderna att ratificera barnkonventionen 1990, men det tog 30 år innan den inkorporerades som lag 2020. I Norge blev den lag 2003. Bk har ratificerats av alla länder utom USA. Norge har en människorättslag som är överordnad all nationell lagstiftning. Barnkonventionen fördes dit. I Sverige har Barnkonventionen samma status som andra lagar.

Bk består av 54 artiklar indelade i olika områden. Alla rättigheter är lika mycket värda, odelbara och beroende av varandra. Bk samlar politiska, civila, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Fyra av artiklarna är grundläggande och ska genomsyra alla artiklar, t.ex. att alla barn som vistas i en konventionsstat är lika mycket värda oberoende av juridisk ställning (Artikel 2). Inget barn får diskrimineras utifrån sin eller sina föräldrars ras, hudfärg, kön, språk, religion, politiska eller annan åskådning, nationell etniska eller sociala ursprung, egendom, funktionsnedsättning, börd eller ställning i övrigt.

Barnets bästa ska råda i alla beslut som rör barn

Artikel 3 anger att barnets bästa ska råda i alla beslut som rör barn. RB och BO har i en handbok utarbetat verktyg för att bedöma barnets bästa och barnets rätt att uttrycka sig samt vägledning för hur bk kan tolkas och tillämpas. Artikel 6 handlar om barnets rätt till liv, överlevnad och utveckling. Artikel 12 om att ett barn har rätt att få uttrycka sina åsikter i alla frågor som berör dem och deras åsikter ska beaktas utifrån barnets ålder och mognad.

FN:s kommitté för barnens rättigheter (FN:s barnrättskommitté) granskar hur barnkonventionen tillämpas i alla länder som ratificerat den. Barnrättskommitténs arbete och särskilt deras rapportering om Sverige redovisas i slutet av denna sammanställning.

Tidöavtalet och barnrättsorganisationernas analyser

Alla barnrättsorganisationer i Sverige ger samma bild av Tidöavtalets påverkan på barnens rättigheter, men fokuserar på olika delar utifrån sina olika uppdrag. Rädda Barnen (RB), Barnombudsmannen (BO), Bris, Allmänna barnrättsbyrån är alla djupt oroade över förslagen i Tidöavtalet. RB har gjort en översiktlig och heltäckande analys av Tidöavtalet och barnrätten där jag hämtat många fakta. (Tidöavtalet och barnrätten – en översiktlig analys). I en annan rapport har de granskat hur politiken genomförts i praktiken (Ett år med Tidöavtalet – en barnrättspolitisk analys av den praktiska politiken).

RB påpekar att det finns några förslag som kommer att stärka barns rättigheter i Sverige men om delarna läggs ihop till en helhet är det en stor risk att barnens rättigheter kommer att inskränkas och även kränkas på flera olika sätt, särskilt när förslagen ska omsättas i praktisk tillämpning. I Tidöavtalet görs stor skillnad på barn och barn. Hur barn kommer att behandlas och få sina rättigheter tillgodosedda beror på var barnet bor, var barnet eller dess föräldrar är födda och utifrån vilken grund barnet vistas i Sverige. Enligt Artikel 2 i bk har alla barn i Sverige oavsett juridisk status samma rättigheter.

Tidöavtalet i sin helhet kan komma att leda till att barn med ett visst ursprung eller som bor i vissa delar av landet stigmatiseras. Det finns en ökad öppen rasism och diskriminering av vissa grupper i skolan på fritiden och i samhället som barn vittnat om redan innan Tidöavtalet. RB är oroad över att detta kan öka polarisering och segregation av barn.

Biståndets mål och syfte är och ska vara att skapa förutsättningar för människor att ta sig ur fattigdom och förtryck

Att sänka bistånd till andra länder bryter mot Artikel 4. Länder ska samarbeta internationellt för att säkerställa resurser för barns rättigheter. Tidöavtalet bryter också mot Artiklar 24 och 28 som berör barnet rätt till hälsa och utbildning. Miljoner barn hotas just nu av en global hungerkatastrof orsakad av klimatkris, krig och pandemi. På olika sätt försöker regeringen utnyttja eller villkora biståndet som verktyg för andra politiska syften, som att stärka den svenska migrationspolitiken. Detta är inte förenligt med den i OECD-DAC internationellt överenskomna definitionen av vad bistånd är dvs. att mottagarens utveckling ska vara huvudsyftet. Biståndets mål och syfte är och ska vara att skapa förutsättningar för människor att ta sig ur fattigdom och förtryck: att rädda liv; linda nöd; och upprätthålla mänsklig värdighet. Investeringar med andra huvudsyften får inte och ska inte belasta biståndsbudgeten.

Tidöavtalets oerhört inskränkande regler för asylsökande kommer att kränka barns rättigheter och försvåra eller omöjliggöra de mål som finns för ökad integration och minskad segregation. Som att:

ta bort möjligheten till permanent uppehållstillstånd
göra det svårare för personer med uppehållstillstånd som alternativt skyddsbehövande att kunna återförenas med sin familj
lägga delar av kostnaden för asylprocessen på den asylsökande
kräva att nyanlända ska kvalificera sig för att få ta del av sociala förmåner och bidrag

För att barn ska kunna tillgodogöra sig sin utbildning (Artikel 28), ha en god hälsa (Artikel 24), och utvecklas till sin fulla potential (Artikel 6), krävs trygghet, stabilitet och kärleksfull omvårdnad av föräldrar eller andra i föräldrars ställning. FN:s barnrättskommitté har lyft vikten av långsiktiga lösningar för barn på flykt, för att de ska kunna tillgodogöra sig alla rättigheter i bk. Med kortsiktiga tillfälliga uppehållstillstånd under ett barns hela uppväxt försvåras detta enormt. Om de då inte heller kan återförenas med en förälder eller ett syskon, blir det än svårare.

Att villkora barnbidraget utifrån status som nyanländ gör att hela poängen med barnbidraget faller.

Förslagen i Tidöavtalet innebär också att man bryter mot social trygghet som också är en rättighet för alla barn i ett land (Artikel 26 och 27). Ha bra boende och ha råd med mat och el kan inte tillgodoses med rådande nivå i bidragssystemen. 100 000-tals barn når inte upp till en skälig levnadsnivå. Att föräldrar ska behöva kvalificera sig till en lägstanivå för att klara de mest grundläggande levnadsomkostnader som mat, boende och kläder kommer att innebära att många barn nekas sin rätt till en materiellt anständig tillvaro. Barnbidraget inrättades som ett generellt bidrag till alla barn, utan att göra skillnad på föräldrarnas situation. Det var mycket viktigt för att undvika stigmatisering och utanförskap. Att villkora detta utifrån status som nyanländ gör att hela poängen med barnbidraget faller.

Att begränsa rätten till familjeåterförening för alternativt skyddsbehövande riskerar att bryta inte bara mot bk (Artiklarna 3, 6, 9 och 10) utan även mot Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Det visade en dom från Migrationsöverdomstolen (MIG 2018:20) när detta var fallet i den tillfälliga utlänningslagen som gällde 2016 och 2019.

Att samarbetspartierna ändå föreslår detta visar en stor brist på vilja att leva upp till mänskliga rättigheter och Sveriges internationella åtaganden förtydligar Rädda Barnen.

Barnrättsorganisationerna är också starkt kritiska till förslaget om anmälningsplikt. Alla barn har en ovillkorlig rätt till utbildning oberoende av juridisk status (Artikel 28). Färre barn kommer att våga gå till skolan om det finns risk att bli angiven av lärare eller skolpersonal.

RB påminner också samarbetspartierna om konsekvenser av att inskränka rätten till tolk. Barn kan då få rollen att tolka åt sina föräldrar. Barn kan få information de inte bör få ta del av inom tex sjukvården. Barnet kan inte förstå vad ett beslut eller en åtgärd innebär. Vi kan aldrig lägga ansvaret att förklara på barn.

I Artikel 4 ska konventionsstaterna göra allt för att genomföra rättigheterna i konventionen och använda alla tillgängliga resurser i det arbetet. Det ställs högre krav på rika länder som Sverige. Man ska också vidta åtgärder för rättigheternas genomförande inom ramen för det internationella samarbetet. Man ska inte vidta åtgärder som försämrar barnets rättigheter.

I Bk finns flera artiklar som rör alla konventionsstaternas skyldighet att implementera, förtydliga och lära ut bk till vuxna och barn (artikel 42) inklusive alla berörda myndigheter som har att ta beslut om barn. Regeringen gav BO i uppdrag att utbilda alla myndigheter i bk 2020. Uppdraget har omfattat en mängd myndigheter med undantag av myndigheter inom rättsväsendet och Migrationsverket.

Vi som arbetat praktiskt med ensamkommande unga flyktingar under asylprocessen har kunnat konstatera att Migrationsverket bryter mot många artiklar i barnkonventionen. (Sveriges hantering av flyktingbarnen – systematiska brott mot barnkonventionen www.onodigaflyktingkrisen.se)

Barnets bästa ska vägas mot statens intresse av att ha en reglerad invandring

Barnkonventionen som lag har samma status som annan nationell lagstiftning. Men Migrationsverket gör en annan tolkning. Biträdande rättschefen på Migrationsverket Carl Bexelius konstaterade i samband med att bk skulle införas som lag: ”Det finns stora förväntningar på att barnkonventionen, och kanske framför allt principen om barnets bästa, ska på något sätt ändra förutsättningarna för att beviljas uppehållstillstånd i Sverige. Det tror jag inte det kommer att göra eftersom förutsättningarna för att beviljas uppehållstillstånd här i landet, regleras i utlänningslagen och utlänningslagen ändras inte.” – ”Barnets bästa kan vara att stanna i Sverige. Men barnets bästa ska vägas mot statens intresse av att ha en reglerad invandring.” yttrade Daniel Grynfarb chef vid Migrationsrättsenheten.

”Sveriges intresse av en reglerad invandring är överordnad barnets rätt till sin mor” – så motiverade Migrationsverket utvisningen av en ettåring, vars afghanska mor hade uppehållstillstånd. Ställningstagandet att bk i praktiken ska underställas utlänningslagen och en restriktiv migrationspolitik är inte i paritet med att Barnkonventionens juridiska status är att den är likställd med landets lagar.

Men Migrationsverket menar att speciallagar går utöver vanliga lagar och anser att utlänningslagen är en speciallag. Att individuella bedömningar måste göras är mycket tydligt i bk. Barnets bästa ska vägas in och även motiveras om det inte beaktas. Barnets bästa är en grundregel och generell bedömning bör inte kunna göras. Asylärenden måste avgöras på ett för barnet rättssäkert sätt. Det är mycket viktigt med ett fullgott beslutsunderlag där analys av konsekvenser för barnet ingår. Skrivningar om barnets bästa och barnets rätt att komma till tals har förts in i utlänningslagen, skollagen, patientlagen och socialtjänstlagen.

Migrationsöverdomstolen har prövat frågan om individuell prövning med hänvisning till barnets bästa i två domar 2020 och 2021, och då ändrat Migrationsverkets och migrationsdomstolens avslag. Ändå följer varken Migrationsverket eller migrationsdomstolen Migrationsöverdomstolens vägledning, enligt vår erfarenhet.

I Tidöavtalet finns fler exempel (Artikel 12) på förslag inom skolan som riskerar att kränka barns rättigheter t.ex. ökande befogenheter för lärare och rektorer att slippa dokumentationskrav kring kränkningar och att elevers inflytande över ordningsregler i skolan verkar vara på väg att minska. Modersmålsundervisningen ska begränsas. Detta trots att forskning har visat att kunskap i modersmålet underlättar för barnet att lära sig svenska och ta del av andra skolämnen.

Ytterligare flera förslag i Tidöavtalet riskerar att kränka barns rättigheter. De motiveras med att det skulle minska gängkriminaliteten. Förslagen gäller:

Rätten till integritet, privatliv och rörelsefrihet (Artikel 16)
Sätta barn i fängelse
Isolera och häkta barn lång tid
Straff utan syfte att främja barns återanpassning till samhället
Tvångsmedel och visitationszoner utan brottsmisstanke. Barn har berättat att de utsätts för visiteringar på väg hem från skolan bara för att de vistas i ett visst område
Identitetskontroller på grund av hudfärg, portade från att vistas på vissa platser utifrån sin ålder.
Sänkt straffbarhetsålder. I Sverige är straffbarhetsåldern nu 15 år. Den är förenlig med bk och den lägsta åldern utifrån vad vi vet om barns mognad, konsekvenstänkande etc. enligt Barnrättskommittén. De länder som har högre ska inte sänka sin enligt Barnrättskommittén. (Artikel 41)

Tidöavtalet riskerar leda till mer godtyckliga inskränkningar i barn och ungas liv. Förslagen i Tidöavtalet utgår inte från forskning och erfarenhet och det saknas evidens för att förslagen skulle kunna minska gängbrottsligheten.

Förslag som ser ut att stärka barn rättigheter men får motsatt effekt är:

Omhänderta barn från föräldrarna
Göra föräldraansvaret mer tvingande med ekonomiska och andra sanktioner riktade mot föräldrarna. Föräldrar som redan idag är rädda för socialtjänsten kommer inte att söka hjälp och stöd
LVU som är en skyddslagstiftning vill man använda som en strafflagstiftning mot föräldrar

Sammanfattning: Tidöavtalet bryter mot följande 13 artiklar i barnkonventionen:
Artiklar 1, 2, 3, 4, 6, 9, 12, 16, 24, 28, 40, 41 och 42

FN:s kommitté för barnens rättigheter (FN:s barnrättskommitté)

Organisation och arbetssätt
FN:s barnrättskommitté är en nationell kommitté vars uppgift är att övervaka att barnkonventionen respekteras i de länder som ratificerat den. Barnkonventionen är den konvention som flest länder har anslutit sig till. Alla länder som anslutit sig till FN:s barnkonvention rapporterar vars femte år till FN:s kommitté för barnens rättigheter (Barnrättskommittén). Barnrättskommittén skickar en lista med frågor till staten som de ska svara på. Svaren på frågorna utgör statens formella rapport.

Förutom att barnrättskommittén övervakar genomförandet av barnkonventionen i konventionsstaterna övervakar den också barns inblandning i väpnade konflikter, försäljning av barn, barnprostitution och barnpornografi. Den finns i Genève och består av 18 oberoende experter, representanter från olika kontinenter, som granskar rapporterna. Sverige har haft representanter i kommittén, bl.a. Lisbeth Palme (barnpsykolog och aktiv i barnrättsfrågor).

Förutom statens rapport lämnar barnrättsorganisationer från respektive land också rapporter till barnrättskommittén om hur bk och regeringens arbete med barnens rättigheter fungerat i praktiken under samma period. År 2020 lämnade Unicef och 19 andra barnrättsorganisationer rapporter om läget i Sverige för alla barn eller olika grupper av barn. I deras rapporter finns även enkäter där barn berättar om egna upplevelser.

Barnrättskommittén går igenom samtliga rapporter, både från staten och barnrättsorganisationer i landet. De sammanställer allt material och ställer frågor till statens representant i en hearing. Sveriges socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönwall fick besvara frågor i hearingen i januari 2023. Många frågor rörde Tidöavtalet som kommittén var mycket oroad över.

Efter hearingen drar kommittén slutsatser, noterar brister och skickar en sammanställning till respektive lands regering med rekommendationer om åtgärder. Den senaste granskningsrapporten från Barnrättskommittén kom i mars 2023. Efter 5 år ska regeringen återrapportera hur man säkerställt barnens rättigheter och åtgärdat dessa rekommendationer.

Barnrättskommitténs rapport till Sverige mars 2023
Barnrättskommittén lyfter i allmänna rekommendationer upp vissa särskilt angelägna områden som staten behöver bevaka och stärka: insatser för att stärka barnens rätt att uttrycka sin mening i alla frågor som berör dem, att inte bli diskriminerade, att inte utsättas för våld eller utnyttjas sexuellt, rätten till utbildning, stärka insatser för asylsökande barn, barn på flykt och migrantbarn.

Rekommenderar regeringen att uppdatera den nationella strategin för att stärka barnens rättigheter

Barnrättskommittén välkomnar att Sverige inkorporerat barnkonventionen som lag, men ger en stark rekommendation att staten också säkerställer att barnrättsperspektivet tillämpas. Kommittén påpekar att Sverige inte har uppdaterat sin nationella strategi för att stärka barns rättigheter sedan 2009 och rekommenderar därför regeringen att uppdatera den nationella strategin för att stärka barnens rättigheter och komplettera den med en handlingsplan för en effektiv implementering av barnkonventionen. Den bör ha specifika och tidsbundna och mätbara mål och behöver tillföras resurser för att kunna genomföras.

Enligt FN:s barnrättskommitté bör stater se till att det i praktiken är vattentäta skott mellan utbildningsinrättningar och migrationsmyndigheter och förbjuda att elevers uppgifter lämnas ut, samt förbjuda verkställande av migrationsbeslut på eller nära skolors områden, eftersom detta begränsar eller omintetgör rätten till utbildning för barn som är migranter och barn som fötts av föräldrar som är migranter.

Tillfälliga uppehållstillstånd under ett barns hela uppväxt försvårar att tillgodogöra sig alla rättigheter

Kommittén lyfter vikten av långsiktiga lösningar för barn på flykt, för att de ska kunna tillgodogöra sig alla rättigheter i bk. Med kortsiktiga tillfälliga uppehållstillstånd under ett barns hela uppväxt försvåras detta enormt.

Kommittén uttrycker en oro över det höga antalet barn som lever med depression, ångest och självskadebeteende och de långa köerna till vård, både i elevhälsovården och inom regionerna. Kommittén uppmanar därför regeringen att stärka tillgången på adekvat vård både i elevhälsovården och regionen, bl.a. genom att öka antalet professionella (exempelvis barnpsykologer) så att alla barn med ohälsa kan fångas upp i tid. Regeringen uppmanas att investera i förebyggande åtgärder utifrån ett barnperspektiv.

Kommittén välkomnar att Sverige har en ny strategi mot våld mot barn men är oroad över att socialtjänsten och andra som har ansvar att utreda och skydda barn saknar tillräckligt med resurser. Regeringen uppmanas prioritera detta område. Kommittén uttrycker även oro över det våld som barn utsätts för på SiS- institutioner och uppmanar regeringen att se över den lagstiftning som tillåter isolering av barn.

Barn som misstänks för eller har begått brott har kvar alla sina rättigheter i barnkonventionen

När det gäller det rättspolitiska området påminner barnrättskommittén om att barn som misstänks för eller har begått brott, inklusive när barnet är frihetsberövat, har kvar alla sina rättigheter i bk som rätten till utbildning, fritid och rekreation, rätten till hälsa, skydd mot övergrepp osv.

Barnrättskommittén har tagit tydligt ställning för att straffbarhetsåldern måste utgå från barnet utveckling och inte bör vara för låg. 14-15 år är den absolut lägsta. Kommittén är mycket tydlig med att ett land under inga omständigheter får sänka den straffbarhetsålder de redan har.

Rädda Barnens senaste analys av Tidöavtalet

Två dagar efter konferensen publicerade Rädda Barnen rapporten Ett år med Tidöavtalet – En barnrättspolitisk analys av den praktiska politiken. Dess viktigaste slutsatser är:

Den praktiska politik som nu genomförs skyddar inte barns rättigheter, den riskerar snarare att kränka och försämra nivån för dessa i Sverige. De positiva åtgärder som vidtas förtas av de många negativa åtgärderna. Rädda Barnen kommer därför noggrant att fortsätta bevaka hur regeringen, olika utredningar och myndigheter omsätter de förslag som finns i praktisk handling.

Det allvarligaste problemet i Tidöavtalet utifrån ett barnrättsperspektiv är utredningen som regeringen tillsatt för att se över möjligheterna att sänka straffbarhetsåldern (straffmyndighetsåldern) från dagens 15 år till mellan 12 och 14 år.

Stärk och skydda barns rättigheter oavsett var de är födda, var de bor och vilken juridisk status de har

Rädda Barnen uppmanar regeringen efter ett år med Tidöavtalet att säkerställa att ingen politik läggs fram som bryter mot rådande barnkonventionslag, utan enbart politik som stärker och skyddar alla barns rättigheter i Sverige, oavsett var de är födda, var de bor och vilken juridisk status de har. Historiskt sett är det praktisk politik som ställt sig på barnens sida som gjort Sverige till ett föregångsland för barns mänskliga rättigheter. Rädda Barnen bevakar noggrant hur regeringen framöver förvaltar det ansvaret, så att Sverige kan fortsätta vara ett föregångsland.