Politikerna sviker svenska folket genom att lura medborgarna till att tro att det går att straffa bort brottslighet. Det skriver här advokat Peter Althin.

Den svenska kriminalpolitiken har utvecklats mot allt hårdare tag och längre fängelsestraff .
Bakgrunden till detta är att socialdemokraterna har intagit samma inställning som högerpartierna om krav på lag och ordning. Det som hänt under den senaste tiden i svensk kriminalpolitik är att balansen mellan högerpartiernas krav på mera fängelsestraff och inskränkningar på många områden och vänsterns mera humana kriminalvård och mindre hårdare tag försvunnit.

Nu kommer i stort sett alla politiska partier med förslag på bland annat kronvittnen, borttagande av ungdomsrabatten och användandet av hemliga tvångsmedel även när konkreta misstankar inte föreligger och längre fängelsestraff. Hot om användande av anonyma vittnen hörs också lite då och då. I årets valrörelse kommer partierna att påstå att dessa förslag bryter brottskurvan .

Ett av de störst bedrägerierna i den svensk kriminalpolitiks historia

Detta är troligen ett av de störst bedrägerierna i den svensk kriminalpolitiks historia .

All forskning visar nämligen att det inte är hårdare tag och fler och längre fängelsestraff som bryter brottskurvan, alltså minskar grov brottslighet. Politikerna försöker med dessa förslag visa handlingskraft men i själva verket sviker man medborgarna som luras tro att det kommer att innebära färre brott .

Detta är det stora sveket eftersom det inte går att straffa bort brottslighet. Istället kommer vi i en ganska snar framtid ha utvecklat ett samhälle där fängelserna är överfyllda, human fångvård är ett minne blott, medborgarna i allt större utsträckning övervakade av övervakningskameror och vi har början till en polisstat.

Målet med kriminalpolitiken är given, brottsligheten måste begränsas. Men kriminalpolitik handlar inte bara om åtgärder rörande lagstiftning, polis, åklagarväsendet, domstolar och kriminalvård utan också om barnomsorg, skola, socialpolitik, bostadspolitik och arbetsmarknad.

Högsta domstolen skrev i ett rättsfall från 1982: ”Frihetsstraff bör så långt som möjligt undvikas, framför allt när frågan är om unga lagöverträdare ”. Justitieministern Karl Schlyter (s) ropade på 1930 talet: Avfolka fängelserna, ungdomar skall inte sitta i fängelse utan uppfostras och utbildas.

AnnBritt Grünewald, f.d. anstaltschef har sagt: om barn behandlas med kärlek och respekt kommer de aldrig på kåken. Drottning Kristina på 1600-talet uttalade: ” ett rikes hela välgång beror på ungdomars fostran”.

1988 skrev jag en artikel i en tidning som hette Framåt och som startades av intagna på Kalmaranstalten. Den kom bara ut i ett nummer. Enligt ryktet berodde det på att kassören stack med pengarna. Min artikel hette: Riv fängelserna!

Jag fick stå ut med en hel del synpunkter. Men min tanke var inte att detta skulle ske från en dag till en annan utan att makthavarna skulle ändra fokus till förebyggande åtgärder.

Visst fungerar samhället allt emellanåt underligt!

Vi är alla en del av samhället. Vi utgör samhället.

När några av oss av olika skäl hamnar i kriminalitet då finns vi där. Ofta för att reagera med olika typer av påföljder. Men var finns vi innan situationen gått så snett att den resulterat i brott?

Det var bland annat det jag ville peka på i min artikel.

De förslag som nu förs fram under påståenden att minska kriminaliteten är inte bara ett svek mot medborgarna utan närmast en bluff.

De förslag som de flesta politiska partierna nu förespråkar kommer inte att stoppa nyrekryteringen av kriminella och därför inte minska gängbrottsligheten eller annan grövre brottslighet .

De förslag som nu förs fram under påståenden att minska kriminaliteten är inte bara ett svek mot medborgarna utan närmast en bluff.

Under årens lopp har straffen för narkotikabrott dramatiskt höjts vilket inneburit att dömda suttit längre tid i fängelse men utan att narkotikabrottsligheten har minskat.

Väldigt tidiga brottsförebyggande åtgärder är det som bryter brottskurvan och minskar brottsligheten. Redan mycket tidigt går det att se vilka barn/ungdomar som är i farozonen.

Unga människor har även de behov av att bli synliggjorda och ha ett hopp att kunna förverkliga sina drömmar. Samhället, alltså Vi, måste medverka till detta.

Den viktigaste perioden i en individs liv är den sensitiva perioden då individen formas och påverkas. Hos människan anses den infalla under barnets första 6 – 7 år.

Samhällets överlägset bästa brottsförebyggande kraft är en fungerande familj.

Satsning på familjestabilitet och skolväsendet är det mest framgångsrika sättet att minska brottsligheten. Samhällets överlägset bästa brottsförebyggande kraft är en fungerande familj. Genom att satsa resurser på barnfamiljer, genom att ge stöd åt föräldrar så att de kan ha råd, ork och vilja att ta hand om sina barn läggs grund för ett samhälle med minskad brottslighet.

Politikernas bluff /svek att påstå att hårdare tag och fler och längre fängelsestraff skulle minska brottsligheten ger mig en känsla av tröstlöshet och nästan uppgivenhet.

Jag känner också förfäran över hur mina barnbarns samhälle kommer att se ut, ett samhälle där människor som i livets början aldrig fick en riktig chans och därför hamnat i kriminalitet och som politikerna nu vill låsa in under påstående att brottsligheten allmänt därmed minskar.

Samhället måste i grunden förändras.

Det går aldrig med framgång att straffa bort fattigdom, utanförskap och social missanpassning eller brottslighet. I stället måste all kraft läggas på en satsning på ett socialt välfungerande samhälle. Ett solidariskt samhälle med bättre och rättvisare fördelning av inkomster, bostäder, utbildning och arbete. Tillsammans med tidiga brottsförebyggande åtgärder har dessa samhällsinsatser avsevärt större betydelse för minskning av brottsligheten än straffrättsliga reaktioner mot redan begångna brott.