På uppdrag av regeringen har Kriminalvården försökt att göra en konsekvensanalys av ”Kriminalitetsavsnittet” i det s k Tidöavtalet vad beträffar kapacitetsbehoven sin verksamhet. Kriminalvården presenterade konsekvensanalysen i en PM den 18 april 2023.
Rapporten behandlar i princip inte Tidöavtalets långsiktiga effekter på brottsutvecklingen. Det ligger inte inom uppgiftens ram – vilket inte förvånar eftersom Tidöavtalet endast beskriver effekterna av sina förslag i termer av att fler kommer att sitta i fängelse i en framtid. Avtalet antyder inte ens att åtgärderna på något sätt kommer att minska den framtida brottsligheten – klokt nog. Kriminalvårdens rapport bekräftar dock Tidöavtalets tes att fler kommer att sitta i fängelse i en framtid – med eftertryck. Kriminalvården försöker också att beskriva de kostnadsmässiga konsekvenserna Tidöavtalets förslagsflora.
Tidöavtalet är till sitt omfång omfattande vad gäller antalet uppslag till straffrättsliga reformer – detaljrikedomen och preciseringen står tyvärr inte i paritet antalet reformförslag. Kriminalvården gör en selektering av de många förslagen utifrån en bedömning av vilka av dessa som kan antas få en stor effekt på kapacitetsbehoven i häkten, anstalter och frivård. Sammanlagt rör det sig om 13 förslag.
1. Obligatorisk häktning i fler fall
2. Ansvaret för unga som är grovt kriminella
3. Straff för unga lagöverträdare
4. Fängelsepresumtionen avskaffas
5. Skärpta straff för gängrelaterad brottslighet
6. Dubbla straff för gängkriminella
7. Kriminalisering av deltagande i kriminella gäng
8. Skärpta straff för vålds- och sexualbrott m.m.
9. En ny påföljd: Förvaringsdom
10. Dagens form av mängdrabatt avskaffas
11. Återfall ska straffas hårdare
12. Avskaffande alternativt reducering av period för villkorlig frigivning
13. En utredning om att hyra anstaltsplatser utomlands
Övriga förslag – ytterligare 31 stycken – bedöms ha ringa eller ingen påverkan på kapacitets- och kostnadsutvecklingen i Kriminalvården.
Ytterligare 11-16 stora anstalter torde generera ett personalbehov på 3 600 – 5 400 årsarbetskrafter
Kriminalvården konstaterar att osäkerhetsfaktorerna är överlag omfattande utifrån de underlag som finns tillgängliga. I sina sammanfattande synpunkter skriver Kriminalvården att enbart för anstalterna kan det bedömas att ytterligare 3 300 – 4 900 fängelseår kan komma att behöva hanteras. Detta motsvarar 11-16 stora anstalter och torde generera ett ytterligare personalbehov på 3 600 – 5 400 årsarbetskrafter till en sammanlagd kostnad om 7-10 miljarder årligen. Därtill kommer årliga merkostnader för häktes- och frivårdsverksamhet.
Resursbehoven, som framskymtar när morgondimmorna över Tidö slotts nattliga vedermödor skingrats, borde skrämma slag på vilken finansminister som helst i tider av bristande reformutrymme i statsfinanserna.
En av svårigheterna med Tidöavtalets angreppsvinklar är att de ställda förslagen inte exklusivt fokuserar på att möta den s k gängbrottsligheten utan också anammar parollen ”Alla ska med” – i det här fallet alla brottslingar. Utifrån en dåligt underbyggd tes om att ungdomsbrottsligheten generellt är i tilltagande kastar man t. ex. fram generella förslag om strafftidsförlängningar för unga. Liknande generella åtgärder beträffande villkorlig frigivning presenteras också på lösa grunder. Man förefaller vilja eliminera villkorlig frigivning helt till en beräknad kostnad av 4 000 fängelseår. I det senare fallet kan konstateras att andelen återfall under villkorlig frigivning är successivt i avtagande över tid och ligger f n på c a 30 % (under 90-talet återföll c a 40%). Vid återfall under prövotiden förverkas dessutom som regel den villkorliga frigivningen i nuvarande system. Alla ska nu med enligt Tidöavtalets intensioner – således även de som skött sig under prövotiden. Tidövatalet pläderar således för konsekvent ökade kostnader istället för nu gällande win-win-principer i ett kostnadsperspektiv.
Kriminalvårdens rapport omfattar många detaljerade överväganden beträffande och bedömningar av konsekvenserna av de ställda förslagen. Om än på osäker grund. Rapporten belyser även de personalmässiga konsekvenserna av förslagen. Utifrån en redan idag prekär situation vad gäller personalrekrytering till verksamheten tvingas Kriminalvården konstatera att ytterligare och rekordstora krav på rekrytering och utbildning av personal accentueras som en konsekvens. En numera etablerad överbeläggning inom kriminalvården finns också som ett aber inför den föreslagna framtida utvecklingen.
Rapporten presenterar ett antal känslighetsanalyser av olika åtgärdsnivåer beträffande de 13 områdena – inte med en exakthet men som på ett godtagbart sätt belyser de kostnadsmässiga effekterna.
Att projektera och nyuppföra en anstalt tar upp till 10 år
Tidsaspekterna på genomförandeprocessen för de olika förslagen ger också vinkar om att snabbheten i förändringsprocesserna inom området är en faktor att beakta – saker och ting tar tid! För att projektera och nyuppföra en anstalt anger rapporten en tidssutdräkt upp till 10 år! Erfarenheten ger dessutom vid handen att efterfrågan hos svenska kommuner att få etablera en anstalt inom sin hank och stör ligger nästan på samma blygsamma nivå som kommunernas sug efter vindkraftsparker. Tidsaspekterna utgör ett uppenbart hot mot Tidöavtalets uttalade ambitioner ”Att ta fram och genomföra konkreta politiska förslag som löser Sveriges viktigaste samhällsproblem med kriminalitet och gängbrottslighet …” Det är inte utan att talibanernas talesätt börjar ringa i öronen: ” Ni har klockorna….vi har tiden”… Fast nu är det den svenska gängbrottsligheten som väntar i godan ro – till priset av att alla ska med. Till försvar för Tidöavtalets ansatser kan dock anges att skyndsamhetskrav inte på något sätt ha satts i förgrunden.
Kriminalvården avslutar sin rapport med att poängtera behovet en utveckling av nya påföljdsalternativ till fängelse. Man anknyter till Europarådets ministerkommittés rekommendationer angående elektronisk övervakning (Rec2014:4) som man menar skulle kunna bidra till en minskad användning av frihetsberövande åtgärder, samtidigt som en effektiv övervakning av misstänkta och dömda säkerställs.
Rapporten anknyter också till den kritik som Europarådets antitortyr kommitté (CPT) riktat mot Sverige vid ett flertal tillfällen beträffande häktesförhållandena i Sverige. Kritiken har framförts i CPTs rapporter och har ytterligare understrukits vid s.k. High Level talks (18 oktober 2016) på ministernivå. Kriminalvårdens rapport lyfter därför bl.a. fram förslag om hemarrest och områdesarrest som presenterats i betänkandet ”Färre i Häkte och minskad isolering (SOU2016:52)” som ett alternativ till traditionell häktning.
Mot bakgrund av dessa båda internationella yttringar och referenser beträffande svensk kriminalvård framstår Tidöavtalets teser som en bekräftelse av den gamla klyschan: ”Tagit del. Inget förstått”
Pelle Granström
F.d. medlem i Europarådets antitortyrkommitté (CPT) och anstaltsdirektör.
Kommentarer är stängda.