Tryck ”Enter” för att hoppa till innehåll
Frivård Häkte Göteborg Foto: Kriminalvården

Kriminalvården växer med verksamheten i fokus

Svensk kriminalvård befinner sig i en omfattande utvecklings- och expansionsfas. Samtidigt ska den dagliga verksamheten i häkten, anstalter, frivård och transportverksamhet fortgå. Här finns utan tvekan utmaningar – men också stora möjligheter. Vi bygger nu för framtiden och med verksamhetens behov i fokus. Det handlar om ändamålsenliga och säkra lokaler, men också om att satsa på det återfallsförebyggande innehållet och på chefs- och medarbetarskapet, skriver generaldirektör Martin Holmgren.

Generaldirektör Martin Holmgren Foto: Kriminalvården

Sedan Kriminalvården gick upp i stabsläge i början av hösten 2020 har myndigheten fattat beslut om runt 1 000 ytterligare platser i anstalter och häkten, varav majoriteten redan har öppnats. Både nya fasta platser och så kallade beredskapsplatser har tillkommit, de senare främst genom att intagna delar rum. Sammantaget har det alltså skett en omfattande utökning av platskapaciteten på kort tid. Ändå är det långt ifrån tillräckligt. Till följd av fler intagna och inte minst längre strafftider bedömer Kriminalvården att det behövs cirka 3 400 nya, fasta platser i häkten och anstalter inom de närmaste tio åren. Därtill även tillfälliga platser. Vi är vid behov också beredda att revidera upp planen. Sammanlagt planerar eller genomför  vi nu infrastrukturprojekt på nära ett trettiotal platser över hela landet, från norr till söder. Huvudinriktningen är att växa på orter där vi redan har verksamhet, eftersom vi då kan ta tillvara kompetens och etablerad verksamhet samt snabbt uppnå stordriftsfördelar. Vi ser också behov av några helt nya etableringar. Utöver planerna på att bygga anstalter i Kalmar och Trelleborg utreds därför var en tredje ny anstalt skulle kunna placeras. Även med den planerade platsutbyggnaden kommer det att dröja innan myndigheten är i kapp. Det hänger delvis ihop med ett sedan länge eftersatt underhåll där vissa kapacitetsprojekt i praktiken handlar om att avveckla uttjänta byggnader och uppföra nya på samma plats, allt medan verksamheten pågår. 

Med ett tydligt fokus på klienternas behov och det återfallsförebyggande innehållet ökar vi möjligheterna att bedriva en kvalitativ, säker och effektiv kriminalvård i en trygg arbetsmiljö

En expansion av den här omfattningen medför betydande utmaningar, samtidigt ser jag också stora möjligheter. Genom att byta ut gammal uttjänt infrastruktur skapar vi förutsättningar för framtidens kriminalvård. Och det handlar om så mycket mer än lokaler. Med ett tydligt fokus på klienternas behov och det återfallsförebyggande innehållet ökar vi möjligheterna att bedriva en kvalitativ, säker och effektiv kriminalvård i en trygg arbetsmiljö. Vi ska kunna erbjuda ett verksamhetsinnehåll som ökar den enskildes förutsättningar att leva ett liv utan kriminalitet och missbruk. Vi behöver därtill anpassa insatserna för nya klientgrupper och skiftande individuella behov, och planerar därför för att systematiskt följa upp behov och bakgrundsfaktorer av betydelse för risken att återfalla i brott. Klienterna har ofta problem inom flera områden, som missbruk, ohälsa, avbruten skolgång eller bristande kontakt med arbetsmarknaden. För att minska återfallsrisken behöver vi arbeta med flera problemområden parallellt under den, ofta korta, tid de befinner sig hos oss. Därför är en väl utbyggd arbetsdrift, goda studiemöjligheter, evidensbaserad behandling och annan strukturerad verksamhet så viktigt. Det är i mötet med den enskilde som Kriminalvårdens personal gör skillnad. Svensk kriminalvård är känd för sitt återfallsförebyggande fokus och kvalitativa innehåll. Däri ligger vår framgång och det ska vi värna även framöver.

Digitaliseringen och ny teknik öppnar också för ett förbättrat verksamhetsinnehåll

Frivårdens kombination av stöd och kontroll är en viktig del av det här arbetet. Vi ser nu hur frivårdens uppdrag växer, bland annat genom ny lagstiftning kring skyddstillsyn, villkorlig frigivning och den nya påföljden ungdomsövervakning. Numera gäller minst ett års övervakningstid i samband med villkorlig frigivning, vilket ger ökade möjligheter att fortsätta med programinsatser som påbörjats i anstalt. Tydligt är att elektronisk övervakning, fotboja, utgör ett allt mer centralt inslag i påföljderna. Förändringarna ställer krav på frivården att vid misskötsamhet snabbt sätta in adekvata åtgärder, samt på samverkan med andra aktörer som socialtjänst och polis. Samtidigt ger utvecklingen oss nya, viktiga verktyg som stärker vår sammantagna återfallsförebyggande förmåga. Digitaliseringen och ny teknik öppnar också för ett förbättrat verksamhetsinnehåll, till exempel genom behandlingsinsatser med inslag av virtuella miljöer där klienterna på ett kontrollerat sätt kan öva på olika risksituationer.

Säkerhetsläget bedöms alltjämt som stabilt, om än ansträngt

Min samlade bedömning är att vi i Kriminalvården befinner oss i den mest utmanande perioden vi har upplevt på mycket länge. Vi löser uppgiften genom att medarbetare och chefer länge har gjort – och fortsatt gör – ett enastående arbete. Tack vare deras insatser har vi kunnat fullgöra vårt uppdrag trots en pressad situation till följd av platsbrist och pandemi. När vi i höstas såg att såväl förmågan att ta emot fler klienter som säkerheten utmanades, gick vi alltså upp i stabsläge. För att motverka de identifierade riskerna behövde vi snabbt få fram fler platser. Genom en koncentration av resurser, kortade berednings- och beslutsvägar och ett nära samarbete med lokal och regional nivå har vi genom stabsarbetet framgångsrikt fått fram fler platser. Vi har skapat ett visst andrum och ökat framförhållningen. Lösningarna har bestått av ökad förtätning genom dubbelbeläggning och att vi snabbt tagit fram byggnader med tidsbegränsade bygglov, så kallade modulhus. Andra åtgärder har handlat om att öka effektiviteten i platsutnyttjandet, till exempel genom att placera fler intagna i den lägsta säkerhetsklassen och att se över processer för beslut om utredning vid riksmottagningen och för utplacering av verkställighetsfall från häkte till anstalt, samt att få ut fler intagna i utslussning. Arbetet har skett i nära samarbete med såväl säkerhetsavdelningen som personal- och skyddsorganisationerna. Säkerhetsläget bedöms alltjämt som stabilt, om än ansträngt. Det i sig är ett styrkebesked med tanke på de påfrestningar som verksamheten har utsatts för. Det dynamiska säkerhetskonceptet som fokuserar på en kombination av fysisk-teknisk säkerhet, strategisk placering, förhållningssätt och bemötande samt på tillgängliga och utbildade medarbetare tjänar oss alltjämt väl.  

Dubbelbeläggningarna ökar riskerna för våld, hot och andra allvarliga incidenter.

Kriminalvården kommer sannolikt att behöva hantera platsbrist under flera år till. Samtidigt ser vi också behov av att på sikt återgå till mer av ett normalläge i kapacitetsutnyttjandet. Att låta intagna dela rum kan vara en bra lösning på kort sikt, men på längre sikt får det negativa konsekvenser för verksamheten. Dubbelbeläggning sliter på lokaler och medarbetare och innebär svårigheter att erbjuda intagna sysselsättning i form av arbete, studier och behandling. Det ökar i sin tur riskerna för våld, hot och andra allvarliga incidenter. I vår planering ingår därför en halvering av antalet dubbelbeläggningsplatser inom fem år. Det långsiktiga målet är också att nå en mer stabil beläggningsnivå på runt 95 procent, eftersom det möjliggör omplaceringar och nödvändiga anpassningar efter verksamhetens behov.

Myndigheten kommer att behöva lägga stort fokus på att stärka förmågan att rekrytera, behålla och utbilda medarbetare under kommande år.

En växande myndighet är beroende av chefer och medarbetare som har rätt förutsättningar att utföra uppdraget i en säker och trygg arbetsmiljö. . Alla med erfarenhet från Kriminalvården vet att verksamheten i mångt och mycket bygger på det starka laget. När jag besöker verksamheten runtom i landet – något som dessvärre är behäftat med begränsningar till följd av pandemin – möts jag av engagerade och kunniga medarbetare som med stolthet berättar om sitt uppdrag. Det ska vi ta tillvara och lyfta fram. Myndigheten kommer att behöva lägga stort fokus på att stärka förmågan att rekrytera, behålla och utbilda medarbetare under kommande år. Detta är jämte platsfrågan en av våra absolut största utmaningar. Frågor kring arbetsmiljö och att främja arbetsglädje, trygghet och kollegialt samarbete kommer att bli avgörande för vår förmåga att lyckas. Vår verksamhet ska präglas av tillit och ett aktivt ledar- och medarbetarskap. En verksamhet dit medarbetare gärna söker sig eller återvänder till – och nuvarande medarbetare vill stanna kvar och ser möjligheter att utvecklas.

Kriminalvården ska verkställa straff och minska risker för återfall i brott

Samhället och de faktorer som påverkar Kriminalvårdens verksamhet är i ständig förändring. Intresset för vår verksamhet är stort från allmänhet, politik och media och vi behöver vara öppna och tydliga med de vägval vi gör. För att klara uppdraget måste vi  utvecklas, prioritera klokt och planera långsiktigt. Det innebär att i delar rusta för en framtid som vi inte helt och hållet kan förutse. Det kräver analys och strategi, men även en smula fantasi. Att vi lever i en tid av stor förändring för Kriminalvården, innebär dock inte att vi tänker tumma på kärnuppdraget. Kriminalvården ska verkställa straff och minska risker för återfall i brott. Det innebär att ta emot alla misstänkta och dömda, erbjuda dem insatser som främjar återanpassningen och göra detta under betryggande och säkra former. På så sätt bidrar vi till ett bättre liv för den enskilde, och till ökad trygghet för hela samhället.

Martin Holmgren

Kriminalvårdens generaldirektör

Kommentarer är stängda.