Synpunkter på Göran Boströms ledare i GP den 13 februari 2022.
Läs gärna ledaren här först.
Göran Boström ställer frågan hur Sverige kunnat hamna i den situation som nu plågar landet vad beträffar gängbrottsligheten. Hans svar på frågan blir att som en följd av en unikt ökad migration så har följdverkningarna blivit:
1) en kraftigt ökad segregation
2) lokal normupplösning
3) ojämlika livsvillkor
Utifrån den analysen – som Boström f ö menar delas av de flesta partier i det svenska politiska livet – skrider han vidare med åtgärdsförslag. Boström är mån om att poängtera den tidigare utvecklingens brister genom att den moraliska aspekten på brott och brottslighet förklarats ”ovetenskapliga” (av vem eller vilka anger han inte). Generellt torde man dock kunna invända att brottskatalogen i Brottsbalken utgör en förteckning över handlingar som ansetts förkastliga av riksdagen i olika hög grad och därmed ger en moralisk dimension.
Utifrån den initiala analysen kretsar förslaget uteslutande kring den moraliska dimensionen av brott och straff.
Boström anger också vikten av brottsoffrens återupprättande som en central del i straffsystemet– vilket ska ske genom att gärningsmannen åsamkas längre straff. Boström ser uppenbarligen inga behov av att reglera och utveckla brottsoffrens rätt till skadestånd som särskilt angeläget. Skadestånd anses vanligtvis som det centrala instrumentet att kompensera/återupprätta brottsoffer.
En Finlandsresa kan dock te sig givande
Boström framhåller Danmark som föregångslandet vad gäller förnyelsen av kriminalpolitiken. Visst kan man begränsa utsiktsperspektiven för kriminalpolitiken till Danmark. En Finlandsresa kan dock te sig givande, även om man då skulle finna en något annorlunda kriminalpolitisk utveckling genom att alternativ till fängelse utformats till förmån för längre fängelsestraff. Finland har successivt minskat sin fängelsepopulation över årtiondena. I vilken mån som Finland kan anses plågat av gängbrottslighet i högre grad än Danmark, har Boström säkert svaret på.
Ytterligare en studieresaresa till Storbritannien skulle eventuellt kasta ljus över andra former för behandling av ungdomsbrottslingar än den vi har i Sverige, funktionen av överbelagda och stora fängelser, effekterna av längre påföljder.
Jag ser mig själv som praktiker vad gäller kriminalpolitik, men kan inte underlåta att förvånas över Boströms närmast varnande hållning gentemot ”den juridiska professionen” (domare, advokater, lagstiftningsexperter m. fl?), ”administrationen” (oklart vad som avses) och delar av ”forskningsexpertisen” i samband med att en eventuellt ny rättsordning utvecklas och införs.
Själv skulle jag vilja höja ett varningens finger för Boström, som drömmer om utbyggnad av fängelser och förlängda strafftider enbart som en moralmarkör utan hänsyn taget till vare sig ekonomiska eller effektmässiga konsekvenser.
Pelle Granström
F.d. svensk medlem av Europarådets antitortyrkommitté (CPT)
F.d. anstaltschef inom kriminalvården
F.d. verksamhetschef inom den rättspsykiatriska utredningsverksamheten
Delta i debatten! Skriv till TfK!
Läs om Danmark som föregångsland vad gäller att minska gängbrottsligheten
Kommentarer är stängda.