Framgången i Danmark visar att det är möjligt

På DN-debatt 7 april 2024 skriver den danska sociologen Aydin Soei om gängproblematiken i Sverige. Han oroas av hur politikerna envist vägrar lära sig av de fel som redan gjorts i Danmark.
I överbelastade fängelser skapas en grogrund för nya och farligare nätverk.

År 2017 kom en rapport från danska justitiedepartementet som visade att de strängare straff som politikerna infört för att bekämpa gängen hade haft ingen eller negativ effekt när det gällde kriminalitet och återanpassning till samhället. De flesta politikerna på Christiansborg förhöll sig emellertid skeptiska till slutsatserna, och nu exporteras de mest tvivelaktiga delarna av den danska brottsbekämpningen till Sverige.

Debattartikeln lyfter fram en central och kritisk dimension i den totalt olika hanteringen av gängproblematiken i Sverige och Danmark. Sociologen Aydin Soei, med sin djupa insikt i de danska gängmiljöerna, pekar på en väsentlig miss i det svenska tillvägagångssättet: en överdriven fokusering på straff och brist på förebyggande åtgärder. Det här är inte bara en fråga om olika politiska strategier, utan snarare en djupare fråga om hur vi som samhälle väljer att förhålla oss till brottsligheten och dess grundorsaker.

Det kan gå att stoppa gängrekryteringen och kriminellt nätverkande i fängelser som inte är överbelagda. Men det är de ju. Beläggningsgraden i svenska fängelser har på kort tid ökat till 127 procent.

Soeis argument baseras på konkreta exempel från Danmark, där en mer välbalanserad kombination av straff och preventiva åtgärder har resulterat i positiva utfall. Den markanta nedgången i gängrelaterad dödlighet i Danmark och färre gängmedlemmar kan visa på effektiviteten hos den danska modellen. Skillnader i narkotikapolitiken mellan Danmark och Sverige kan också ha bidragit till denna minskning.

För att ta Sverige bort från den nedåtgående spiralen av ökade straff och överbeläggning i fängelser, föreslår Soei en utökad inriktning på förebyggande arbete. Det är en strategi som inte bara syftar till att hantera de omedelbara utbrotten av gängbrottslighet, utan också till att tackla dess underliggande sociala och ekonomiska orsaker. Genom att investera i utbildning, arbetsmöjligheter och positiva sociala nätverk kan samhället erbjuda alternativa vägar för ungdomar som riskerar att dras in i kriminella nätverk.

Ett centralt element i Danmarks förebyggande arbete är modellen för samarbetet mellan skola, socialtjänst och polis. Genom att identifiera och stödja ungdomar som är i riskzonen för att rekryteras av gäng, kan denna integrerade strategi ge tidigt stöd och förhindra att ungdomar dras in i kriminella nätverk. Den danska formen för samarbete bör undersökas för att se om den innebär något mer och annat än det angiverisystem som finns i ett svenskt förslag, att socialtjänst och skola ska börja anmäla alla avvikelser till polisen.

Danmark har vidare investerat i att skapa säkra och inbjudande platser för ungdomar i utsatta områden genom ungdomsbostäder och fritidsgårdar. Dessa platser erbjuder positiva alternativ till gänglivet genom att erbjuda en mängd aktiviteter och program som främjar utbildning, arbete och personlig utveckling.

I Danmark har man också framgångsrikt använt mentorsprogram där yngre personer i riskzonen kopplas ihop med äldre, positiva förebilder. Dessa mentorer ger vägledning, stöd och uppmuntran, vilket hjälper ungdomar att fatta sunda beslut och sträva efter en positiv framtid.

Förbättringar av fysisk infrastruktur, såsom renovering av bostadsområden och offentliga utrymmen

En viktig del av Danmarks framgång har varit fokuseringen på förvandling av utsatta områden. Detta inkluderar förbättringar av fysisk infrastruktur, såsom renovering av bostadsområden och offentliga utrymmen, samt sociala initiativ som syftar till att öka sammanhållningen och stärka gemenskapen. Genom att satsa på utbildning och arbetsmarknadsintegrering har Danmark lyckats ge ungdomar i utsatta områden ökade möjligheter till anställning och karriärutveckling. Detta har minskat attraktiviteten av gänglivet och erbjudit konkreta alternativ för en ljusare framtid.

Danmark har förstått vikten av att involvera civilsamhället i brottsförebyggande arbete. Genom partnerskap med lokala organisationer, idrottsklubbar och andra icke-statliga aktörer har man kunnat nå ut till och engagera ungdomar på ett mer personligt och effektivt sätt.

Förebyggande arbete är en billig investering

Genom att införliva liknande strategier kan Sverige förstärka sitt fokus på förebyggande arbete och minska gängkriminaliteten. Det krävs dock en långsiktig satsning och ett brett samarbete över olika sektorer för att uppnå varaktig förändring och det krävs politikernas mod att överväga långsiktiga satsningar som kanske inte ger omedelbara resultat, men som på sikt kan transformera samhällen och rädda liv. En sådan förändring kräver ett brett engagemang från alla delar av samhället – från regering och lokala myndigheter till civilsamhället och näringslivet.

Påminnelse om att brottsbekämpning inte enbart handlar om straff och repressiva åtgärder

Soeis debattartikel är en viktig påminnelse om att brottsbekämpning inte enbart handlar om straff och repressiva åtgärder. Det är också, och kanske framför allt, en fråga om att bygga ett mer rättvist, inkluderande och hoppfullt samhälle.

Fler fångar på anstalter betyder att det blir mindre resurser till att rehabilitera de intagna så att de åter kan bli en del av samhället efter att ha avtjänat sina straff. Jag fruktar att Sverige kommer att se samma utveckling som Danmark, där kriminalvårdare flyr yrket på grund av försämrade arbetsförhållanden i överfulla anstalter.

Sverige står inför en kritisk punkt, där politikerna måste välja mellan att upprepa Danmarks misstag eller lära från dem. Framgången i Danmark visar att det är möjligt, och Sverige skulle göra klokt i att lyssna, lära och förlita sig på långsiktiga strategier, där utdelningen kommer först efter ett, två eller tre valperioder. Ett ökat fokus på förebyggande arbete, såsom samarbetsprojekt mellan bostadsbolag, kommuner och det civila samhället, är avgörande för att komma till rätta med problemen. Sverige behöver investera i dessa långsiktiga strategier istället för att hoppas på snabba lösningar genom kostsamma strängare straff.