I år firar Sveriges första terroristlag 50 år. Den trädde i kraft 1 maj 1973. Den var en direkt följd av två attentat utförda av den ultranationalistiska kroatiska och fascistiska organisationen Ustaša; dels mordet på Jugoslaviens ambassadör 1971, dels en flygplanskapning 1972.
Janne Flyghed, professor emeritus, Kriminologiska institutionen Stockholms universitet skriver.
Terroristlagen riktade sig enbart mot utländska medborgare, en svensk kunde vid denna tid således inte vara terrorist. Därtill infördes ett helt nytt begrepp, ”presumtiv terrorist”, vilket innebar att en person som kunde antas tillhöra en organisation eller grupp som i sin tur kunde förmodas ”här i riket använda våld, hot eller tvång för politiska syften” definierades som terrorist. Det krävdes ingen konkret misstanke om brott, varken planerad eller begången, för att olika typer av tvångsmedel skulle få vidtas. Förutom möjligheter till hemlig brevkontroll och telefonavlyssning infördes möjlighet till ”kommunarrest”. Dessa ingrepp i grundläggande rättsstatsprinciper fick skarp kritik. Riksåklagaren med flera menade att den punkt som skapade möjlighet att använda tvångsmedel i övervaknings- och spaningsverksamhet mot icke misstänkta borde tas bort.
Så blev tyvärr inte fallet, men för att delvis tillmötesgå kritiken beslöts att den endast skulle vara ettårig och årligen omprövas. I samband med spaningsledare Hans Holmérs famösa PKK-spår efter mordet på Olof Palme framkom vilka konsekvenser lagen kunde få. Som presumerade terrorister utsattes ett flertal kurder för grava integritetskränkningar. I flera år belades de med kommunarrest, det vill säga de förbjöds lämna sin hemkommun, samt fick sina telefoner avlyssnade. Dessutom blev deras hem buggade trots att det vid denna tidpunkt var olagligt. Inte i något fall resulterade dessa åtgärder i åtal.
Terroristlagstiftningen genomgick därefter en del omarbetningar fram till 1991 då en helt ny terroristlag antogs. Den av rättssäkerhetsskäl årliga omprövningen avskaffades och lagen blev permanent. Regeringens möjligheter att belägga en presumtiv terrorist med kommunarrest togs dock bort, detsamma gällde möjligheten att inskränka och villkora dennes byte av bostad eller arbete. Frågan om utvisning skedde dock fortfarande efter ansökan av säkerhetspolisen och beslutet fattas ytterst av regeringen.
Efter 9/11 förändrades allt. På mycket kort lyckades det internationella samfundet med USA i spetsen enas kring en definition av terrorism, en fråga som debatterats under decennier utan att någon konsensus nåtts. Stötestenen var, och är, om en handling ska ses som en del i en legitim politisk befrielsekamp eller terrorism. Någon månad efter attentaten skickade president Bush ett brev till EUs president Prodi som innehöll 41 punkter där USA krävde hjälp från EU att ställa upp i kriget mot terrorismen. Bland mycket annat ingick att EU skulle hitta en definition för terrorism samt se till att respektive medlemsstat implementerade en lag där sådana brott skulle leda till långa fängelsestraff.
Ett problem är att definitionen av terrorism är vag och kan implicera beteenden som vanligen inte förknippas med terrorism
EU biföll utan nämnvärd diskussion samtliga punkter och skickade snabbt ut ett rambeslut till medlemsstaterna. I EU-harmoniseringens tecken fick Sverige därmed en helt ny terroristlagstiftning 2003. Den innebar bland annat att nu kunde även svenska medborgare vara ”terrorister”. De handlingar som räknas upp i lagen är redan straffbelagda; nyheten är att om de begås med terroristmotiv så ökar möjligheten att utdöma hårda straff dramatiskt, samtliga uppräknade brott kan leda till livstids fängelse. Ett problem är att definitionen av terrorism är vag och kan implicera beteenden som vanligen inte förknippas med terrorism. För vad är till exempel att ”injaga allvarlig fruktan hos en befolkning eller en del av en befolkning” eller ”tvinga offentliga organ eller en mellanstatlig organisation att vidta eller att avstå från att vidta en åtgärd”?
Därefter har terrorismlagstiftningen expanderat till att även omfatta offentlig uppmaning till, rekrytering och utbildning avseende terroristbrott (2010) samt penningtvätt och finansiering av terrorism (2017). Förra året antogs en helt ny terroristlag som samlade alla tidigare lagrum på ett och samma ställe.
Gränsen mellan terrorism och traditionell brottslighet har luckrats upp
Det genomgående draget är en ständig expansion av det straffbara området samt att exceptionella åtgärder efter hand normaliserats och spritts till andra områden. Gränsen mellan terrorism och traditionell brottslighet har luckrats upp, vilket påbörjades redan 2010 när ”annan särskilt allvarlig brottslighet” inkluderades.
Det senaste tillskottet i denna utvidgning är det liggande förslaget att kriminalisera ”deltagande i en terroristorganisation”. För en sådan begränsning i mötes- och demonstrationsfriheten måste grundlagen ändras, vilket kräver två riksdagsbeslut med riksdagsval däremellan. Detta skedde med förvånansvärd snabbhet förra året då två riksdagsbeslut fattades, det ena nära innan och det andra strax efter förra årets riksdagsval. Det innebär att från och med 1 januari i år står det i RF att inskränkningar i mötes- och demonstrationsfriheten inte bara gäller sammanslutningar av militär natur utan numera även de ”som ägnar sig åt eller understöder terrorism”.
I och med grundlagsändringen blev det möjligt att lägga fram förslaget om straff för deltagande i terroristorganisation. Beslut fattas senare i vår och den föreslås träda i kraft i sommar. Den innebär att den ”som deltar i verksamheten i en terroristorganisation på ett sätt som är ägnat att främja, stärka eller understödja terroristorganisationen” riskerar fängelse i högst fyra år. Om brottet är grovt, döms till fängelse i lägst två och högst åtta år. När väl lagen är på plats är det den nuvarande regeringens och dess skuggkabinetts plan att den även ska omfatta ”gängbrottslighet”. Syftet är att det ska bidra till att minska de gängrelaterade skjutningarna och sprängningarna. Blir de gripna bedömda som terrorister ökar möjligheten till långa straff dramatiskt då så gott som samtliga brott enligt den lagen har maximistraffet livstids. Men en sådan straffskärpning kommer ha föga effekt på de personer som idag riskerar livet i sin kriminella verksamhet. Vem tror att några års längre straff kommer få någon effekt på den som redan idag agerar med livet som insats?
Vad är ett ”kriminellt nätverk” och hur definieras ett ”gäng”?
Rättsväsendet kommer dessutom få ännu fler vaga begrepp att förhålla sig till. För vad är ett ”kriminellt nätverk” och hur definieras ett ”gäng”? I och med den slopade straffrabatten för de mellan 18 och 20 kommer alltfler unga ”gängrelaterade” personer dömas till långa fängelsestraff. Ännu fler, och yngre, blir det om de diskussioner som förs om att öka möjligheten till fängelse även för dem som är under 18 år realiseras. Kriminalvården kommer uppenbarligen inte sakna arbetsuppgifter.
Janne Flyghed
Professor emeritus och kriminolog
Kommentarer är stängda.