Jag närmade mig Jan Guillou på bokmässan och bad honom framföra sina synpunkter på kriminalpolitiken i vår tidskrift. Vi skickade frågor och han svarade. Det mönster vi ser i svaren stämmer väl överens med synpunkter som vi har haft i tidskriftens redaktionsråd. Han ser dagens kriminalpolitik som en tävling mellan vänster och höger och det är svårt att inte hålla med. Den som är tuffast är bäst. Guillou konstaterar också att forskarna saknar stöd för denna tuffhet, att den skulle stoppa brottsligheten. Men politikerna tror att väljarna anser att hårdare straff hjälper och man är rädd att framstå som vek. Guillou pekar ut Sverigedemokraterna som särskilt tuffa. De är inte intresserade av återanpassning, säger han.
Och det är sant. Samtidigt efterlyser jag alla partiernas analys av hur kriminalvårdens klienter ska slussas in i samhället. Det räcker inte med smarta frivårdsinsatser. Det handlar om att grupper ute i samhället måste släppa in klienterna i stabila positiva situationer.
Guillou befarar en amerikansk utveckling med överfyllda fängelser och kraftigt stigande brottslighet. Hur Kriminalvården under nuvarande förhållanden ska kunna genomföra en konstruktiv förändrings- och stöd process av klienterna framstår som helt orealistiskt anser både han och jag.
Guillou tror att det förlorade jämlikhetssamhället förklarar brottsutvecklingen. Jag ser också hur polariseringen leder till ett förakt för svaga och en ökad känslomässig distans mellan de välbärgade och de fattiga.
Så Jan Guillou är sammanfattningsvis en god analytiker. Han är också en stor pessimist, vars förtroende för dagens politiker är minimalt. Nu väntar vi bara på någon som konstruktivt och positivt visar att kriminalpolitiken minsann kan vända den nuvarande negativa utvecklingen.
Jan Guillou svar på TfK:s frågor:
1 Hur ser du på dagens kriminalpolitiska utveckling?
Tävlingen mellan socialdemokrater och högern om vem som är tuffast mot brottsligheten, det vill säga kräver hårdast straff har pågått länge, men slentrianmässigt. Det senare beror antagligen på att ingen politiker, vare sig till vänster eller höger, tror på det budskapet. Eftersom det inte finns något stöd i forskningen för den ståndpunkten. Vad politikerna emellertid hela tiden trott är att väljarna tror på hårdare straff och vill ha slut på ”daltet”. Därav teatern mellan höger och vänster, fast det gällde att spela oavgjort. Så att man kunde verka tillräckligt tuff utan att någonting för den sakens skull förändrades.
Den här spelplanen förändrades radikalt när SD blev den dominerande spelaren. Spelet har därmed accelererat. Nu diskuterar man på fullt allvar lagar som innebär att svartskallar (”gängrelaterade”) skall straffas dubbelt, barn skall dömas till livstid och medborgarskap skall kunna dras in. Att den sortens politik stämmer väl överens med SD:s politik är ju klart. SD skiter fullkomligt i frågor om återanpassning. De vill att straff skall vara hämnd, i första hand mot svartskallar. Det stora problemet för närvarande är alltså att såväl sossar som moderater fortfarande spelar med. Det kan därmed ta en ände med förskräckelse, exempelvis en amerikansk utveckling, dubbelt så många och överfyllda, eventuellt privatiserade fängelser, och våldsamt stigande brottslighet.
2 Hur kan satsningarna på förebyggande arbete hindra brottsutvecklingen?
Det handlar om den politiska utvecklingen i stort. 1980 var Sverige världens mest jämlika land, med moderat brottslighet och återanpassning av kriminella i världstopp. Idag hamnar vi bland världens mest ojämlika länder. Följaktligen stiger brottsligheten.
Det handlat alltså i stora drag om att återskapa jämlikhetssamhället av modell 1980. I små drag, som inte ska underskattas, handlar det om att demokratisera skolan och satsa på en förstärkt socialpolitik som ger även unga svartskallar i förorterna en chans att söka ett gott liv på annat sätt än brottslighet.
3 Hur kan längre straff minska brottsligheten på lång sikt?
Hårdare straff kan inte minska brottsligheten annat än på mycket kort sikt. Men när den första generationen fångar som blivit offer för den nya politiken väl släpps ut, förr eller senare, så kommer deras återfallsprocent att vara mycket högre än idag. Därefter ökar brottsligheten konstant.
4 Vad kan Kriminalvården göra bättre för att minska återfall?
Teoretiskt skulle kriminalvården kunna göra en hel del, exempelvis satsa på utbildningsmöjligheter och hobbyverksamhet för de intagna. Det är inte precis raketforskning. Problemet är att de politiker som skapar verklighet med politiken hårdare straff räknar alla sådana åtgärder som ”dalt”. Därför blir det inte tal om alla de ökade resurser för kriminalvården som skulle kunna hantera en allt större fångpopulation.
5 Hur kan samhället ställas om så att de som friges från anstalt släpps in i positiva gemenskaper?
Samma svar som ovan. Den politik som strävar efter hårdare straff är inte avsedd att reformera brottslingar. Som Jimmie resonerar: straff skall vara straff.
Tack för svaren, Jan Guillou!
Thomas Ekbom
Chefredaktör för TfK
Kommentarer är stängda.