Thomas Mathiesen har gått bort vid 87 års ålder. Han var inte bara en centralgestalt i norsk kriminalpolitik utan hade stor inverkan på fångrörelserna i alla de nordiska länderna.
Thomas Mathiesen föddes 1933 och växte som barn upp i det av Tyskland ockuperade Norge. Efter studenten for han till USA – hans mammas hemland – för att studera till pianist. Musikstudierna övergavs dock till förmån för sociologi. Åter i Norge skrev han doktorsavhandlingen The Defences of the Weak, baserad på intervjuer och deltagande observation på ett fängelse. Under huvuddelen av sitt yrkesverksamma liv var han sedan professor i rättssociologi vid universitet i Oslo.
Thomas var ung vuxen under en tid av kraftig ekonomisk tillväxt och den moderna välfärdsstatens utbyggnad i Norden. Norrmännen i gemen fick det på ett par decennier mycket bättre. Samtidigt var det uppenbart att välfärden inte kom alla till del. Marginaliseringen av olika grupper ökade. I Sverige kom denna insikt till uttryck i böcker som Lars Görlings 491, Jörgen Erikssons Svenska botten och Gunnar och Maj-Britt Inges Den ofärdiga välfärden.
Thomas skulle komma att ägna sitt liv åt marginaliserade och utsatta grupper. Han var engagerad i kritiken av tvångsarbete och de tidsobestämda påföljderna, han arbetade för lösdriverilagens avskaffande, han härbärgerade en romsk aktionsgrupp i en skrubb i den patriciervilla där hans institut var inrymt, och han var en av de främsta i aktionen i Alta för att stoppa ett kraftverksbygge som skulle inverka menligt på renbetesmarker – med dryga böter för honom som följd.
Det som föreföll starkt var i själva verket ofta bara en papperstiger
I dessa och andra verksamheter utvecklade Thomas sin vetenskapliga metod, aktionsforskningen. Institutioner med sina regelverk och hierarkier var inte alltid så givna och stabila som de framstod. Det som föreföll starkt var i själva verket ofta bara en papperstiger – för att använda ett begrepp som var i svang åren runt 1968. I aktionen, och ibland provokationen, framstod organisationens svaghet, inkonsekvens och förmåga till förtryck eller dold disciplinering.
En sådan metod är till sin natur politisk och partstagande och strider på så sätt mot ett traditionellt vetenskapligt ideal om opartiskhet.
Den erfarenhet som förvärvats i aktionen gav information vilken fördes tillbaka till aktionen vars främsta syfte var att förverkliga ett praktiskt eller politiskt syfte. En sådan metod är till sin natur politisk och partstagande och strider på så sätt mot ett traditionellt vetenskapligt ideal om opartiskhet. För Thomas var det dock svårt om inte omöjligt att tänka sig att studier inom de områden han engagerade sig i skulle kunna vara opolitiska.
Resultatet av hans avhandling var att fängelset inte rehabiliterade och att de intagna oavbrutet kände sig orättvist behandlade.
Denna vetenskapliga hållning blev för Thomas given inom det område som han särskilt skulle ägna sin forskning, fängelset. Resultatet av hans avhandling var att fängelset inte rehabiliterade och att de intagna oavbrutet kände sig orättvist behandlade. Forskning här kunde svårligen bedrivas utan att ta ställning i förhållande till fångarna. Thomas valde tydligt, liksom i sin forskning i övrigt, underifrånperspektivet. Hans livsgärning är också framför allt förknippad med KROM, Forening for kriminal reform i Norge.
Målet är färre i fängelse och mindre slutna fängelser.
Fångrörelser framträdde från slutet av 60-talet i flera västländer, men var särskilt starka i de nordiska länderna. Förutom KROM fanns KRUM i Sverige, KRIM i Danmark och KRIM och Novemberrörelsen i Finland. Den mest aktive i dessa föreningar och under längst tid var Thomas. Han deltog som observatör vid överläggningarna i januari 1971 mellan Kriminalvården och de intagna efter strejkerna på svenska fängelser. Om erfarenheterna härifrån skrev han i boken Det ofullgångna. Också här utvecklar han sin aktionsteori. Målet är färre i fängelse och mindre slutna fängelser. Att komma med alternativ till bättre och mer humana fängelser innebär, enligt Thomas, att bli indefinierad. Ett alternativ blir alltid ett alternativ på det beståendes villkor. Annars ses det inte som ett alternativ och utdefinieras och avfärdas som orealistiskt. Därav strategin med det ofullgångna. Det slutliga målet anges inte utan processen får framstå just som ofullgången. Det icke färdiga alternativet är utvecklingen.
Svenska KRUM var den största av de nordiska fångrörelserna med ett stort antal lokalavdelningar. Just den omfattande organisationen blev dock en bidragande orsak till att föreningen gick i graven på 80-talet. Det blev för mycket arbete för frivilligkrafter i Stockholm och tiden fick alltmer läggas på styrelsemöten, pappersarbete och service till lokalavdelningarna. Kriminalvårdsstyrelsens ”repressiva tolerans” genom att släppa in besöksgrupper på fängelserna bidrog till att KRUM lades ned.
Spåtindskonferenserna
I ett halvsekel har ministrar, stortingsledamöter, kriminalvårdschefer och journalister årligen kunnat möta akademiker, KROM-aktivister och fångar för kriminalpolitiska diskussioner – och med Thomas alltid som primus motor.
I Norge var det annorlunda. Kriminalomsorgen sa här nej till anstaltsbesök, och KROM kom att främst bestå av ett litet kontor i Oslo. Den oavsedda konsekvensen av fängelsemyndighetens avvisande hållning till KROM bidrog antagligen till att föreningen fortsatt består. Ett fåtal personer, och främst Thomas, var tillgängliga och kunde göra uttalanden i KROM:s namn. En särskild insats för att hålla den radikala kriminalpolitiska debatten levande utgjordes av Spåtindskonferenserna. I ett halvsekel har ministrar, stortingsledamöter, kriminalvårdschefer och journalister årligen kunnat möta akademiker, KROM-aktivister och fångar för kriminalpolitiska diskussioner – och med Thomas alltid som primus motor.
Thomas Mathiesen var inte bara Mr. KROM i Norge. Han var också under många år centralgestalten i den nordiska rörelsen för att minska användningen av fängelsestraff. Han går bort när han behövs som mest. Kriminalvården i Sverige planerar en höjning av antalet anstaltsplatser med 50 procent.
Henrik Tham
Läs mer om Thomas Mathiesen:
Kommentarer är stängda.