I den svenska utredningstraditionen ingår ett omfattande remissförfarande. Hur förhåller sig regeringen till massiv kritik från remissinstanserna på kriminalpolitikens område?
Regeringen har skickat ut ett utkast till lagrådsremiss, dvs. ett lagförslag som ska granskas av Högsta domstolen innan det går till riksdagen, om sänkt straffbarhetsålder vid allvarlig brottslighet. Lagförslaget tar upp remissvaren på SOU 2025:11, Straffbarhetsålder. Enligt utkastet till lagrådsremiss, är tre länsstyrelser för betänkandets förslag och ”en övervägande majoritet avstyrker eller har invändningar mot utredningens förslag”. Till detta kan läggas att sju av nio experter i utredningen skrev särskilda yttranden mot förslaget om sänkt straffbarhetsålder.
Betänkandet föreslog att straffbarhetsåldern skulle sänkas från nuvarande 15 år till 14. Regeringens svar på det starka motståndet mot att sänka straffbarhetsåldern blev att föreslå 13 år som straffbarhetsgräns!
Ännu en fördubbling
Remisstiden gick i början av oktober ut för betänkandet SOU 2025:66, En straffreform. Utredningens förslag innebär en närmast fördubbling av fängelsepopulationen – som redan fördubblats de senaste tio åren. En kritik av betänkandet har tidigare presenterats i Tidskrift för Kriminalvård (LÄS).
Även här är kritiken från remissinstanserna massiv. Flera tunga remissinstanser avstyrker betänkandet i sin helhet. Konsekvenserna av utredningens förslag är oöverblickbara. Förslag från andra parallella utredningar har inte beaktats. Repressionsnivån höjs betydligt. Forskningsläget beaktas inte. Straffrätten är en allvarlig sak för ett lands kultur. Förslaget innebär ett avsteg från den skandinaviska modellen. Mänskliga rättigheter och internationella konventioner äventyras. Teoretiska och principiella överväganden saknas och det är helt enkelt oklart vilket syftet med utredningen är.
Regeringen ger fingret åt domstolar, universitet, andra myndigheter och ideella organisationer
En straffreform har ännu inte lett till något lagförslag. Frågan är dock om remissinstanserna kan förväntas bemötas på samma sätt som i utkastet till lagrådsremiss om sänkt straffbarhetsålder. I denna lagrådsremiss ger ju regeringen fingret åt domstolar, universitet, andra myndigheter och ideella organisationer.
Det svenska utredningsväsendet har historiskt hållit hög klass. Det är en del av en lång ämbetsmannatradition som borgat för att lagstiftningen bygger på kvalitet. Utredningar och lagförslag har undergått ytterligare kontroll i ett omfattande remissförfarande. Här pågår nu en mycket snabb förändring i riktning av att politiska överväganden och ideologi allt mer bestämmer direktiv, betänkanden och lagförslag.
Vilket är syftet med experter och remissförfarande om synpunkter alls inte beaktas?
Henrik Tham
Professor emeritus i kriminologi vid Stockholms universitet
Kommentarer är stängda.