Sänk inte straffmyndighetsåldern!

På DN-Debatt 6 oktober har 26 åklagare riktat kraftfull kritik mot regeringens förslag att sänka straffmyndighetsåldern till 13 år.

Kritiken från åklagarna kompletterar argumenten som redan framförts i TfK.

Vad vet vi om unga som frihetsberövats?

I alla tider har det funnits unga som begår brott.  De har kallats skyddslingar, värstingar, psykopater, barnsoldater, empatilösa monster, inhemska terrorister …..

I en rapport från SiS och Barnombudsmannen maj 2025 ”Ni måste hinna före” beskrivs att frihetsberövade ungdomar på SiS institutioner, häkte och anstalt är svårt traumatiserade av våld och sexuella övergrepp. De lider av ångest, depression, självskadehandlingar, suicidförsök och missbruk.

Nu vill regeringen att även mellanstadiebarn ska dras in i rättssystemet.

Åklagarnas kritik på DN Debatt kan sammanfattas och utvecklas i flera huvudpunkter:

Bristfällig utredning och rättsosäker process

Åklagarna menar att förslaget vilar på ett undermåligt underlag. Den statliga utredningen som regeringen lutar sig mot föreslog en sänkning till 14 år för vissa allvarliga brott, men inte till 13 år.

Att regeringen nu går längre utan att ha utrett konsekvenserna är, enligt åklagarna, ett brott mot grundläggande rättssäkerhetsprinciper.
De menar att processen har gått för snabbt, att experter inte fått tillräckligt inflytande, och att lagförslaget lämnar stora luckor – exempelvis hur häktning, rättegångar och straff ska hanteras för barn.

Risk för rättsosäkerhet och godtycke

Förslaget skulle skapa en rättsosäker situation både för åklagare och domstolar.

• Det blir svårt att avgöra vilka brott som ska leda till straff och vilka som inte ska det, eftersom gränsdragningen blir inkonsekvent.
• Exempel ges på situationer där en 13-åring kan häktas för ett brott som sedan inte anses straffbart, eller där vissa allvarliga gärningar (som flera våldtäkter) inte leder till åtal medan andra (som vapenbrott) gör det.
  👉 Det framstår som godtyckligt och stötande för både brottsoffer och allmänhet, vilket riskerar att underminera förtroendet för rättssystemet.
  

Praktiska och etiska dilemman för åklagarna

Åklagarna framhåller att det i praktiken blir de som får bära ansvaret:

• De måste i nattliga samtal avgöra om ett barn på 13 år ska häktas.
• De måste möta brottsoffer och förklara varför lagen fungerar som den gör.
  Många åklagare ifrågasätter om de ens kan arbeta kvar under sådana förhållanden.
  👉 Det handlar inte bara om juridik, utan om yrkesetik och mänskligt ansvar – de vill inte bli de som ”skickar 13-åringar i häktet”.
  

Forskningen ger inget stöd för fängslande barn

Åklagarna hänvisar till forskning som visar att frihetsberövande av barn inte minskar brottsligheten – tvärtom kan det vara kontraproduktivt.
Barn i den åldern är ofta påverkade av vuxna kriminella, och i flera andra europeiska länder betraktas de som offer för människohandel snarare än gärningspersoner.
👉 Att låsa in barn riskerar alltså att förstärka snarare än bryta den kriminella spiral de befinner sig i.

Resurser borde gå till förebyggande arbete

Regeringen har redan infört reformer som stärker polis och åklagare, t.ex. bättre möjligheter till avlyssning och beslag av brottsvinster.
Åklagarna menar att de pengar som en sänkt straffmyndighetsålder skulle kosta gör mycket större nytta om de satsas på brottsförebyggande arbete – där man når barn innan de dras in i kriminalitet.

Risk för eskalering – yngre barn utnyttjas

En viktig farhåga är att lagändringen kommer att leda till att ännu yngre barn utnyttjas av kriminella, eftersom de som styr gängen alltid hittar kryphål.
Om 13-åringar blir straffmyndiga, kommer de kriminella att börja använda 11–12-åringar i stället.
👉 Åklagarna varnar för en farlig spiral där man i praktiken tvingas sänka åldern gång på gång för att “hinna ikapp” utvecklingen.

För snabbt införande och långvariga konsekvenser

Förslaget ska enligt regeringen träda i kraft redan 1 juli 2026, vilket åklagarna menar är alldeles för kort tid för rättsväsendet att anpassa sig.
De varnar för att konsekvenserna av en dåligt genomtänkt reform kommer att bli svåra att reparera och påverka både rättssystemets trovärdighet och barns liv i decennier framåt.

Arbeta långsiktigt med förebyggande åtgärder, inte snabba lagändringar som ger illusionen av handlingskraft inför ett val

Samlad slutsats

Åklagarna avvisar inte behovet av att bekämpa ungdomsbrottsligheten – men de menar att den föreslagna vägen är fel.

De efterlyser mod och uthållighet för att arbeta långsiktigt med förebyggande åtgärder, inte snabba lagändringar som ger illusionen av handlingskraft inför ett val.

Tidskrift för Kriminalvård avslutande kommentar:

Att häkta och isolera barn med svår ångest, hög stressnivå och självmordstankar i en trång cell fördjupar den psykiska ohälsan och stigmatiserar för livet

Den mänskliga hjärnan växer och är mogen först i 25-årsåldern!

Hjärnan är fullt utvecklad först i 25-årsåldern. En tonåring saknar den vuxnes förmåga att planera, kontrollera impulser och starka känslor, fatta rationella beslut och förstå konsekvenser. De är mer känsliga för grupptryck och mer sårbara för bestraffning.

Majoriteten av den  grupp barn som begår allvarliga våldsbrott är själva brottsoffer och svårt traumatiserade av psykisk och fysisk misshandel och sexuella övergrepp. Att häkta och isolera barn med svår ångest, hög stressnivå och självmordstankar i en trång cell fördjupar den psykiska ohälsan och stigmatiserar för livet.

Till sist:

Statsminister Ulf Kristersson avvisar i SVT Rapport åklagarkritiken mot sänkt straffmyndighetsålder genom att säga att skjutningen i Gävle visade att den behövs.

Den journalistiska följdfråga som aldrig ställdes:
På vilket sätt hade skjutningen kunnat undvikas med 13 år som straffmyndighetsålder?

………….