Tidskrift för Kriminalvård kommenterar del av lagrådsremissen

Lagrådsremissens förslag:

Straffbarhetsåldern sänks till 13 år under en period om fem år för brott med minst fyra års straffminimum och innefattar också häktning av barn. Ungdomsreduktionen avskaffas helt för unga myndiga. För dem under 18 år minskas reduktionen och straffmaximum höjs till fängelse i 18 år. Påföljden ungdomsövervakning skärps, och regleringen vid misskötsamhet av påföljderna ungdomsvård och ungdomstjänst skärps. Lagändringarna föreslås, i allt väsentligt, träda i kraft den 3 juli 2026.

Reformen innebär ett fundamentalt skifte i den svenska straffrättsliga synen på barn

15-årsgränsen har varit gällande i Sverige sedan 1864. Barn har ett särskilt skyddsvärde. Barnrätten utgår från det. Det fastställs i Europakonventionen, FN:s konvention om Mänskliga rättigheter, Barnkonventionen och grundlagen RF 1 kp.2§.  Lagstiftningen utgår från fakta om barns utveckling. Barn saknar tillräcklig mognad, den vuxnes förmåga till konsekvenstänkande, impulskontroll och förmåga att förstå följderna av en brottslig handling.

Nedan kommenteras enbart förslaget om sänkningen av straffbarhetsåldern.

Regeringens argument och kritik av argumenten

Argument 1 Den allvarliga brottsligheten bland barn och unga, inkl. av 13- och 14-åringar, ökar och straffskärpningarna motiveras av ”exceptionella omständigheter”.

– Att barn och unga skjuter varandra och även andra är ytterligt tragiskt. Det innebär dock inte att ”Sverige befinner sig i ett mycket allvarligt läge” och motiverar inte en extrem ökning av repressionsnivån i kriminalpolitiken. Det är just i allvarliga situationer som rättsprinciper och rättstraditioner ska upprätthållas för att inte enbart bli tomma ord.

Argument 2 En sänkt åldersgräns strider inte mot olika rättighetskonventioner och åldersgränsen måste vägas mot andra intressen.

– Ett stort antal remissinstanser framhåller att sänkningen av åldersgränsen strider mot Europakonventionen, FN:s konvention om Mänskliga rättigheter och Barnkonventionen. Regeringen förnekar detta eller anser att sådana bestämmelser får vika för andra intressen. Det är ett anmärkningsvärt och oacceptabelt med ett lagförslag där en svensk regeringen anstränger sig till det yttersta för att hitta juridiska argument för att inte behöva följa konventionerna. Enligt Barnkonventionen är det helt tydligt att en existerande straffmyndighetsålder inte ska sänkas, och som i detta fall även innebär ett starkt brott mot de övriga nordiska länderna som har 15 år som gräns.

Argument 3 Tydliga reaktioner krävs för att markera att samhället inte accepterar brottslighet

– Det är oklart för vem samhället genom detta förslag ska markera att grova våldsbrott inte accepteras.
– Användningen av uttrycket ”samhället markerar” antyder en konsensus om att straffmyndighetsåldern måste sänkas. De i stort sett eniga remissvaren visar tydligt att en den konsensus som regeringen anger saknas.

Argument 4 Att barn helt undgår påföljder vid allvarlig brottslighet riskerar undergräva systemets trovärdighet och legitimitet

– ”Undgår påföljder” kan ge intryck av att inget ingripande sker när ett barn gör sig skyldigt till ett grovt våldsbrott. Det är självklart osant, då barnet enligt lagen om vård av unga placeras på en sluten institution i SiS regi.
– Påståendet om risk för minskad legitimitet och trovärdighet saknar helt empiriskt stöd.

Argument 5 Möjligheten till fängelse för 13- och 14-åringar krävs för brottsoffrets upprättelse

– En så primitiv uppfattning är anmärkningsvärd. Att brottsoffer efterfrågar annan hjälp än höjda straff har visats i både svensk och internationell forskning.

Argument 6 Barnet ska skyddas från rekrytering och brottslighet

– Det är oklart hur detta skydd uppnås bättre genom att barn sätts i fängelse än genom ett frihetsberövande på en SiS-institution. De tidigare uppmärksammade rymningarna från dessa institutioner har, enligt regeringen, nu minskat markant. Att använda resurser för att förbättra SiS-institutioner är ett både billigare och bättre sätt att skydda barn än att sätta dem i fängelse.

Argument 7 Samhällsskyddet måste förstärkas genom inlåsning av barn i fängelse

– Lagförslaget bygger på att det rör sig om en liten grupp barn som begår särskilt allvarliga brott och vars brottslighet kan förhindras om de sitter inne. Polisen har skattat antalet gängkriminella till 17 500 samt ytterligare 50 000 kopplade. Det är inte orimligt att tänka sig en ersättningseffekt om några spärras in och detta bör särskilt gälla för brott kopplade till narkotikamarknaden som är central för rekrytering av unga till kriminalitet.

Argument 8 Minskning av allvarlig brottslighet bland barn kan ske genom fängelsestraff

– Lagförslaget förklarar inte hur ett fängelsestraff ska minska risken för allvarlig brottslighet. Brottet med ett minimum på fyra år i straffskalan (i praktiken två år då gängrelaterade brott ska leda till fördubblat straff) har ju redan inträffat när domen faller och barnet sätts i fängelse. Att andra barn skulle avstå pga. risken för fängelse motsägs av forskningen om hur barn fungerar

– Påståenden att barnet i fängelse ska få behandling som minskar risken för återfall är inte trovärdigt. Det finns inget som visar att behandlingen i fängelset skulle kunna vara mer effektiv än den på en SiS-institution. Även om återfallsfrekvensen efter vistelse på en SiS-anstalt är hög, så gällde det även vid den tidigare påföljden ungdomsfängelse.

Kriminalvården saknar också resurser och kunskaper för att införa en behandling av barn.  Det krävs redan enorma nya resurser för att klara av den kraftigt ökande beläggningen på anstalterna som är en följd av de generella straffskärpningar som regeringen föreslår.   

Lagförslagens kostnader

En sänkning av straffbarhetsåldern innebär en kostnad genom att det raserar bilden av Sveriges som ett föregångsland vad gäller barns rättigheter, att söka socialrättsliga snarare än straffrättsliga lösningar för barn som begått brott och att ha en lagstiftning där fängelsestraff begränsas så långt möjligt. Regeringen tycks vara medveten om detta och torts att förslagen uppenbart strider mot de konventioner som ska skydda och värna barns rättigheter anges att förslagen är till för ”barnets bästa”. Uttrycket nämns 89 gånger i lagrådsremissen.

Kostnaderna i ekonomiska termer beräknas för sänkningen av straffbarhetsåldern tillsammans med den minskande straffreduktionen bli nära två miljarder per år. Om regeringens mål verkligen är att minska den grova gängrelaterade brottsligheten bland barn och unga måste frågan ställas om de ekonomiska medel som krävs för att skapa fler fängelseplatser kan användas på ett mer effektivt sätt. De barn som hamnar i denna typ av grov brottslighet är mycket tydligt barn med stora resursbrister och särskilda behov, vilket bland annat skulle kunna åtgärdas genom ökade resurser i form av personal. Två miljarder räcker till 2 000 nya lärare eller socialarbetare per år.

Sammanfattning

• Förslaget står i strid med vad som varit gällande rätt i Sverige under mer än 150 år
• Förslaget strider enligt alla sakkunniga remissinstanser mot Europakonventionen, FN:s konvention om Mänskliga rättigheter och Barnkonventionen
• Det finns ingen forskning eller empiri som stöder påståendet att en sänkning av straffbarhetsåldern skulle minska antalet brott
• De kostnader som den föreslagna lagändringen beräknas innebära skulle däremot, om pengarna istället används för att stärka förskola, skola och socialtjänst samt SiS institutioner, verkligen kunna minska rekryteringen av barn till kriminalitet.

Henrik Tham

Professor emeritus i kriminologi vid Stockholms universitet